Protokoll från Whiskyträff 20020308 hos Thomas

Åter hemma från whiskyträffen och fortsätter att dricka med oförminskad styrka,

kranvattnet är inte alls dumt,

godmorgonjuicen inte heller så tokig, kaffe , kaffe och kaffe.

 

 

RAPPORT

På whiskyträffen testade vi följande whiskyes :

1. Islaycask från Balvenie 17 år, den är ingen cask

utan vanlig 43%, smakade lite tamt

en liten antydan till cherrysmak, den hade också den typiska karaktären av

Glenfiddichwhisky vilket ju är naturligt.

Whiskyn är enligt deltagarna inte värd pengarna. Bättre att istället köpa deras

15 åriga och en vanlig Islay.

2. Vidare en trogen deltagare på träffarna, Ardbeg 10 år. Som vanligt fantastisk.

Denna whisky är enligt Ardbeg till för the ladies medan deras whisky från 1975

är den som gäller för oss "riktiga" whisky/fantaster/galningar.

Jag själv och de andra tycker att 10 åringen istället är den som gäller. .Men det

är väl det som är det roliga att det finns olika åsikter.

3. Ur förrådet kan nämnas Glenfiddich 15 åriga cask som har stigit i aktning från

förra gången ! Den är ju lite svårflörtad som övrig Glenfiddichwhisky,

men den vinner i längden.

 

 

Sen ska det väl också sägas att whiskyträffarna gärna blir lite av det svårare slaget att

testa whisky på eftersom vi är några stycken . Ibland ska man sitta ensam en längre tid

för att invänta när solen tittar in under eftermiddagen. Då ska man stilla och varligt upphälla

några droppar av whiskyn för att därefter under lång tid försiktigt inmundiga de vällagrade

dropparna.

Jag kommer att uppsöka whiskyförrådet för att i ensamt majestät under lugna

former åter lukta på whiskyn, kanske det då blir en förbättrad smakupplevelse avseende

Balvenie casken.

 

Rapport från extraträff hos Thomas 20020315

Så infann sig det rätta tillfället att i lugn och ro åter testa Balvenie"casken" . Vi kom fram

till samma slutsats. Den är lite anonym den lämnar inga spår efter sig. Lite märkligt med tanke

på dess exklusivitet. Vi har diskuterat detta tidigare och vi har en känsla av att det inte så

sällan kanske handlar mer om att komma i kontakt med just exklusiviteten och därefter så att

säga lägga whiskyn till samlingen för att senare kunna räkna upp så många olika sorter och

egenskaper som möjligt.

Vi är mer av uppfattningen att whiskyn lever sitt eget liv och att det gäller att bejaka detta.

Inte minst ur perspektivet att vissa whiskyes peakar förvånansvärt snabbt och därmed relativt

sett kan ligga lite lägre i pris vilket kan förvilla. Men det är en mindre minoritet av whiskyes

som tillhör den exklusiva skaran.

Mogenheten varierar ju högst betydligt och det är många förutsättningar som spelar in. Denna gång

verkar det som om det helt klart är fördelaktigare att gå på de andra sorterna.

Ted