Efter att ha läst Karl Gustavssons bok om Vägar eller stigsystem tusen år tillbaka och det faktum att dessa varit intakta fram tills nu gör att jag börjat binda ihop ett antal principer för att ge en förklaring till dagens effektiva förstörande av kulturlämningar som klarat 1000 år ibland flera 1000 år av tiden med ingredienser som: krig, odling, virkesuttag, pest, massvält, religionsbyten, revolutioner, naturpåkänningar, m.m. Varför massakrerar vi på de sista 10 tals åren vad som tidigare klarat sig under oändligt längre tider ?

Boken behandlar vägsystemen i Västergötland men situationen är likartad i hela landet.

Frågan är om vi har rätt att under några årtionden utradera vår kultur ?

Ser vi till att det i landet inte är fråga om någon kristid eller liknande, utan att det hela rör sig om tämligen marginella eventuella produktivitetsökningar under närmare ett århundrade enligt principer som dessutom inte alls är självklara enligt min mening.

På minussidan ligger utlakning av naturen, förstörande av biotoper som är effektiva barnkammare för småkryp som är all annan närings grund främst beträffande fisktillgången och utdikanden av våtmarker. Vidare spolas näringen ut på direkten i vattendragen vilket inte alls är bra för livet där.

Översvämningar torde öka eftersom markens naturliga upptagningsförmåga minskas.

Tillgängligheten till naturen minskar dramatiskt, det är omöjligt att beträda dessa områden.

En originell jämförelse över hur starkt hyggesplöjningen påverkar landskapet och sätta in det i sitt sammanhang av förstörelse kan jag bidra med. Jag som Jeepentusiast har åtskilliga gånger konstaterat att det är omöjligt att tillnärmelsevis åsamka naturen skador som påminner om modern sk. skogsvård. Tvärtom är erfarenheterna av jeepkörning på bl.a. I20s övningsfällt i Umeå att körningen lägger grunden för ett trevligt parklandskap, det ända ställe dit vi inte kunde ta oss var till en stor yta som utsatts för modern skogsvård, övriga områden upplevs som harmoniska och oförstörda . Detta var en utvikning som ska tas för vad det är, en skämtsam jämförelse, normalt är att inte köra omkring ute i skogen utifrån aspekter grundade på sunt förnuft och lagbestämmelser.

Men jeepen är ett synnerligen seriöst alternativ till skonsamt skogsbuk med avseende på vedhämtning, gallring etz. Dessutom dj-ligt roligt. Samt extremt bränslebesparande.

Ett par liter bensin svarar för inhämtandet av 2 – 3 kubikmeter träbränsle, det är miljövinst, samt en vansinnigt kul hobby , dessutom blir alla våra fornlämningar kvar intakta. Det var utifrån denna bakgrund inte konstigt att jag fällde en liten tår när TV rapporterade att försvaret valde att mala ned sina Volvovalpar eftersom en viss datum passerats,

Dagens motsvarigheter är inte effektivare, snarare tvärtom.

Åter till ämnet.

Till processen för effektivitet till varje pris. Till och börja med kanske det är lämpligt att identifiera så många grupper som möjligt som lever på denna dominoverksamhet som genererar alla möjliga sysselsättningsmöjligheter , finns det verkligen inte andra principer för vettig sysselsättning ?

Vi har politiker .

Stadsförvaltningen med skogsvårdsstyrelsen i första rummet.

Det finns med största sannolikhet ett antal konsulter inblandade.

Utöver konsulter får vi räkna med ett antal experter .

Det blir ju en tämligen komplicerad verksamhet av det hela, då behövs skogshögskola, vi har därför massor med utbildning som är bra för lokala orten där det skapar sysselsättning och bereder ett stort antal utbildningsplatser.

Jag spekulerar i om inte sysselsättningsskapande åtgärdarmaskinerier i form av Ams , trygghetssystemen , och liknande drar en god vinst av skogskomplexet det är ju väldigt anpassat till de fyrkantiga men ofta populära arbetskapande åtgärder .

