Nu er det jo sådan, at slagene ved Gettysburg og Teutoburgerskogen kan
dokumenteres både historisk og arkeologisk. Man kender i dag stederne.

Kungslena kan vi blive enige om, men der er mig bekendt endnu ikke nogen
her på listen, der har meldt sig med anden viden om Gestilren end fölgende
eksempler fra årbögerne:

Sigtuna-annalerne:
"1210. ....Krig utbröt i Gestrylen*. Här låg kung Sverker fallen med hertig
Folke och många andra adelsmän. Den (9/2?) kröntes kung Erik II och erhöll
Rikiza till maka."

*Lunde-annalerne: "Bellum Giestilsren"/"Gyestilren"

Annales Dano-Svecani (Ostergötiske annaler?):
"Bellatum est rursum in Gyllstenreen ubi rex Suercherus, dictus Hack,
Caroli regis filius, occubuit et Folcho dux, alii quoque multi uiri nobiles
Folkungis, cessitque uictoria Sueuis"

Er der fremkommet dokumentation for, at der var tale om andet end
svea-kongen Erik Knutssons nedkämpelse af et konkurrerende götisk parti af
Sverker og Folkunger, hvor Sverkers sön alligevel senere blev konge?

 

Det är ju roligt att Jan Guillou ger uppmärksamhet åt
svensk medeltidshistoria och sätter Västergötland i
sitt rättmätiga sammanhang, men massturism och
evenemang fordrar ju att man vet vart man skall
massturista och var man skall hålla evenemangen. Ingen
vet ju med bestämdhet var Gestilren ligger. Troels
Brandts utdrag ur källorna visar ju detta tydligt. Det
anses ju allmänt att slaget stått någonstans kring
trakterna av Kungslena, men det är långt ifrån säkert.

På platsen för minnesstenen, som ju står i Varvs
socken, utkämpades ett slag, men det var "Slaget om
Gestilren 1910". Saken var den att redaktörerna Gustaf
Thorsander i Skövde och Gustaf Lindberg i Tidaholm
båda engagerade sig för uppresandet av minnesstenen.
Texten på stenen är för övrigt formulerad så att ingen
anvisning ges om var slaget år 1210 verkligen stod. Om
slaget 1910 har vi dock bättre källmaterial. Gustaf
Lindberg kände sig manad att till dagens och sin egen
ära framföra ett fosterländskt tal. Han författade
även en festkantat för evenemanget. Problemet var bara
att även Thorsander hade samma önskemål. När han såg
att ställningen lutade till Lindbergs fördel bjöd han
på eget bevåg in riksantikvarien Oscar Montelius att
tala. Då fick ju Lindberg ge sig. Men både Lindberg
och Thorsander lät trycka sina opus och sålde
skrifterna vid invigningsfesterna. De små skrifterna
är numera eftersökta rariteter bland västgötasamlarna

På platsen för minnesstenen, som ju står i Varvs
> socken, utkämpades ett slag, men det var "Slaget om
> Gestilren 1910". Saken var den att redaktörerna Gustaf
> Thorsander i Skövde och Gustaf Lindberg i Tidaholm
> båda engagerade sig för uppresandet av minnesstenen.
> Texten på stenen är för övrigt formulerad så att ingen
> anvisning ges om var slaget år 1210 verkligen stod. Om
> slaget 1910 har vi dock bättre källmaterial. Gustaf
> Lindberg kände sig manad att till dagens och sin egen
> ära framföra ett fosterländskt tal. Han författade
> även en festkantat för evenemanget. Problemet var bara
> att även Thorsander hade samma önskemål. När han såg
> att ställningen lutade till Lindbergs fördel bjöd han
> på eget bevåg in riksantikvarien Oscar Montelius att
> tala. Då fick ju Lindberg ge sig. Men både Lindberg
> och Thorsander lät trycka sina opus och sålde
> skrifterna vid invigningsfesterna. De små skrifterna
> är numera eftersökta rariteter bland västgötasamlarna.

