Cirkeln börjar slutas, media speciellt TV för mig tillbaka igen till min barndoms Jönköping. Jag kommer allt oftare tillbaka till min tidiga barndom när jag följde med min mor till hennes bekanta, farsan var på jobbet. Så efteråt slår det mig hur mycket de var ute och hälsade på vänner och släktingar lite överallt i grannskapet. Detta var under 50 och 60 talet och de som var vuxna då hade inte alls varit ute och rest som senare generationer, det var inte så ovanligt att de levde i sin stadsdel och tog intrycken därifrån, många hade kvar sina rötter från landet. Utbildningsmässigt var det inte heller någon jämförelse med dagens nivå. Det var den lokala dagstidningen tillsammans med någon kvällstidning som gällde, lite senare kom TV med en kanal. Men mina minnesbilder är att det pratades en hel del om ditten och datten , samhällsfrågor, lite politik eller åtminstone om vad som händer runt omkring. Det religiösa hovrade omkring i miljön då det var en tämligen stor del av bekantskapskretsen som på ett eller annat sätt var inblandade i det kyrkliga , frireligiöst, scouterna eller stadskyrkan, så inom det religiösa var det en sfär av internationell solidaritet och något litet om världsläget med krig, svält, FN trupper och annat som hör världen till. Jag gick i söndagsskola lite grann och kan numera faktiskt återkalla minnesbilder därifrån när jag tittar på vissa TV program eller i andra sammanhang där dagens nivå sammanfaller med den nivå fröknarna i söndagsskolan nalkades sin omgivning, ja det är sant.. Samtalsämnen saknades inte, vilket i sig är intressant då informationsflödet var så mycket sämre. Fast man läste dock en och annan bok kanske inte det mest uppbyggliga, naturligtvis slukade man serietidningar som formade världsbilden. Man levde i en tämligen trevlig tillvaro så här sett i backspegeln. Tillvaron kretsade mycket kring familj, släkt och bekantskapskretsen. Den yttre världen kanske man inte bekymrade sig så mycket om. Vi hade en förmåga att hamna ute på landet i det rejäla bondesverige, överhuvudtaget hade folk närmare till sina lantliga rötter för ett par generationer sedan, speciellt i landsorten. En tillvaro som inte alls var så dum, detta att ha ett närverk är oerhört tryggt. I dag 2017 kommer jag ofta tillbaka till när man var med mamma i hennes bekantskapskrets och deras förhållningssätt till det mesta när jag ser på TV dagens där folk inom media har samma förhållningssätt till omgivningen som de som omgav mig i min tidiga barndom, det blir riktiga minnes-flachar faktiskt. Förmodar att det beror på att vi åter börja vandra in i mindre enheter, stamsamhällen, när vi är uppkopplade i alla möjliga sammanhang och folk bekräftar sig själva i sina grupper och att en trygghet har utvecklats under ett par generationer då vi inte behövt bekymra oss för framtiden något särskilt och ambitionen att leva i sin flock för att få ut så mycket som möjligt utan att anstränga sig för mycket , samma förhållande till omvärlden som folket i Jönköping hade i min barndom. Så mina föräldrar kan sträcka på sig de levde redan då som dagens elit.