Denna artikel är skriven ett par veckor efter händelsen.
Tänkte ta mig friheten att vända och vrida på företeelser kring den 11 september. Jag vill gärna ta upp några frågeställningar som inte är okända men som kan vara intressanta att ta upp i ett samlat dokument.
Förhoppningsvis har jag bakom alla tillspetsade uttryck försökt måla
upp en bild där det går att få ut
tankegångar med ett och annat
och fundera över.
Bekräftelse, är det magiska ordet . Lite märkligt men det är det
återkommande uttrycket för mindel när attacken den 11 september genomförts.
Anledningen är att jag med intresse läser artiklar och böcker om
samhällsfrågor där bla. Västvärldens framfart i resten av världen beskrivs i
olika sammanhang.
En av de starkare artiklarna kom i SVD bara ett par veckor efter dådet
den 11 september. Artikeln handlade om ett avverkningsprojekt i Kongo med en
yta stor som Sverige (var det kanske
dubbla ytan ? ) som skulle avverkas , jag läser kalavverkning.
Sannolikt kommer denna kalavverkning att lämna efter sig mycket stora sår efter
sig , kanske ett ökenlandskap. Allt för
en sannolik minimal betalning för råvaran.
Visserligen finns säkert de formella tillstånden, men vi det att det är
i en miljö av korruption m.m. Den enskilde får knappast någon större del av
kakan eller reell möjlighet att göra sin röst hörd , dessutom saknas den
demokratiska traditionen vilket knappast gör saken bättre..
När jag läser en sådan här artikel kommer jag på mig själv med att
tänka i termer som ”varför tar inte lokalbefolkningen saken i egna händer”. De borde rimligtvis i desperation och
frustration göra en terrorattack mot det eller de multinationella bolag
som tjänar lätta pengar på exploatering.
Nu blev det så i alla fall i form av World Trade Building . Visserligen
av helt andra krafter , men ändå.
I botten av motivationen till dådet är det inte uteslutet att vi kan
göra en härledning till bl.a. orättvisor.
Samma sak tänker jag efter var och varannan sida när jag t.ex. läser
John Pilgers bok the Hidden Agenda, Den dolda Dagordningen. Vidare tycker jag
att National Geografic innehåller många tänkvärda artiklar, nyligen tog de upp
energikonsumtionen i världen, Med USA.s energikonsumtion kan vi konstatera att
USA:s invånare är piskade att bedriva kolonialpolitik. De har
inte särskilt långt kvar på sina egna energireserver inom landet . Vi andra i
västvärlden berörs ju naturligtvis också, men inte alls i samma grad, närmare
bestämt till hälften av det enkla faktum att vi konsumerar nedåt hälften med
energi per capita.
Ett faktum som de politiska företrädarna tyvärr inte förstått.
I National Geografics senaste nummer jag läst precis nu beskrivs
resursutnyttjande i värde av pengar , det är samma sak med resursfördelningen
även här.
En paradox i sammanhanget är att denna litteratur som verkligen är
djuplodande och tydlig kommer från USA
respektive Storbritannien. Samma länder som hårdast bevakar sina intressen i
övriga världen. Det är faktiskt väldigt tyst från vårt land i alla dessa
sammanhang. Detta borgar faktiskt för ett visst hopp. Istället för denna smyga
- i - buskarna - filosofi vi i Sverige och tråkigt nog andra länder kör med ,
där det gäller att under mer eller mindre eleganta former hänga på för att få
ut mesta möjliga till minsta möjliga risk är välkänd . Något att återkomma till
längre fram.
Hursomhelst listan över allt som skrivits , visats på tv , eller
pratats om på radio kan göras hur lång som helst, och jag kan bara konstatera
att min reaktion dyker upp lite då och då.
Det finns an annan känsla som också dyker upp när reportagen från USA
kommer på TV, denna känsla tar mig
tillbaka till barndomens indianer och vita.
Det är förstås alla de engagerade medborgarna som har kvar mimiken och
blicken från den tid då det var lieego att med diverse förevändningar och
tveksamma affärsuppgörelser lägga kontinenten under sig.
Det är alltså samma svartvita syn som nu kommer i dagen. Det verkar
inte finnas någon gråskala bland folk där det ställs frågan ”varför” . Om så
vore att folk reflekterade en smula
skulle det förstås utöka dimensionerna en del och kanske till och
med få en och annan att reflektera över konsumtionsmönster och
liknande.