Det är ju lätt att peka på sk. tydliga mål. för att motivera sig själva och peka på resultat.

Samt sens moral att det är bra att vara passiv för då ordnar det sig med sysselsättningen. Det faller ut mer bidrag till utbildning, den aktive fixar ju själv på tidigt stadium studielån, man drar den ironiska poängen att det är praktiskt med system som passa alla.

Vi har förståss finansiärerna, modernt skogsbruk slukar stora summor pengar.

Bankerna , de finansierar skogsmaskinerna. Liksom allt annat inom näringen förstås.

Skogsbolagen, de eftersträvar vinst på ett lättförståeligt och logiskt vis, här kanske det brister eftersom det enklaste är att endast hugga ned träden,

Min argumentation om att det är enbart snabba klipp som åsamkar kulturutraderingen kan falla på att hyggesplöjning osv. kostar skogsbruket pengar , jag är lite fundersam över hur skogsbruket ser på detta. Jag drar slutsatsen att det relativt sett är betydligt billigare att på ett fyrkantigt, okvalificerat och relativt snabbt sätt klara återväxten , genom att använda det enklaste alternativet . Vilket innebär att valet blir att använda den häftigaste metoden som innefattar hyggesplöjning osv. Även den enkla logiska människa finner detta effektivt .

Inte minst facket välsignar detta komplex eftersom det ger traditionella sk. riktiga jobb.

Transportnäringen är en icke föraktlig del av verksamheten, det är inte bara timret ska transporteras, även de olika skogsmaskinerna.

Reparationsverksamhet och serviceverksamhet , skapar ofta jobb på orten, en tacksam typ av jobb för glesbygd eftersom det är traditionella sk. riktiga jobb.

Försäljningsverksamhet , maskiner och material slits och behöver bytas ut mot nya och effektivare .

Maskinförare , även detta ett naturligt jobb i glesbygdskulturen.

Vägbyggare

Vägbyggare som maskinförare, planerare m.m.

Jobben nämnda här är vad många betraktar som rejäla jobb, med viss status.

Ett smidigt förfarande, det blir ingen debatt om utförandet och stora grupper accepterar detta komplex.

Enkelt ,smidigt, rätlinjigt ,och därför logiskt.

Snabba –klipp - principen.

Det är enkelt att visa resultat som går att ta på, lättvinligt på det kortare perspektivet, men i dess förlängning blir priset ett helt annat.

Naturligtvis spelar den ekonomiska biten en avgörande roll, det är troligtvis relativt välavlönade jobb det gäller med oftast låga krav på intellektuellt intresse , samtidigt som jobben ger åtminstone lite av någon slags status, ett litet klipp av de inblandade, viljan att ändra detta är förstås låg.

Detta komplex gör förstås att politiker blir bejakade av människorna delaktiga inom verksamheten på ett eller annat vis. Tämligen tacksamt att vara med under sådana betingelser.

Det fodras styrka att ifrågasätta dessa handfasta verksamheter och intressena som är involverade.

Inte minst att kunna stå över jantelagar och liknande.

Lite funderingar kring att inte se till de kulturella värdena .

Känns konstigt att behöva motivera självklarheter men ibland kan det vara nyttigt, inte desto mindre är det svårt eftersom man räknar med att det som är självklart inte är föremål för funderingar i argumentationssammanhang.

Ett mångårigt fenomen är att den Svenska kronan hela tiden vill sjunka.. Jag tror det till största delen beror på den följarmentalitet som präglar samhället, att vara på bettet reduceras till att alltid snappa upp det redan etablerade ute i Väst-världen och sedan odla det så länge det går.

Alltså inga egna initiativ.

Historielöshet är närmast en förutsättning för att klara detta platta spel.

