Mot Jönköping
     
Jönköping är formellt Sveriges äldsta stad eftersom den har Sveriges äldsta previlegiebrev från 1284, i dag är det lite svårt att tro det. Jönköping har inte bevarat särskilt mycket, det bästa med staden är Vätterstranden och fina omgivningar.

Jönköping hade sina förbindelser inåt landet västerut via Eriksgatuleden, Jönköping- hålvägarna vid Sandhem - Slätäng - Leaby eller runt Vartoftadalen - Torbjörnstorp - Gudhem - Skara. På medeltiden tog det två dagar att tillryggalägga sträckan Skara - Jönköping.
På 1300 talet fick Jönköpings borgare tillstånd att handla med Lödöse. Senare år 1517 kom Lödöse Nya och Jönköpingsborna fick "fri seglation" därifrån.
Tittar man på kartan finner man Lödöse och i viss mån Göteborgstrakten vara mest tillgängligt via Ätrandalen men det tycks som om transporterna över Vartoftadalen varit den äldsta vägsträckningen. Se kartan.
Vägen gick då lite olika sträckningar men en vägkorsning var Timmele. Senare var det en korsning längre söderut i Svenljunga och Tranemo. Från första början tog de vägen via Falköping.
Jönköpingsdialekten är väldigt lik Göteborgska så kontakterna känns rimliga.  Det slirande ärret " kommer du från turbiiiiinerna" i Huskvarna heter det, finns mig veterligt bara i Jönköping och Bohuslän, ett uppslag.

Man ska hålla  i minnet att naturen var svårforcerad, det är ju först på senare år som riksväg 40 Göteborg- Jönköping blivit någorlunda färdig, fortfarande återstår sträckor att bygga ut (2009), i det perspektivet kan man tänka sig hur omständigt det var med transporter förr i tiden. Men och andra sidan var terrängförhållandena ett lås för främmande makter att erövra Sverige.

Några vägsträckningar:

Jönköping - Linnaryd vid n Unnaryd - Öresten - Härifrån antingen Ätrtanstigen till Halland eller vidare västerut.

Jönköping - Bogesund - härifrån antingen via Ätranstigen norrut eller söderut - mot Göteborg och Lödöse.

Jönköping - Ledhästra vid n Unnaryd - Timmerdala vid timmele korsar Ätranleden - Ljung - Alingsås.

Jönköping - v Taberg - Unnaryd antingen längs Nissastigen eller korsa denna - Gölingstorp - Åstorp? - Svenljunga.

Jönköping - lite söder om Oppensten där Ätranleden korsas - mot Varberg - mot Göteborg.

Jönköping - n Unnaryd - Tranemo - Örsås - Ätranleden eller västerut.

Jönköping - Oppensten - Öresten - Varberg, Enligt Gustav Vasa var detta enda vägen.

(1500 tal) Jönköping - Jönköping - Unnaryd - Ljunarp - Tranemo också mot Reftele och - Gislaved via Nissastigen - Svenljunga eller Örsås och korsningen Ätranstigen - Örby och korsningen Viskaleden - Hyssna - Kärra - Härryda - Nylödöse.

1026 Olof den helige transporterade sig landvägen från Kalmar till Norge efter slaget i Helge å., den enda rimliga vägen sträcker sig via Jönköping och genom Vartoftadalen för vidare färd mot Norge. Han tog sig fram lugnt och städat genom Småland och Västergötland på väg hem, därav blev han populär och Olofsmyten började här längs färdvägen , Olofsmyten var intensiv längs färdvägen och pågick kanske längst i dessa trakter.
Snorre Sturlasson beskriver också slaget vid Helgeå. I hans version är svenskkungen och danskkungen tillsammans på flottan som ligger utanför åmynningen. Olof begav sig upp till sjön från vilken Helgeå rinner och bygger här en dammbarriär av trä och torv och dämde på detta sätt upp ån. I den torrlagda ådalen placerades stora trädstammar. När kung Knut med sina skepp kom fram till åmynningen såg han att fiendens flotta utrymt inloppet och han ankrade därför här. Under natten bröt emellertid svenskarna fördämningen, åfåran fylldes snabbt med vatten och de lösa trästammarna kom forsande mot danskarnas skepp. Många skadades svårt och samtidigt anföll fienden. Efter en hård strid drog sig emellertid den svensk-norska flottan tillbaka medan kung Knuts skepp var alltför skadade för att fortsätta striden. Knuts fiender rodde snabbt österut längst landet.(Wikipedia)

1563 - 1570 Nordiska sjuårskriget, se nedan.

