Birmingham var trevligt och vi reste runt och besåg de olika sevärdheterna, i förgrunden två av mina barn.	Stämningen på festen med intressanta diskussioner lämnade intet övrigt att önska.	Iron bridge från 1700 talet, den tidigaste industrialiseringen i "Englands Vagga"
Warwick Castle, bör nog vara lite försiktig med de medeltida vakterna.	Shakespeares hus.	Daniel köpte sin Contax G2 på en utfärd till Stratford upon Avon , många fina bilder har därefter tagits med kameran.

Därefter bar det av till Islay med alla distillerierna, jag  blev väl omhändertagen på alla.	Clamps!!, innehållet i vita snäckor, lite som musslor enkelt att laga till och mycket gott, värdshusvärden visade detta en kväll och jag bidrog med whisky från Ardbeg.	Vid Lagavulin bakom distilleriet och Hotellet, borglämningen.
Råbocken tagen med 90mm elmarit, extra kul då jag tillbringat hur mycket tid som helst i den Svenska naturen, när man besöker GB  med 60 miljoner invånare på en yta som södra Sverige får jag denna bild, har inget från Sverige med 9 miljoner invånare på dubbelt så stor yta som GB, från bilfärden till östra änden av Islay.	Massor med sälar på klippan fotade med 50 mm summicron, samma kommentar som föregående bild.	Europas äldsta berg finns längst västerut på ön.
Längs vägen västerut finns det trevliga platser att vila blicken på, distillerierna ligger i malpåse men har till viss del återuppstått till och från.	Natur och kossor i harmoni, säkert bra för välbefinnandet. Man kan se över till andra sidan viken och den södra delen av ön.	Från Kelternas tid. Lämningarna av en borganläggning mitt på ön i ett otillgängligt kärrområde. Lord of the Isles (Scottish Gaelic: Triath nan Eilean or Rí Innse Gall).
Port Askaig, sundet mot Jura, 7 knop, samma strömhastighet som Umeälven. Strax norr härom Caol Ila och Bunnahabhain.	Puben i Bowmore, bra lunchställe och förstås även trevligt fram på kvällen.	Torven som gör peatningen.
Ardbeg var speciellt, jag var där en hel söndag med allt fritt, en fantastisk upplevelse.	Efter 50 års tjänst var det dags för denna distilleriapparat att bli skrotad, arbetet påbörjades nästa dag. apparaten har ett "vattenlås" högst upp som binder distillatet och möjliggör att de tyngre alkoholkedjorna blir destillerade flera gånger. De är noga med att hålla på tillräckligt länge för att slå sönder alkoholkedjorna, därav den komplexa smaken. Andra distillerier kör igenom distillatet mer rakt av som resulterar i en enklare smak på whiskyn eftersom det finns mindre möjlighet för alkoholen att binda smakämnena.

Bowmore.
Bunnahabhain.
Caol Ila.
Lagavulin. Jag bodde hos ett par i Lagavulin som drev bed and breakfast, vi blev goda vänner och då deras måg jobbade på Ardbeg gick det fint med ett söndagsbesök. Utanför deras Hotel finns den gamla borgen som spelat en avgörande roll under den Norska kolonitiden. Deras bil var en Land Rover Classic diesel. Jag har sysslat en hel del med terrängkörning och naturligtvis blev bildiskussionerna därefter, jag blev övertygad och körde därefter Land Rover i 9 år.
Laphroaig.
Port Ellen. Här peatas malten till alla distillerierna, då jag kom till ön på lördagskvällen var det maximal rökutveckling eftersom det var Ardbeg som beställt, de har den högsta peatningen. Ett par av distillerierna peatar själva delvis.
Naturligtvis var jag tvungen att besöka Springbank och klappa om tunnan, och från mitt boende där.

Det blev några dagar i  Edinburgh	Från borgen, utsikten från festen.	Eftersom jag redan besökt så många distillerier kändes det naturligt att besöka Edinburghs whiskysammanslutning.