Vill man se in i framtiden tror jag att en seriös historisk grund är nödvändig. Att kunna bejaka sin historia väl medveten om att det naturligtvis kostar en del som allt annat man vill ha är ytterst värdefullt för att förutsättningslöst se framåt.

Ett annat nu pågående skeende är bredbandsuppbyggnaden, eller rättare sagt den kanske tänkta uppbyggnaden, framför allt ute i glesbygd.

Om inte historien finns levande på orten tror jag att den största delen av aktivitet typ bredbandsutbyggnad stannar vid nivån Bingolotto, tipset, travet och liknande.

Därmed skulle den mesta vitsen med bredbandsutbyggnaden hamnat i ett antiklimax med tråkiga konsekvenser

Stället för den goda ide där tankesmedjan kan utvecklas stannar det hela vid status Q , då är det inte lätt att anamma förändringar som ofta kan vara snabba liksom att attrahera folk att bo ute i landet. Varför inte exemplifiera detta genom att ta den tyngsta aktiviteten ,

klassikern älgjakten som enligt myten ska vara det ofta sammanbindande kittet ute i landet och som omfattar 300.000 deltagare, i ett land med nästan 9 miljoner invånare . I storstadsområdena bor det enligt mitt sätt att se på saken mycket högt räknat 3 miljoner människor, det torde vara tämligen uppenbart att kulturvärdarna måste tas på allvar med ett innevånareantal på nästan 6 miljoner människor om det ska finnas något djup i kulturen ute i landet och därmed förutsättningar för en stimulerande intellektuell atmosfär som är nödvändig för att folk ska vilja bo kvar ute i landsorten. Enligt min mening är en av huvudorsakerna till flyttlassen till främst Stockholmsområdet at det finns en intellektuell sfär i det samhället, vi ska vara medvetna att det långt ifrån alltid är jobbincitamentet som är det avgörande. Vidare är boendepriserna så höga i Stockholmsområdet att det i nästan alla lägen egentligen är mer lönsamt att stanna kvar i landsorten, ändå flyttar folk. Inom parentes är boendepriserna högst i de gamla på enligt strikt logisk mening sämsta miljöerna, men de har som bekant istället desto högre kulturellt och själsligt värde.

I dagarna uppmärksammas att det sannolikt kommer att bli stora förändringar beträffande ofta stora verksamheter ute i landet, hur ska nedläggningar av stora dominerande industrier ute i Kommunerna kunna mildras i ett lokalsamhälle där ett vacuum råder om de humanistiska värdena som sträcker sig bakom dagens resultat av extremskogsverksamheten. Det är tämligen hopplöst att komma igen med tex. Turistisk verksamhet på ett mer seriöst plan, utan att ha kulturvärdarna invävda i verksamheten. Liksom andra tankerelaterade verksamheter som mycket starkt tenderar att bli den dominerade verksamheten i framtiden . En underbar tanke, men då gäller det att göra sin hemläxa och utifrån alla förutsättningar se positiva värden .

"Har man inte historien har man inte heller framtiden".

Jämför turismen , det är världens största industri.

Där leder Frankrike, och mycket riktigt så har de mycket bevarat i harmoni med nytt. Emellertid är mina personliga erfarenheter från Frankrike väldigt begränsade därför ligger det närmare tillhands att se till GB .

Enligt mina amatöristiska intryck i GB har de också en naturlig känsla för bevarande av sin kulturmiljö. Varje by har sin egen borg med sin historia. Gatorna skulle få de säkerhetsansvariga där jag bor i Umeå att gråta eller skrika i falsett över risker förknippade med gammal miljö.

Samtidigt som kärnan i Umeås kommersiella liv, alltså universitetet åker direkt till dessa platser med stor regelbundenhet för att få intellektuell näring , sola sig i glansen mot andra kollegor och bränna massor av skattepengar. Umeå är bara en teknikalitet.

Närmast att betrakta som en närningsfattig version av det snabba klippet i termer av att odla diverse verksamheter som skattepengar kan motivera.