1612 var Svenljunga en central plats under kriget (Älvsborgs lösen) hertig karl residerade här ett tag. 1618 ungefär samma sak Gustav II Adolf. När man studerar kartan finner man att de gamla landsvägarna torde vara tämligen liga i dragningarna från medeltiden och landskapet är här lite snällare mot resenärerna. Efter freden i Brömsebro 1645 blev allt annorlunda.

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sveriges djupaste finns hålväg mellan Mullsjö och sjön Stråken, en del av Eriksgatuleden faktiskt , fast inte huvudleden.
     


Från sjön Stråken där den går ihop till en getingmidja utanför Mullsjö, strax nedanför Sveriges djupaste hålväg. Enligt kartan gick här en led som ingick i Eriksgatuleden


Mot Jönköping från Bankerydshållet, Eriksgatuleden kan gått här i krokarna och svängt upp bland höjderna för vidare färd mot Mullsjöhållet, tämligen lik dagens vägdragning. Finns dock plats för frågetecken om den exakta dragningen.

     


Jönköpings station, utsikt över Vättern mot Bankeryd strax utanför Eriksgatuledens dragning.


Jönköpings station, mot hamnen och den kommunikationsled som Vättern erbjöd, det var mycket trafik här fram till efterkrigstiden, Göta kanalsystemet innebar naturligtvis att båtrafiken hade stor betydelse.

Visingsö kan man se konturerna av fina dagar, det var ju mer eller mindre Sveriges huvudstad runt 1200 talet. Åtta kungar har på ett eller annat sätt slutat sina dagar på Visingsö.


Bort från Jönköping mot Nässjöhållet, Eriksgatuleden gick här mellan Vättern och Munksjön på sin tid.
Jönköping spelade en avgörande roll under krigen mot Danmark, detta var bastionen med sitt slott och centrum för rättsskipning. Läget var skyddat men staden härjades flera gånger och brändes ned. I dag finns inte ett spår kvar  av slottet. Gamla jönköpings station var byggd av delar från slottet och klostret men stationshuset revs på 1980 talet för att ge utrymme åt en parkering och allt åkte till soptippen.

     
Visingsö borg
Sveriges äldsta kungaborg. Slottet uppfördes i mitten av 1100-talet för att tjäna som ett ointagbart fäste under fejderna mellan de Sverkerska och Erikska ätterna. Läget är strategiskt valt på en udde med sikt åt alla håll. En stor del av borgen har ätits upp av sjön.
Till Näs och Johan I:s hov kom den store isländske sagoberättaren Snorre Sturlasson på besök och i den isländska sagan Rimbegla omtalas Visingsö och »dess ansenliga slott, där konungen förvarar sina dyrbarheter och som är det starkaste i hela riket«. Skattkammare utgjorde sannolikt det runda, välvda rummet i östra tornet, tillgängligt endast genom ett hål överst i kupolen.
Under 11- och 1200-talen vistades kungarna ofta på Visingsö. Här föll Karl Sverkersson offer för sin medtävlare om makten, Knut Eriksson, och här ändade flera andra medeltidskungar sina dagar: Erik Knutsson (hetsig feber), Johan Sverkersson (sotdöden), Magnus Ladulås (sjukdom). Under Knut Erikssons dagar användes borgen som fängelse. Bl a satt här en norsk tronpretendent, Erling Stenvägg, fängslad. Han fick hjälp av en kvinna att fly genom ett rep av lakan. Han skadade lårbenet vid hoppet till marken och tillfångatogs senare. Under striderna mellan Magnus Ladulås söner blev borgen nedbränd 1318.
     
