Kråkbert 3

 

	Så här i lite senare delen av Augusti när Kråkbert just installerat sig i sin första ungdomslya och nu vilar på sin sovpinne så kanske kråkan tänker på att det inte bara är att lägga beslag på allt som glimmar. Visserligen har han från grannens dukade bord med grannen och dennes sällskap på plats knyckt en blänkande kaffesked som han snabbt och effektivt gömde under en tegelpanna, och som ännu i denna dag finns kvar under taket. När far i huset gjorde service på bilen var förstås kråkan med under bilen och hjälpte till med sina kommentarer. I ett lite obevakat ögonblick tyckte kråkan att en fast hylsa av storlek 12 m.m. skulle vara perfekt att ha för framtiden, speciellt som den blänker så fint. Sagt och gjort kråkan fattar näbben om den fasta hylsan och flyger bort ett stycke till en av staketstolparna. Far i huset hinner precis iakttaga Kråkberts kupp och kan just uppfatta att kråkan parkerar sig vid staketstolpen för att med sin välutrustade näbb börja gräva ned den blänkande 12 m.m. hylsan, far far naturligtvis iväg i ett huj till kråkan för att åter erövra hylsan , allt under vilda kraxprotester från Kråkbert. Om inte kråkan hade blivit iakttagen skulle denna hylsa för all framtid varit spårlöst borta och kanske kommit till någon nytta i kråkans värld, hur vet bara Kråkbert där han sitter på sin kvist.
	Kråkbert är ju i princip vuxen nu och klarar sig så bra som man kan begära av en nästan vuxet barn. Han brukar pröva sina vingar genom att vara borta ett par dagar åt gången för att efter sina utflykter åter komma hem igen. När kråkan är hemma efter sina upptäcktsfärder så är det den tillgivne fågelungen vi har hos oss under någon eller några dagar. Han tycker om att tillbringa tiden på axeln på någon av familjens medlemmar. Här sitter Kråkbert i allsköns ro på Daniels axel och sysselsätter sig med lite av varje. Kråkbert är förstås inte sämre än att han även passar på att utnyttja sin gamla familj som alla andra ungdomar, och mycket riktigt så går hans blickar och hans stora näbb till matförpackningen som Daniel håller i. Kråkan funderar förstås på vilka godsaker som kan finnas i matpaketet och han börjar så smått att undersöka hur han ska få upp locket.
	Efter en god måltid är allting i sin ordning och Kråkbert trivs på Daniels axel. Han kanske funderar på vart ha ska flyga nu när han hälsat på sin familj. Kanske ska han träffa andra kråkor ? Kråkbert har några kråkkompisar i grannskapet som han lärt känna redan som fågelunge. Speciellt en kråka som är lika gammal har han har Kråkbert som kompis. Denna andra kråka satt ofta och väntade på trappräcket utanför ingången när Kråkbert var inne i huset. När Kråkbert flög ut ur huset lekte de som vilka kompisar som helst. Dessutom hade hans kompis sin kråkmamma hos sig och denna kråkmamma fungerade som vilken mamma som helst för sitt barn. Vi är otroligt överraskade och imponerade av kråkornas sociala liv, deras tillvaro är verkligen stora paralleller till vårt sociala liv.
	Aj då. Dessa ungdomar. Kråkbert har ett oemotståndligt behov av att ständigt vara igång och att undersöka precis allting. Kråkberts metod att undersöka saker och ting är inte precis av det varsamma slaget. Hans näbb är oerhört kraftig och stark. Kråkan vet att hantera näbben med stor precision och han missar sällan en chans att hacka på någonting som kan vara intressant. Kanske inte så kul för Jonas som rår om cykeln men att döma av den intensitet som Kråkbert använder här så finns det säkert någonting hos Kråkbert som kräver att han får avreagera sig på Jonas cykel. Detta med att kråkan är tam gör att det blir problem med att skilja på mitt och ditt. Kråkbert har till skillnad från de vilda fåglarna ingen känsla för att han ska hålla sig borta från saker och ting som vi människor är rädda om. Därför blir det problematiskt med att ha en tam fågel i samhället. Det är egentligen fascinerande att de vilda fåglarna så väl vet var de kan vara och inte vara.
	Vi är framme vid mitten av Oktober och kråkan delar sin tid med att vara hemma hos oss och att vara ute på vift. En av kråkans favoritplatser är vårt tak där han residerar . Vi är tvungna att renovera taket och kråkan sitter en hel del på taknocken och tittar på. Efter ett par dagar så tycker kråkan att det är oerhört att vi har fräckheten att förstöra hans tak och att ständigt irritera genom att hamra och stå i hela dagen lång. Kråkbert bestämmer sig för att flytta och vi ser honom aldrig mer .

gå tillbaka till början