 

Vad herrar Thorsander och Lindberg berättar om de
ursprungliga källorna vet jag inte. Jag äger deras
alster, men eftersom huvuddelen av min västgötasamling
står uppställd i mitt föräldrahem i Mölnlycke och jag
just nu befinner mig i Antwerpen kan jag inte
kontrollera det. Här har jag dock tillgång till min
bibliografi "Västgötaböcker" och kan därför meddela
dig att skrifterna är följande:

Gustaf Lindberg (1841-1928):
Kantat vid invigningen af monumentet öfver slaget vid
Gestilren (Tidaholm 1910)
Minnestal vid Gestilren-monumentets invigning 1910
(Tidaholm 1910)

Gustaf Thorsander (1844-1914):
Kung Sverklings sista färd. En folkvisa att säljas och
utdelas vid Gestilren-monumentets invigning den 17
juli 1910 (Sköfde 1910)

Kung Sverklings färd har jag en gång läst och det är
en romantisk dikt. Lindberg har jag inte närmare
studerat, men hans författarskap för övrigt är fyllt
av egendomliga historiska uppgifter utan närmare
källhänvisningar där det ofta verkar vara så att hans
gamla "sägner" upptecknats med hans egen hjärna som
ende sagesman.

Den enda historiska källa som verkar ge någon ledning
för slagets placering geografiskt är Västgötalagens
kungalängd, där det står att slaget stod "mellan Dala
och Lena". Om man utgår från att Dala är socknen i
Gudhems härad och Lena är Kungslena hamnar man ju
ungefär i de trakter som det allmänt anses att slaget
stått. Jag skriver detta utan tillgång till alla
källor, men om jag inte minns fel har Lars Gahrn
försökt få det till att Västgötalagen inte är pålitlig
som källa. Jag har för mig att han vill få det till
att Gestilren betyder "Gestils ren" och att detta är
en poetisk känning för havet. Har man svamlat ur sig
något sådant bör man ju ligga lågt med att angripa
andra historiker för luftiga antaganden!
Själv tycker jag att en källa tillkommen inom rimligt
kort tid efter händelsen i samma trakt som de
utspelade händelserna bär trovärdighetens alla tecken.

Lagman Eskil, som ju anses ha ställt samman Äldre
Västgötalagen, är kanske inte författare till
kungalängden - jag minns inte nu vad forskningen säger
om det - men han bör ju ha vetat var slaget stod
eftersom han var nära släkt med de inblandade och
överlämnade det baner Erik Knutsson fört i slaget som
gåva till Snorre Sturlasson vid dennes besök i
Västergötland 1219.
 

Hej!

Dan Korn kontrar mitt inlägg med frågan::

> När det gäller nationens födelse måste man veta vad
> som menas med nation. Är det Sverige som rike, kanske
> konungarike eller modern stat vi diskuterar? Eller är
> det svenskarna som folk?

Jag anfäktas inte av några tolkningsproblem vid påståendet att Jungfrun
av Orléans skapade Frankrike.

Jag tycker inte att man i just det sammanhanget behöver gå in i en
diskussion - som för övrigt förts tidigare inom HistorieForum - avseende
innebörden av begrepp som nation och rike. Nog vet vi vad som menas med
exempelvis uttryck som att Romarriket/det romerska imperiet dominerade
Europa, ett uttryck
som strax därefter kan omvandlas till att man talar om  det romerska
kulturområdet och resten av Europa etc.