Lite svårt att passa in Nordiska sjuårskriget då det inte direkt berör Vartoftadalen, däremot trakterna omkring högst konkret. Jönköpingsområdet var hårt ansatt under kriget varför jag lägger lite uppgifter om kriget här.
Daniel Rantzau, med en armé på 7 fanor och 15 fänikor (8 000 man, minst 600 hästar samt 300 trossvagnar och artilleri) hade härjat i Västergötland i flera år och plundrat och bränt flera städer, bland annat Bogesund (Ulricehamn), Falköping, Skara och Lidköping.
Rantzaus trupper härjades dock av rödsot (en svårartad form av magsjuka) och varje natt hade inte mindre än 200 man dött. Charles de Mornay, en fransk fältherre i svensk tjänst, hade sina styrkor i Värnamo, och fick nu sina order om att anfalla Rantzau.
1565 Slaget vid Axtorna vid Ätran några mil uppströms Falkenberg.
1567 Stod ett mindre slag vid Dumme mosse utanför Jönköping. Rantzaus dagbok 1. Rantzaus dagbok 2.

Gudhem, inte långt från dalen.  Den första församlingskyrkan byggdes i slutet av 1000-talet och hade ett långhus med förtränkt kor, vapenhus och saknade torn. Kyrkan brändes ner av danskarna under nordiska sjuårskriget (1563-70) men byggdes upp igen och har byggts om ett flertal gånger. Tornet och sakristian tillkom under restaureringen 1897-98. Ingången i öster murades igen och altaret flyttades fram till östra väggen där ett korfönster togs upp. Det plana taket ersattes med ett sk treklövertak som 1951-52 ändrades till ett enkelt tunnvalv. Kyrkan fick ett nytt altare i sandsten, ny predikstol och en ny ståtlig glasmålning i koret. Konstnären Harald Lindberg har kallat sitt verk "Drottningen och Himlakonungen". Han syftar på drottning Katarina, som år 1250 gjorde en stor donation till Gudhems nunnekloster och också blev begravd där. Man kan se Katarina när hon bär fram sin gåva till klostret. Govet i kyrkan består av gravstenar från 1600- och 1700 talet.(Wikipedia)

"Enligt en sägen skulle danskarna år 1611 ha plundrat kyrkan. Då de icke förmådde bortföra den stora ringklockan, afslogo de märlorna på densamma. Lilla klockan däremot förde de med sig och sålde till Gräfsnäs egendom, där hon ännu i början af 1800-talet skulle varit i bruk. De nuvarande klockorna äro gjutna i Skara år 1758, då A. Boselius var kyrkoherde, I. Beckström kyrkoföreståndare samt S.I.S. i Forntorp och A.A.S. i Jettened kyrkovärdar.Många förnäma och högt uppsatta personer hafva fått sin hvilostad i Gudhem. Det ansågs nämligen som en stor heder att få hvila inom dess murar. Utom förutnämnde guvernören öfver Jönköpings och Kronobergs län, Bengt Kafle (d1636), som hade eget grafkor, hvila äfvenledes där tvenne drottningar, nämligen Guta eller Gunhild, hvars grafsten vid senaste restaurationen öfverläts till statens historiska museum, samt Erik XI:s gemål Katarina. Bland kyrkans inventarier märkes en grupp i hvit marmor föreställande jungfru Maria med den döde frälsaren på sina knän." (Några anteckningar om Gudhems Församling i Västergötland Af Assar Blomberg)

141018 Deutsches Historisches Museum, stor karta   karta Göteborg - Jönköping. Kartan från 1820 visar färdvägar i Sverige, intressant här är sträckan Göteborg - Jönköping som går i en sydligare riktning än förväntat utifrån det blygsamma källmaterialet. Först en sväng norrut vid Ätraån trakten, skulle tro att vägen följer Ätranleden en bit. därefter går färden österut, söder om Dumme mosse och går till området i trakten av Taberg och norrut till Jönköping, kanske samma led som Laganleden. Jag har vid flera tillfällen studerat kartan och funnit att detta är en naturlig sträckning, roligt att få detta bekräftat. Jag frågar mig om sträckningen har ändrats från 1500 talet till 1700 - 1800 talet ?  Eller har vi parallella vägar ?