Till och börja med nämns oftast kristna värderingar som att be m.m. i
sammanhanget. Det skulle ju i dess yttersta fölägning motivera till
religionskrig kristna – mot muslimer . inte alls kul. Framför allt tycker jag
att religionen används som en förevändning för att skyla över de lite
obehagligare diskussioner som det egentligen handlar om enligt min mening.
Nämligen resursfrågan. Vi vet med all önskvärd tydlighet att om alla skulle
leva på samma energikonsumtion som främst USA skulle världen kollapsa inom en
mycket kort period. Detta är kärnfrågan. Mot den bakgrunden är det inte
konstigt att folk antar en skruvad attityd. Samt är mycket snabba att hänvisa
till bl.a. religiösa ritualer. Det förefaller som om det finns ett stort behov
av att nämna religiösa ceremonier och värden . Det är ju ett sätt att undgå
kritik , vem kritiserar någon som ber sina böner ?
Observera att jag skriver energikonsumtion inte levnadsstandard.
Detta är förstås också en nyckel.
Det finns ingen som helst anledning att driva ett land på ett energipris
på 4 kr litern för bensinen. Denna synnerligen dagsländeorienterade konsumtionsprofil är oförsvarsbar. Det är
bara att inse att det måste till en skärpning . Levnadsstandarden klarar vi
under betydligt blygsammare former. Men det krävs förstås lite mer då.
En blick på historien kanske kan bringa viss ordning i den så intensiva
patriotism vi ser .
Redan efter Columbus smittade
Spanjorerna Inkabefolkningen med för oss hanterbara sjukdomar ,
uppskattningsvis försvann hälften av befolkningen.
Erövrandet av silver och guld
var intensivt.
Under USA;s kolonisation
smittades urbefolkningen medvetet
med smittkoppelinfekterade filtar.
Överhuvudtaget är det uppenbart att urbefolkningen behandlats väldigt
illa , det finns ett stort antal böcker som beskriver dessa skeenden .
Ett trick som jag tror har varit effektivt är utnyttjanden av olika
incidenter som ett led i erövring.
En klassiker.
Det finns all anledning att göra en reflektion över bakgrunden till den
tragiska attacken .
Visserligen är det verkligt tragiska att attacken utfördes av ännu mer
konservativa människor än de som utsattes. Men om man ser igenom detta och
istället ser attacken som en katalysator för skeenden vi väl känner till kommer
attacken i ett annat ljus.
Det är egentligen en klassiker att gärningar som dessa utförs av
fanatiker istället för de verkliga förtryckta. Tyvärr ett alltför vanligt
scenarium .Men den tröga massan är ju välkänd.
När allt kommer omkring var det faktiskt hjärtat i det industriella komplexet som blev utsett till
måltavla. Om vi gör tanke experimentet att industrin i någon omfattning tog ett
ansvar för de globala frågorna genom en vettig nykollonialisering skulle kanske
saker och ting se lite annorlunda ut i dag.
Några grunder:
Industrin måste acceptera att de måste betala ordentligt för råvarorna.
Utnyttja resurser på ett uthålligt sätt.
Verka för resurssnål utveckling.
Vidarebefordra värderingar bland folk inom verksamhetsorådet ,
värderingar som ligger i linje med allmänna
vedertagna uppfattningar beträffande samhällssyn, demokrati, jämlikhet ,
m.m. Låter fint men det finns nästan lika många nyanser beträffande dessa
värden som det finns människor, häri
ligger poängen , eftersom varje
företagandeenhet har sina referenspunkter blir det en god mångfald. Inte
perfekt, men framåtsyftande. Kryddad med medvetenheten att ett 500 tons passagerarplan med 100.ooo
liter högexplosivt bränsle kan träffa de representanter som för flagrant bryter
mot mänskliga värden torde hjälpa upp iderikedomen för att ta ett visst ansvar
för att lyfta resten av världen till en anständig nivå.
Jag menar att industrin borde ha åtminstone ett grundläggande ansvar
för sin verksamhet ute i världen, en skälig del av omsättningen borde användas
till samhällsinsatser i berört område. Det är enligt min mening betydligt
intressantare att industrin gör detta
än att gå den traditionella vägen via olika offentliga ulandsprojekt.
