Mot Tröingeberg

Från Cykelvägen till Vinberg där den just passerat E6.an. En milsten från 1846, visserligen flyttad 70m enl. fornminnessök men dock ett säkert monument att här har det varit vägförbindelse länge. Vägsträckningen då som nuvarande cykelbana och landsvägen som passerar Vinberg och järnvägsstationen.   Mot E6.an.

En symbol längst upp som är svårtydbar.   Övre raden. Mil. Undre raden.1847.(Samma år Sverige avskaffade slavväsendet. Oskar I var kung) Jag funderar över de ursprungliga färdvägarnas sträckning och här vid Tröingebergs kullens början, ovan nya brandstationen finns det flera hålvägar. Ett par små stenbrott också . Jordbruket, boskapen, stenbrotten och annat har naturligtvis påverkat landskapet. Emellertid verkar det rimligt att de gått här.

Två diken/hålvägen på väg mot Tröingebergs topp och nuvarande villabebyggelse.   Från åkern.

Vänd 180 grader mot Falkenberg   Längre upp på berget går det att urskilja färdlederna.

Ännu längre upp. Vänt 180 grader och nästan uppe på toppen

Längre upp på kullens sida fortsätter färdvägarna.

Ytterligare ca 100m bort mot Vinberg finner jag denna sanka mark, en liten sänka där det inte går att passera torrskodd, sänkan är så pass stor att det troligtvis var naturligt att hålla sig på de fotograferade färdvägarna. Att gå nedanför var nog inte rationellt, man få tänka på att markerna för länge sedan var betydligt sankare än i dag. Utöver att det är mindre vatten nu är markerna också enormt täckdikade. Från järnålder

Järnvägens ingång i berget i bakgrunden nästan mitt i sträckningen från hålvägarna ovan och Tröingebergskullkens slut vid E6.an. Ett antal stigar här på platån, men de är av nyare årgång, fast det ligger nära till hands att även äldre färdvägar gick här, fast troligast är att de gick högre upp i dagens bebyggelse. Hålväg från järnålder inte långt från havet.