En annan allvarlig aspekt av bristande respekt och vilja att betala kulturvädernas naturliga pris är att på orter där detta är särskilt markant påverkar det naturligtvis invånarna. Speciellt den stora majoriteten invånare som inte har starka traditioner av kulturbärande det blir en zombie- situation där tråkiga företeelser kan gro. Inte det minska konstigt eftersom vi alla vill har en grund att stå på och tager vad som finns tillgängligt för att ha en tillvaro där det händer något som man säger och där man känner att man gör något, i det enbart logiskt och utan intellektuella värden uppbyggda samhället finns det inga spärrar för vad som kan utveckla sig. Eftersom det sker i ett vacuum.

I delar av landet där dessa samhällen är överrepresenterade tycker jag mig uppleva att ruggiga brott är överrepresenterade . Liksom även all möjlig typ av annan av meningslös pojkstrecksbrottslighet . För en månad sedan brann en 1100 talkyrka i Hova S Värmland ned , sannolikt anlagd . Tidigare förra året brann en annan 1100 talkyrka ned i Jönköping anlagd av sk. satanister, det är perverterade ungdomsstreck. Skulle vara intressant att urveckla. Detta med samhälle i vacuum och div. brottslighet och ungdomsstreck.

En levande kultur med respekt för fornlämningarna genererar mycket trevligt som bl.a. skrönor som i sin tur leder till mycket underbart, först och främst en chans att intressera för historia över huvud taget att skapa förutsättningar att komma ihåg och i extremfallet, Sagan om ringen som nu i bioform med Harry Potter erövrar världen, snacka om ekonomisk vinst.

Dessutom ett trevligt konsumtionsfält.

Turismen är en konsumtion av största format, världens största. Jag jämför Storbritannien i första hand eftersom det är där jag varit ett par gånger.

En ekonomisk aspekt som kanske inte ska underskattas är förtroendet för valutorna , som jag är övertygad till tämligen stor del grundas på et allmänna förtroendet som i sin tur är relaterat till folkskälens känsla för bla. Kulturvärlden, inte den minska konstigt eftersom utvecklingen går mot tjänstesamhället, vem vill satsa på en alltmer tjänsterelaterad ekonomi i ett samhälle som inte har förmåga att på ett naturligt sätt integrera kulturvärden med det stimulerande givande och tagande det innebär. Det är slående hur Svenska kronan ständigt sjunker och nästan alla andra valutor stiger, jag är övertygad om att det till stor del beror på den kulturfientliga, inåtvända, snabba klippetcentrerade, följastömmenfixerade småfega och faktiskt vinstbejakande politik vi för i landet är skuld till detta.

Vem vill tänka längre än näsan räcker i denna miljö ?

Inkomsterna från den resurssnåla turismen skulle bli en rejäl vinst , att titta på en hålväg kräver mycket mindre energi än att känna ett behov av att dra omkring med häftiga racerbåten en fin sommardag. Dessutom skapar hålvägen intellektuell stimulans.

Det skulle minska trycket på att till varje pris utnyttja våra ändliga naturresurser till max, Vi skulle förhoppningsvis slippa fixeringen kring att ligga inne med största och häftigaste sommarstugan helst på strandskyddsområde osv. Detta med exklusiva sommarstugor är ett stort problem , speciellt i de mer tätbefolkade områdena, ett räkneexempel , I Umeå kust landskap är det omöjligt att ta sig ut på isen för exempelvis vinterrfiske utan att gå över någons sommarstugetomt. Om det skulle vara en rättvis fördelning av strandtomterna med Umeås 105.000 invånare skulle 50 m x ca:30.000 intresserade familjeenheter bli 15 mil, Umeå kommun innehar hälften av sträckan för att ta ett vardagsexempel.

Som sagt man måste ha sina rötter om man ska växa som människa och skapa förutsättningar att bejaka den själsliga delen som verkligen är utvecklande. Hit hör definitivt våra äldre kulturlämningar.

