USA - Västvärlden och  resten av världen

 

Denna artikel är skriven ett par veckor efter händelsen.

Tänkte ta mig friheten att vända och vrida på företeelser kring den 11 september. Jag vill gärna ta upp några frågeställningar som inte är okända  men som kan vara intressanta att ta upp i ett samlat dokument.

Förhoppningsvis har jag bakom alla tillspetsade uttryck försökt måla upp en bild där det går att få ut  tankegångar  med ett och annat och fundera över.

 

Attacken den 11:te  -  en bekräftelse !!!

 

Bekräftelse, är det magiska ordet . Lite märkligt men det är det återkommande uttrycket för mindel när attacken den 11 september genomförts.

 

Anledningen är att jag med intresse läser artiklar och böcker om samhällsfrågor där bla. Västvärldens framfart i resten av världen beskrivs i olika sammanhang.

En av de starkare artiklarna kom i SVD bara ett par veckor efter dådet den 11 september. Artikeln handlade om ett avverkningsprojekt i Kongo med en yta stor som Sverige (var det kanske

dubbla ytan ? ) som skulle avverkas , jag läser kalavverkning. Sannolikt kommer denna kalavverkning att lämna efter sig mycket stora sår efter sig , kanske ett ökenlandskap.  Allt för en sannolik minimal betalning för råvaran.

Visserligen finns säkert de formella tillstånden, men vi det att det är i en miljö av korruption m.m. Den enskilde får knappast någon större del av kakan eller reell möjlighet att göra sin röst hörd , dessutom saknas den demokratiska traditionen vilket knappast gör saken bättre..

När jag läser en sådan här artikel kommer jag på mig själv med att tänka i termer som ”varför tar inte lokalbefolkningen  saken i egna händer”. De borde rimligtvis i desperation och frustration göra en terrorattack mot det eller de multinationella bolag som  tjänar lätta pengar på exploatering. 

Nu blev det så i alla fall i form av World Trade Building . Visserligen av helt andra krafter , men ändå.

I botten av motivationen till dådet är det inte uteslutet att vi kan göra en  härledning  till bl.a. orättvisor.

Samma sak tänker jag efter var och varannan sida när jag t.ex. läser John Pilgers bok the Hidden Agenda, Den dolda Dagordningen. Vidare tycker jag att National Geografic innehåller många tänkvärda artiklar, nyligen tog de upp energikonsumtionen i världen, Med USA.s energikonsumtion kan vi konstatera att USA:s invånare  är  piskade att bedriva kolonialpolitik. De har inte särskilt långt kvar på sina egna energireserver inom landet . Vi andra i västvärlden berörs ju naturligtvis också, men inte alls i samma grad, närmare bestämt till hälften av det enkla faktum att vi konsumerar nedåt hälften med energi per capita.

Ett faktum som de politiska företrädarna tyvärr inte  förstått.

 

I  National Geografics  senaste nummer jag läst precis nu beskrivs resursutnyttjande i värde av pengar , det är samma sak med resursfördelningen även här.

En paradox i sammanhanget är att denna litteratur som verkligen är djuplodande och tydlig  kommer från USA respektive Storbritannien. Samma länder som hårdast bevakar sina intressen i övriga världen. Det är faktiskt väldigt tyst från vårt land i alla dessa sammanhang. Detta borgar faktiskt för ett visst hopp. Istället för denna smyga - i - buskarna - filosofi vi i Sverige och tråkigt nog andra länder kör med , där det gäller att under mer eller mindre eleganta former hänga på för att få ut mesta möjliga till minsta möjliga risk är välkänd . Något att återkomma till längre fram.

 

Hursomhelst listan över allt som skrivits , visats på tv , eller pratats om på radio kan göras hur lång som helst, och jag kan bara konstatera att min reaktion dyker upp lite då och då.

 

 

 

 

 

Folks reaktion !!!!

 

Det finns an annan känsla som också dyker upp när reportagen från USA kommer på TV, denna känsla  tar mig tillbaka till barndomens indianer och vita.

Det är förstås alla de engagerade medborgarna som har kvar mimiken och blicken från den tid då det var lieego att med diverse förevändningar och tveksamma affärsuppgörelser lägga kontinenten under sig.