Ej heller bjuder det några svårigheter att förstå talet om barbarstammar
(obs "stammar", ej nationer) som infiltrerade och angrep Romarrikets
gränsområden; ej heller påståendet om Frankerriket som den militärt
starka makten på kontinenten några århundraden efter hunnernas nederlag
451, att det Bysantinska riket blir en viktig, om än alltmer vacklande,
arvtagare till det gamla Rom. - I Fullers verk sägs i en svensk
kommentar om 1500- och 1600-talens expanderande arméer att "de nya
nationalstaternas skatteinkomster erbjöd helt nya möjligheter att
finansiera stora krigsmakter". Förmågan att dra in skatt inom ett
territorium är ju ett uttryck för förekomsten av en makt som behärskar
ett territorium (skattemässigt). Detta förutsätter att territoriet
befolkas av människor med i allt väsentligt gemensamma intressen, som
får dem att mer eller mindre frivilligt underordna sig "det gemensamma
bästa". "Gemensamma intressen" är det kitt som starkast knyter samman
människor och förutsätter i sin tur ett stort mått av gemensamma normer,
vilket i hög grad hör samman med gemensamt språk, gemensam kultur - kort
sagt: med ett och samma folk. "Gemensamma normer" föder ett gemensamt
rättstänkande, vilket i sin tur ger gemensam lagstiftning. Allt detta
"gemensamma" kan väl sägas konstituera en nation.

Dan Korn nämner "den gemensamma" landslagen från 1300-talet, och den
exemplifierar något av det just sagda, att det var möjligt att skriva en
landslag just för att det då fanns gemensamma normer inom Sverige av
sådant slag att folk i allt väsentligt kunde förväntas acceptera och
underordna sig landslagens bestämmelser.
Sett så, är Magnus Erikssons landslag en konkret företeelse av
nationellt slag. Vid dess tillkomst fanns Sverige som nation, även om
det därefter tog ett bra tag innan denna nation kans sägas ha
konsoliderats. Men man kommer enligt min mening inte ifrån landslagen i
"nationellt sammanhang", och frågan är vad som kan sägas ha varit
"avgörande slag" dessförinnan. Jag har pekat på Birger Jarls uppgörelse
med upproriska folkungar 1251, som gav förutsättningar för en
förhållandevis väl fungerande centralmakt, men det finns naturligtvis
andra händelser värda att dra fram i sammanhang

Hej, och tack för intressant fråga!

När det gäller Gestilren har så vitt jag kan se
strategiska/operativa/taktiska faktorer knappast beaktats när det gäller
att försöka komma åt platsen för slaget vid Gestilren, och även slaget
vid Lena.
Att Lars Gahrn vill ha det till ett sjöslag är rent nonsens. Det fanns
ingen anledning för de stridande parterna att söka en uppgörelse till
sjöss - eller - för att vara konkret - vi känner inte till några som
helst indikationer på något sådant.

Vad som påstås ovan har dock ett undantag i 1940-talets
militärbefälhavare
i Skövde, chefen för dåvarande III. militärområdet, generalen Folke
Högberg, som för övrigt skrivit om Liljestenar. Han har i en uppsats,
jag tror det var i en årsskrift från De Sju häradernas Kulturhistoriska
förening, anlagt några synpunkter på platsen för
Gestilren. Strategiskt/operativt bör man försökt ha motat Olle i Grinn i
Ätrans dalgång, så långt söder ut som möjligt (jmf med slaget vid
Åsunden
1520). Sett så, fastnar man för att "mellan Dala och Lena" avser dagens
Dalum, strax norr om Timmele, och byn Lena vid norra delen av Timmele.
Där tycker sig Högberg ha spårat en gård med namn som påminner om
Gestilren. Besöker man i dag detta område, finns där en
terrängavskärning, en stor ravin, som borde ha varit lockande för
upptagandet av ett försvar. Platsen får nog sägas vara uppenbart
intressant.

Den här synen kan kompletteras med slaget vid Lena, som ju tveklöst (!)
hänförs till Kungslena, bland annat beroende av fynd som gjorts där och
av folkvisans geografiska beskrivningar av platsen.
Anlägger man strategiskt perspektiv - strävan att mota Olle i Grinn -
kan dock konstateras att närmaste/kortaste väg från Danmark till det
inre av
Västergötland under tidigt 1200-tal - före landkorridorens tillkomst -
var från häradet Sävedal med riksgräns (!) vid sjön Mjörn och längs
Säveåns uppodlade dalgång in mot landskapet.
Då har vi ett Lena vid denna dalgång blott någon mil på svenska sidan om
gränsen vid Mjörn. Skulle det visa sig i en framtid att slaget vid Lena
stått just där och inte vid Kungslena, kan man naturligtvis fråga sig
vad det är för slag man har spår av vid Kungslena. Och då kanske det
är - trots vad som antytts ovan av Högberg - Gestilren. Det finns alltså
här plats för att hålla många "tolkande bollar" samtidigt i luften?