De har en viss förmåga att bli fyrkantiga och stela i sina former. Istället kan industrin ge den mångfald som
behövs, det är naturligt eftersom varje industri har sina traditioner och
uppfattningar och förutsättningar och olika typer av industri är sannolikt bra
på olika saker .
Det viktigaste vinsten kanske blir att bryta det konservativa
stamstänkandet eller bytänkandet .
Industrin borde utforma unika modeller för varje projekt., eftersom
varje område är unikt.
Resultatet skulle förhoppningsvis
bli att olika lokala former tillsammans skulle kunna ge en positiv
utveckling.
Det största problemet tror jag faktiskt ligger på det lokala planet med
diverse krafter som inte vill se folk utvecklas. Vi har hela skalan med lokala
hövdingar, religion , staters maktambitioner, strategiska lägen,
råvarutillgångar, etniska grupper, stamstrukturer, allmän
makttillfredsställelse med bl.a.
kvinnornas underordade roll, och
naturligtvis pengar förstås, m.m.
(En del av principerna kan även studeras även i Sverige med sina
regionala egenheter , även om dessa yttringar är oändligt mycket mildare . Det
är ju inte så sällan folk som kan välja söker sig till områden med mycket
dyrare livsförutsättningar än de andra områden som rent logiskt borde attrahera
människor)
Risken med utveckling kan bli att på kort sikt få den paradoxala effekten att seriösa insatser
kommer att mötas av mer terrordåd, eftersom mäktiga krafter blir hotade och
kommer att se sin ekonomiska och
mänskliga bas krackelerad. Men i det
långa loppet är det uppenbart att det måste till åtgärder för att
integrera utbildning och standardhöjning
på det lokala planet..
Det är väl också ibland lite si och så med oss själva i den rika
världen vad beträffar helhetssyn , humanistiska världen m.m. så det är kanske
inte alldeles självklart att vi enbart
ska lära ut, men en bra tvåvägskommunikation där vi vidarebefordrar våra
erfarenheter och färdigheter har säkert sitt värde.
En medvetenhet att det inte går att lösa dagens och morgondagens
problem med gårdagens metoder tror jag är en god insikt.
Den verkliga faran kan på sikt bli att 11/9 utnyttjas som förevändning till det mesta vad gäller storebrorssamhället.
Det känns obehagligt.
Liksom att 11/9 även blir förevändning för västvärlden med USA i
spetsen att ytterligare stärka greppet om billiga råvaror och mänskliga resurser
samt ytterligare tänja ut miljöbegreppen i resten av världen.
Alltså stor risk för en parallell till erövringen av USA. Knappast den
typ av framtidslösningar vi är betjänta av.
Vi har en tradition av att vara följare, vi hoppar på det som redan är etablerat , främst från USA.
Det för mig tydligaste exemplet är Restjugoslavien, där fick USA komma
och fixa till det hela. Efter att Europa under flera år inte velat ta tag i
frågan, Sveriges roll var att hålla sig i bakgrunden. I artiklarna i Newsweek
framstod med all tydlighet den undanglidande roll vi hade. Så det är inte utan
anledning USA anser sig har rätt att ta för sig , fattas bara annat när de har
gjort uppoffringar vi inte vill göra. Men på sikt tror jag det kostar mer än det
smakar. Framförallt märks initiativlösheten med företeelser som tex. kronans
låga värde gentemot praktiskt taget alla andra valutor.
IT boomen är ett annat exempel., Sverige hoppade på detta när boomen
redan var på väg bort från centrum. från konjunkturen . Tryggt och bra skulle
det ju vara.
Den väldigt följsamma attityden
inför åtgärderna nu i Afghanistan tycker jag
känns lite fattigt, speciellt som det i detta sammanhang helt saknas
diskussion om hur vi i framtiden ska hantera globala orättvisor på ett konkret
plan. Regeringsrepresentanter överlåter det helt till den enda stormakten.
Känns futtigt.
Ett litet men naggande gott exempel på att skapa oberoende i
energifrågan är det embryo till metanolutvinning från diverse trä som Björn
Gillberg arbetar med i Värmland det är något som skulle kunna utvecklas till en
betydande faktor .
Ted Ernhill