Det är alltså samma svartvita syn som nu kommer i dagen. Det verkar inte finnas någon gråskala bland folk där det ställs frågan ”varför” . Om så vore att folk reflekterade en smula  skulle det förstås utöka dimensionerna en del och kanske till och med     en och annan att reflektera över konsumtionsmönster och liknande.

 

Till och börja med nämns oftast kristna värderingar som att be m.m. i sammanhanget. Det skulle ju i dess yttersta fölägning motivera till religionskrig kristna – mot muslimer . inte alls kul. Framför allt tycker jag att religionen används som en förevändning för att skyla över de lite obehagligare diskussioner som det egentligen handlar om enligt min mening. Nämligen resursfrågan. Vi vet med all önskvärd tydlighet att om alla skulle leva på samma energikonsumtion som främst USA skulle världen kollapsa inom en mycket kort period. Detta är kärnfrågan. Mot den bakgrunden är det inte konstigt att folk antar en skruvad attityd. Samt är mycket snabba att hänvisa till bl.a. religiösa ritualer. Det förefaller som om det finns ett stort behov av att nämna religiösa ceremonier och värden . Det är ju ett sätt att undgå kritik , vem kritiserar någon som ber sina böner ?

Observera att jag skriver energikonsumtion inte levnadsstandard.

Detta är förstås också en nyckel.

Det finns ingen som helst anledning att driva ett land på ett energipris på 4 kr litern för bensinen. Denna synnerligen dagsländeorienterade  konsumtionsprofil är oförsvarsbar. Det är bara att inse att det måste till en skärpning . Levnadsstandarden klarar vi under betydligt blygsammare former. Men det krävs förstås lite mer då.

 

 

En blick på historien kanske kan bringa viss ordning i den så intensiva patriotism vi ser .

Redan efter  Columbus smittade Spanjorerna Inkabefolkningen med för oss hanterbara sjukdomar , uppskattningsvis försvann hälften av befolkningen.

Erövrandet av silver och guld  var intensivt.

Under USA;s kolonisation  smittades urbefolkningen medvetet  med smittkoppelinfekterade filtar.

Överhuvudtaget är det uppenbart att urbefolkningen behandlats väldigt illa , det finns ett stort antal böcker som beskriver dessa skeenden .

Ett trick som jag tror har varit effektivt är utnyttjanden av olika incidenter som ett led i erövring.

En klassiker.

 

 

 

 

 

 

 

Lite om bakgrunden

 

Det finns all anledning att göra en reflektion över bakgrunden till den tragiska attacken .

Visserligen är det verkligt tragiska att attacken utfördes av ännu mer konservativa människor än de som utsattes. Men om man ser igenom detta och istället ser attacken som en katalysator för skeenden vi väl känner till kommer attacken i ett annat ljus.

Det är egentligen en klassiker att gärningar som dessa utförs av fanatiker istället för de verkliga förtryckta. Tyvärr ett alltför vanligt scenarium .Men den tröga massan är ju välkänd.

 

När allt kommer omkring var det faktiskt hjärtat i det  industriella komplexet som blev utsett till måltavla. Om vi gör tanke experimentet att industrin i någon omfattning tog ett ansvar för de globala frågorna genom en vettig nykollonialisering skulle kanske saker och ting se lite annorlunda ut i dag.

Några grunder:

Industrin måste acceptera att de måste betala ordentligt för råvarorna.

Utnyttja resurser på ett uthålligt sätt.

Verka för resurssnål utveckling.

Vidarebefordra värderingar bland folk inom verksamhetsorådet , värderingar som ligger i linje med allmänna   vedertagna uppfattningar beträffande samhällssyn, demokrati, jämlikhet , m.m. Låter fint men det finns nästan lika många nyanser beträffande dessa värden  som det finns människor, häri ligger poängen ,  eftersom varje företagandeenhet har sina referenspunkter blir det en god mångfald. Inte perfekt,  men  framåtsyftande. Kryddad med medvetenheten  att ett 500 tons passagerarplan med 100.ooo liter högexplosivt bränsle kan träffa de representanter som för flagrant bryter mot mänskliga värden torde hjälpa upp iderikedomen för att ta ett visst ansvar för att lyfta resten av världen till en anständig nivå.

 

 

Vad Göra ?

Jag menar att industrin borde ha åtminstone ett grundläggande ansvar för sin verksamhet ute i världen, en skälig del av omsättningen borde användas till samhällsinsatser i berört område. Det är enligt min mening betydligt intressantare  att industrin gör detta än att gå den traditionella vägen via olika offentliga ulandsprojekt.