Dan Korn framhåller bland annat:
> Lagman Eskil, som ju anses ha ställt samman Äldre
> Västgötalagen,
Kommentar: Här anser jag det källkritiskt viktigt att man noterar att
Äldre Västgötalagen, så som vi har den i vår ägo, sägs vara tryckt strax
efter 1281. Viktigt är också att ta fasta på rättshistorikern Elsa
Sjöholms analys av landslagar, där hon konstaterar att dessa tveklöst
skrevs för sin tids behov och att talet om att de går tillbaka via
muntlig tradition till "urgammal tid" är en myt som fått fäste av inte
minst nationalromantiska skäl. Att Lagman Eskil skulle haft med en
60-årig föregångare till "1281 års upplaga" att göra får nog anses vara
en ytterst löslig hypotes.

 

Hej Dan

Du var muligvis ikke vidende om, at min förste mail var en fortsättelse
af en korrespondance fra efteråret (Gestilren). Den må kunne läses i
arkivet.

Mit spörgsmål gjaldt kun Gestilren i 1210, idet Lena er anderledes
dokumenteret.

De kilder, jeg kender, tyder på, at Gestilren var et lokalt opgör mellem
konge-ätter, som ikke på nogen måde var enestående. Måske kan den ene
kilde endda tolkes sådan, at det var mellem svear og göter - hvilket
ville placere Eriks-ätten på svea-siden. Danskerne var efter årbögerne
på leding i Preussen og synes mere optaget af en ägteskabsalliance med
Erik, som prisgav Sverker.

Sådan vover jeg imidlertid ikke umiddelbart at konkludere, da mine
kilder kan väre ufuldständige - derfor mine nysgerrige spörgsmål.

Der er sikkert andre på listen, som har d'herrer redaktörers värker.

Jeg synes, at det er en glimrende ide at lege og filme Arn i et korrekt
historisk miljö, og jeg ville da gerne selv have deltaget. Man kan
bagefter fremvise de steder, hvor filmen er optaget eller bogen tänkes
at foregå. Jeg har da selv fulgt nogle af "Arns fodspor".

Jeg har bare en fornemmelse af, at man ophöjer et korthus til national
historie, som bygger på en 100-350 år gammel misforståelse, hvis man ser
Gestilren i 1210 som et vendepunkt. På hvad? 
 

Ingvar skriver:
Med andra ord: Skulle inte vårt
1251 kunna ses som närmast kongruent med det franska 1429? Andra
synpunkter?
Jag skall komma med en alternativ synpunkt. Det behöver ju inte alltid vara
ur krig och ond bråd död som någonting livskraftigt växer fram. Att Fuller
ser det så tycker jag är naturligt för hans auktoritära syn på tillvaron.
Men jag skulle vilja kontrastera med Erikskrönikan. Efter prologen, som en
del anser vara en 1400-talsprodukt, står det att:
"Först aff en konung - han heet Erik - han haffde rikit alt under sik, swa
at han var welduger ower alt." (Sven-Bertil Jansson s red. 1986.)
Man (Ingvar Andersson) tror att Erikskrönikan skrevs någon gång på
1330-talet(?) vid Mats Kettilmundsons hov i Åbo.

