Marbäcken och stenstolpen, andra sidan av gamla byn
Färdvägen som kan liknas vid en avstickare av Eriksgatan passerade Marbäcken byn , den oskiftade byn. Före byn rundade vägen en liten kulle som numera är allmänning. Detta är ytterst märkligt , anledningen ska vara att de ville ha kullen som plats för jordkällare, det finns åtminstone en samt en lada med jordkällare, och flera gropar som kan varit jordkällare.

Jag finner det lite märkligt att de ville lägga sina källarförråd på denna plats då landskapet är kuperat med likartad terräng där alla gårdarna ligger, kan det varit något mer ?
Den äldsta kartan på Marbäcken o stenstolpen där den är trasig, ett vitt hål i mitten, visar den ursprungliga vägsträckningen där den kommer runt kullen. När jag för ett par veckor sedan fann skålgropar längs färdväg nere i Vartoftadalen kom jag och tänka på denna kulle, det finns stora stenar här med, varför inte kolla upp det.
Detta är stenen som jag uppfattar som mycket speciell med dess placering alldeles intill gamla vägen där den går nedför kullen och ansluter till gamla byn.
Det visade sig att det inte fanns några skålgropar på denna sten, men det finns fler stenar.
Från gamla vägen där den drar in i gamla byn.
Det visade sig att det var på denna sten som jag kunde hitta en skålgrop, i bakgrunden den andra stenen. Denna sten har horisontal yta , den andra har inte det. Detta torde innebära att skålgroparna användes till offer , blod eller annat som behöver en horisontal yta. Denna sten är egentligen väl så bra placerad då den är mitt på kullen med bra utsikt. Runt stenen är det flera gropar med sten, kan inte säga om det kommer från jordkällarebyggande eller annan verksamhet, fantasin är då satt i rörelse.

Skålgropen, svår att uppfatta,  vädret var inte på min sida, genommulet vilket gör att det kan vara lite svårt att urskilja den lilla skålgropen. Skålgropen gör att vi nu har en mycket intressant kulle och med största sannolikhet en färdväg från bronsåldern, kanske ännu äldre.

Jag saxar från en annan del av mina sidor.
Älvkvarnar är omskrivna ute på webben, de har fram till 1920 talet används i olika riter. man malde säd i skålgroparna för att blidka makterna för att få bättre skörd. De smordes in med talg i olika syften ofta för att bota sjukdomar. Ordet älvkvarnar lär komma från älvor, och deras påverkan på folk, sjukdomar, skörden m.m. Det som slår mig är att skålgroparna åtminstone här är placerade där daggen och dimmorna kommer först när vädret ger förutsättningar, invid vattendrag och längst ned i dalen, där man i dimman kan förvänta sig att älvorna ska uppenbara sig.

Här är skålgropen placerad runt 20 meter från Marbäcken som skymtar i bakgrunden bakom den spetsiga stenen och här är det dimmigt emellanåt, speciellt under sensommaren när det blir lite kallare för varje dag, hela miljön är nere i dalen med bäcken ringlande egenom den inbjuder verkligen till att älvorna ska titta fram.

Bilder från 1986, kodachrome 64, Minolta XD7, zoom 35-70/35,  bland det sämsta som gjorts.

Den märkliga stenen på den fina kullen i en odlingsbyggd där tiden stått stilla länge, magiskt.
Jag står på originalvägen.



Från Marbäcken



Marbäcken alldeles vid kullen, stenarna ser ut som från ett fornminne, gravkammare, resta stenar.
Jag har naturligtvis ingen aning om det verkligen förhåller sig, ska vid tillfälle besöka platsen och ta mig en noga titt på stenarna, emellertid har de slitits hårt under slutavverkning på 1990 talet. Dock ett kul utflyktsmål.

Närmare