De har en viss förmåga att bli fyrkantiga och stela i sina former.  Istället kan industrin ge den mångfald som behövs, det är naturligt eftersom varje industri har sina traditioner och uppfattningar och förutsättningar och olika typer av industri är sannolikt bra på olika saker .

Det viktigaste vinsten kanske blir att bryta det konservativa stamstänkandet eller bytänkandet .

 

Industrin borde utforma unika modeller för varje projekt., eftersom varje område är unikt.

Resultatet skulle förhoppningsvis  bli att olika lokala former tillsammans skulle kunna ge en positiv utveckling.

 

Det största problemet tror jag faktiskt ligger på det lokala planet med diverse krafter som inte vill se folk utvecklas. Vi har hela skalan med lokala hövdingar, religion , staters maktambitioner, strategiska lägen, råvarutillgångar, etniska grupper, stamstrukturer, allmän makttillfredsställelse  med bl.a. kvinnornas underordade roll,  och naturligtvis pengar förstås, m.m.

(En del av principerna kan även studeras även i Sverige med sina regionala egenheter , även om dessa yttringar är oändligt mycket mildare . Det är ju inte så sällan folk som kan välja söker sig till områden med mycket dyrare livsförutsättningar än de andra områden som rent logiskt borde attrahera människor)

 

Risken med utveckling kan bli att på kort sikt få den  paradoxala effekten att seriösa insatser kommer att mötas av mer terrordåd, eftersom mäktiga krafter blir hotade och kommer att  se sin ekonomiska och mänskliga bas krackelerad.  Men i det långa loppet är det uppenbart att det måste till åtgärder för att integrera  utbildning och standardhöjning på det lokala planet..

 

Det är väl också ibland lite si och så med oss själva i den rika världen vad beträffar helhetssyn , humanistiska världen m.m. så det är kanske inte alldeles självklart att  vi enbart ska lära ut, men en bra tvåvägskommunikation där vi vidarebefordrar våra erfarenheter och färdigheter har säkert sitt värde.

En medvetenhet att det inte går att lösa dagens och morgondagens problem med gårdagens metoder tror jag är en god insikt.

 

 

En obehaglig känsla

 

Den verkliga faran kan på sikt bli att 11/9 utnyttjas som förevändning till det mesta vad gäller storebrorssamhället.

Det känns obehagligt.

Liksom att 11/9 även blir förevändning för västvärlden med USA i spetsen att ytterligare stärka greppet om billiga råvaror och mänskliga resurser samt ytterligare tänja ut miljöbegreppen i resten av världen.

Alltså stor risk för en parallell till erövringen av USA. Knappast den typ av framtidslösningar vi är betjänta av.

 

 

Sveriges roll

 

Vi har en tradition av att vara följare, vi hoppar på det som redan är etablerat , främst från  USA.

Det för mig tydligaste exemplet är Restjugoslavien, där fick USA komma och fixa till det hela. Efter att Europa under flera år inte velat ta tag i frågan, Sveriges roll var att hålla sig i bakgrunden. I artiklarna i Newsweek framstod med all tydlighet den undanglidande roll vi hade. Så det är inte utan anledning USA anser sig har rätt att ta för sig , fattas bara annat när de har gjort uppoffringar vi inte vill göra. Men på sikt tror jag det kostar mer än det smakar. Framförallt märks initiativlösheten med företeelser som tex. kronans låga värde gentemot praktiskt taget alla andra valutor.

IT boomen är ett annat exempel., Sverige hoppade på detta när boomen redan var på väg bort från centrum. från konjunkturen . Tryggt och bra skulle det ju vara.

Den väldigt  följsamma attityden inför åtgärderna nu i Afghanistan tycker jag  känns lite fattigt, speciellt som det i detta sammanhang helt saknas diskussion om hur vi i framtiden ska hantera globala orättvisor på ett konkret plan. Regeringsrepresentanter överlåter det helt till den enda stormakten. Känns futtigt.

Ett litet men naggande gott exempel på att skapa oberoende i energifrågan är det embryo till metanolutvinning från diverse trä som Björn Gillberg arbetar med i Värmland det är något som skulle kunna utvecklas till en betydande faktor .

 

 

Ted Ernhill