Sedan beskriver krönikan hur Birger Magnusson av Bjälboätten under övliga
former än vanligt förmäldes med Kung Eriks yngre dotter. Birger har därvid
troligen gått ed på att i fortsättningen vara som en av Eriska ätten. Han
har givit Erik vad Erik ville. Erik ville ha en manlig arvinge, som kunde
föra arvet vidare. Han blev inte själv kung, men ett par av hans söner blev
det.
Erik blev första gången kung efter Johan Sverkersson, som dog 1222. 1229
besegrades han vid Olustrum och Knut den långe (av Sko) blev kung. Efter
Knuts död kom Erik tillbaka och blev kung på nytt. Det var alltså tre
likvärdiga maktcentra som utgjorde Sverige. Efter att Birger kom in i bilden
blev det en helt annan maktkarta, som gällde.

Han började med att ordna upp förbindelserna till Lödöse. (Seglingsrätt till
Älven). Han gjorde det så att han fick ryggen mot Danmark fri. Han gjorde
sig god vän med Norge. Sedan kunde han ta itu med de upproriska folkungarna
i Uppland. Han avrättade deras ledare och satte in sina släktingar och
vänner på deras gårdar. Han expanderade i Finland.
På så vis kom tre maktcentra under en hatt och ett nytt Sverige var fött.
Det var inte det slutgiltiga, men en bit på vägen.
--
 

Debattinlägg i V-sv--historieforum samtidigt som denna sida färdigställdes. Tillfällighet !  Det är uppenbarligen inte alls säkert var någonstans slaget stod, och vilken betydelse slaget  hade för det blivande landet.

Hej på er alla och särskilt Troels och Ingvar.

Hemkommen från kontoret där jag har min dagliga
gärning här i Antwerpen har jag ägnat kvällen åt att
plöja igenom mitt bibliotek på jakt efter Gestilren.
Och det var inte mycket jag fann. Först måste jag
utfärda EN SKARP VARNING:
Uppgiften om att Västgötalagen placerar Gestilren
"mellan Dala och Lena" fick jag fram på internet. Jag
hade ingen anledning att misstro den, eftersom jag
minns att jag läst att en källa har den geografiska
placeringen. Men det visar sig vid koll i
västgötalagens kungalängd (ej tryckt i de vanliga
lagutgåvorna, men av Nat. Beckman i "Ur vår äldsta
bok", Stockholm 1912) att uppgiften om Gestilrens
placering mellan Dala och Lena INTE FINNS MED I
URSPRUNGSTEXTEN.

Det tog mig en stund att hitta Folke Högbergs artikel
om Gestilren. Den var nämligen inte tillfinnandes i
någon volym av "Från Borås och de sju häraderna" och
inte heller i någon annan skrift från 1940-talet, men
däremot i "Västergötlands fornminnesförenings
tidskrift" 1960! Där finner jag uppgiften om att
"mellan Dala och Lena" dyker upp först i en
1400-talsbearbetning av västgötalagens kungalängd.
Högberg påpekar att även slaget vid Åsle 1389 påstås
ha stått mellan Dala och Lena i andra sena källor och
att uppgiften därmed inte är särskilt mycket att bygga
på. Alla slag med trolig anknytning till Falbygden
kopplas till Kungslena.
Rörande Odhelius koppling av Gestilren till
Gisslegården i Varv avfärdar Högberg den, eftersom
Gisslegården bör ha fått sitt namn efter det medeltida
mansnamnet Gissle och Gestilren fått sitt namn efter
mansnamnet Gestil. Gisslegården kan alltså inte vara
ett förvanskat Gestilren.
Men Högberg avfärdar faktiskt också Gestilren vid
Timmele i Ätradalen. Där finns vid Lena by en backe
som påstås förr ha kallats Gestilren. Som Ingvar
påpekar heter grannsocknen Dalum. Backen har helt
enkelt fått sitt namn av någon som satt backen i
samband med uppgiften om att Gestilren skall sökas
mellan Dala och Lena.
Högberg drar i stället en lans för den sedan
medeltiden kända gården Gestre i Frösthult utanför
Enköping! Johannes Bureus, vårt lands förste
riksantikvarie har nämligen gjort en anteckning om att
kung Sverker ägt denna gård. Det blir ju lite snopet
för Västergötland, men det verkar ju troligare än att
det varit ett sjöslag!

Jag har på Troels uppmaning läst alla tidigare inlägg
i debatten kring Gestilren på Historieforum. I
debatten nämns en mängd källor; Erikskrönikan,
"Heidreks saga" (Hervarasagan), biskop Karls krönika
och Birger Nermans "Studier över Svärges hedna
litteratur" (1913). Dessa källor har alla det
gemensamt att de överhuvud taget inte nämner
Gestilren! Ja, biskop Karls krönika skall jag låta
vara osagt. Jag har Verelius utgåvor från 1678 av
krönikan, men de finns i biblioteket i Mölnlycke, så
jag har inte kunnat kolla dem, men såvitt jag minns
nämner krönikan inte Gestilren. F. ö. saknar det
betydelse, eftersom Nils Ahnlund övertygande visat att
krönikan är en förfalskning, sannolikt av Nils
Rabenius. Att K. Kumlien 1967 försökt visa att
krönikan är äkta och att bl. a. S Lindquist och Lars
Gahrn stödjer den ståndpunkten övertygar inte mig det
minsta. Krönikan, vars handskrift brann upp i
Uppsalabranden 1702, finns bara bevarad i Verelius
tryckta utgåvor. Den hittades hemma hos Olof Rudbeck i
hans bibliotek i en medeltida örtabok som Rudbeck ärvt
efter sin far. Upptäckten ägde rum strax efter att de
båda stridstupparna Verelius och Schefferus belagts
med munkavle att vidare uttala sig om Uppsala
hednatempel stått i nuvarande eller i Gamla Uppsala.
Historien är helt enkelt för bra för att vara sann!

Det visar sig vid genomgången av källorna att inte en
enda tidig uppgift nämner en stavelse om att danskar
varit inblandade i slaget på Gestilren. Och senare
källor talar om en mindre trupp bestående av Sverkers
släktingar. Hela diskussionen om slaget som en
vändpunkt är rent nys och Guillous uttalande om att
slaget räddade oss från att tvingas tala danska är mer
än lovligt dumt. Helt klart är att slaget inte var ett
försök av danskar att erövra Sverige. Slaget är en del
av Sveriges inre strider och inget annat. Och svenskan
och danskan var på den tiden ännu inte så långt
utvecklade att det ens är rätt att tala om två olika
språk.
 

Om jag har tolkat det skrivits om slag vid Kungs-Lena rätt så har vi haft
två slag där. Det senare skulle vara när De Nya Krafterna, Kyrkan,
Hertigarna Birger, Erik och Valdemar arresterar Torgils Knutsson och för
honom under förnedrande former till Stockholm för dom och död. Håtunaleken
förbereds.
Det andra skulle vara ett slag av danskar och svenskar. Det bör hållas i
minnet att Kungs-Lena troligen var en befäst gård, kanske en del av Uppsla
Öd. Kan någon hjälpa mig att reda ut detta?
Vänligen
Wilhelm

Hej!

> Guillou
> påstår dessutom -
> måhända ursäktande sig med att han skriver
> skönlitteratur - att segern
> vid Gestilren var en följd av att det på "svenska
> sidan" fanns en
> nyvunnen kunskap om en för den tiden
> revolutionerande krigskonst som en
> korsriddare fört med sig till Västergötland från
> Mellersta Östern och
> att denna krigskonst var av arabiskt ursprung. Det
> finns anledning att i
> sådant sammanhang fråga sig varför Danmark, som ju
> ligger närmare
> Mellersta Östern, blivit överhoppat ifråga om denna
> kunskap. Fanns inga
> korsriddare från Danmark som kunnat föra med sig hem
> denna kunskap? (Om
> det nu var så att danskar krigade vid Gestilren.)
> Dessutom - och detta inte sagt för att initiera
> debatt - framhåller
> exempelvis Fuller inte precis den arabiska, eller
> rätteligen vid den
> tiden den turkiska, krigskonsten några speciellt
> anmärkningsvärda
> nymodigheter. Fuller säger exempelvis att
> araberna/turkarna under
> Saladin och hans efterföljare endast kunde anfalla;
> de behärskade inte
> försvarsstriden. Med andra ord: Viss skepsis mot
> Guillous vision av en
> för västerlandet ny, överlägsen krigskonst som
> skulle ha kommit från
> arabiskt/islamiskt håll till Väst efter korstågen
> förefaller minst
> sagt överdriven, men passar in i Guillous tema att
> göra paralleller med
> dagens situation i Mellersta Östern och med de
> alltmer uppenbara (?)
> problemen mellan dagens Väst och islam. Det torde
> vara berättigat att
> anse att hans Arn-historia nyttjar anakronistiska
> effekter i den
> meningen att han omsätter dagens förhållanden till
> något som varit
> fallet under Arn-tiden.

Tack Ingvar för att ha öppnat mina ögon! När jag
studerade vad som sagts rörande Gestilren läste jag
igenom en debatt i ämnet på hemsidan "Skalman.nu" där
diskussionen snart förirrade sig in på ett svenskt
utnyttjande av en ny sorts pilbåge. Jag kunde inte för
mitt liv begripa hur ungdomarna på skalman kunde hitta
någon anknytning i källmaterialet till något som
bevisar detta, men nu är det ju uppenbart att de läst
en skönlitterär bok som källskrift! Jag har aldrig
läst en stavelse av Guillou och nu inser jag att det
bör jag nog inte göra i fortsättningen heller.
Skönlitteratur är skönlitteratur och det tillhör
genrens grepp att ljuga så att man blir trodd. Det är
ofarligt så länge våra bokhandlar och bibliotek
fortsätter att sortera in böckerna på de skönlitterära
avdelningarna. Men det blir kvasivetenskap när
påhittade fantasier uppfattas som källor. Skillnaden
mellan vetenskap och kvasivetenskap är ju inte så
eller så många år av akademiska studier - även om det
ofta hävdats, inte minst i debatten om Svearikets
vagga - utan att att man inom vetenskapen arbetar med
hållbara argument som kan beläggas i tillförlitligt
källmaterial, medan man inom kvasivetenskapen gärna
referar till andar, tomtar och troll, drömsyner,
rymdvarelser och skrivna källor som endast ett utvalt
fåtal fått se.

Inom Historieforum har gång på gång diskussionen
övergått i politiska spörsmål och argument om påstådd
nazism, fascism och kommunism har flugit över inläggen
tills Thomas funnit för gott att sätta stopp. Nutida
politik har inte med historia att göra så länge
debatten är saklig. Det är just i fall som detta, när
fria fantasier blandas in, som det finns anledning att
ställa sig frågan varför och i vilket syfte dessa
tendenser dyker upp. Jan Guillous syn på dagens
Mellanöstern har fört honom ut på mycket djupt vatten
tidigare, när han lät sig intervjuas av den för hets
mot folkgrupp dömde Ahmed Rami i dennes Radio Islam.
(Kolla gärna deras hemsida innan den släcks ner igen.
Rami är anklagad för brott mot databrottslagen
eftersom han registrerat svenska judar som påstås
styra Sverige. Jag finner där till min förvåning att
jag har stort inflytande på svensk utrikespolitik
eftersom Sveriges ambassadör i Belgrad en gång utryckt
sig positivt om en av mina böcker om gammalt folk i
Västergötland. Säga vad man vill, men fantasi har
karln inte brist på!)

För att återgå till sakfrågan är det också en
orimlighet att den svenske korsriddaren lärt sig
krigskonst av fienden. För det är väl inte så att
Guillou låter sin riddare strida på den arabiska sidan
i korstågsstriderna?

Hälsningar


Dan Korn
 

Registrera medlemskap/ansök om ett medlemskonto
hos Kanalen.org här: www.kanalen.org/blimedlem.php
HistorieForums webarkiv: (Du måste vara inloggad!)
http://www.kanalen.org/arkiv/list.php?f=54