Fornlämningar kulturhistorian och intellektuella verksamheter hör ihop liksom fritidsaktiviteter som ligger inom intressesfären.

Vad ska vi fylla all vår fritid med ? Ska vi behöva ägna oss åt att titta på videorullar för att känna omvärldens vingslag eller ska vi bevara och bejaka våra kulturlämningar för att på ett naturligt sätt väva in detta i vår föreställningsvärd.

Åter till GB och Jeepintresset , en titt i någon av de tjocka magasinen från GB om detta intresse avslöjar att träffarna till stor del , enligt flera av reportagen till största delen handlar om att botanisera omkring i historiska miljöer, reportagen håller för vilken historisk och kulturell jämförelse som helst, en konkret fingervisning om vikten av helhet. Det är verkligen intresseskapande att läsa om pauser i pubmiljöer flera hundra år tillbaka i tiden för att ta ett exempel. Jeepkörningen är kanske å andra sidan det som inte imponerar, men det är annat som uppväger. Åter till Svenska förhållanden.

Det har även visat sig att det inte så sällan finns flera historiebeskrivningar av samma kulturlämningar, en klart inspirerande verksamhet. Fram för envar att utifrån sina funderingar forma vad som kan vara rimligt.

Inte minst i avfolkningsbygderna måste det till ett bejakande av kulturlämningarna om det ska finnas någon själ i bygden. och en helhet kunna bildas.

Här kan det vara på sin plats att fundera lite över hur kulturskatterna tas om hand. Jag besökte Husaby kyrka förra året, tyvärr måste jag säga att källan inte längre kunde återge historiens vingslag. Renoveringen var enligt min mening klart överarbetat.

Det är av yttersta vikt att bevarandet sker med yttersta varsamhet, av människor med den rätta känslan. Har hört talas om att runstenar har sandblästrats, ett skräckexempel .

En jättehobby är fotografering finns miljoner kameror ute bara i Sverige. Vad ska vi fota utan en levande kultur ? Asfalt kanske ? eller spåren av fullständig förödelse i det moderna skogsbrukets spår ? eller åka till andra sida av jordklotet för att fota ?

Eller lägga kameran på hyllan därför att det inte finns intressanta motiv ?

Som naturintresserad är det ett grundkrav att miljön är genuin och intressant .

Alternativt blir det som sagt att fara till utlandet.

Börja räkna på vad bara en familj som semestrar lägger ut totalt !! Multiplicera detta med någon miljon. Lägg därtill att kanske liknande siffror kan läggas som intäkt om folk från andra länder kommer hit istället.

GB tidigare nämnt kan tjäna som exempel.

Alternativt kan vi naturligtvis välja den själlöses konsumtionsmönster. En förutsättning för detta är helt naturligt historielösheten.,

Som tidigare nämnts innebär det med största sannolikhet ett betydligt större mått av förstörelse och utnyttjande av naturresurser. Den själlöse behöver ju tydliga kickar istället för att njuta av kulturlandskapet som det är och utifrån sinnesintrycken utveckla fantisera dra slutsatser och allmänt inspirerad få sin kick.

Andra fritidsaktiviteter som ingår i vår starka folktradition är svampplockning och bärplockning , samt för att inte tala om spöfisket som är en jättefolkrörelse som inte så sällan bedrivs inne i Stockholms centrum istället för ute i bygderna, m.m.

Hur begränsade blir inte dessa aktiviteter i ett på kultur avlövat landskap, och om vi istället tillägger att den extrakicken som finns i att bildligt talat kunna snubbla över kulturlämningar tillkommer . Här kan inte kulturdelen överskattas.

Vidare har vi den unika allemansrätten som blir allt värdefullare , det är naturligt att denna rätt ska följas av ett bevarande av kulturlämningarna. Om landskapet blir för utarmat blir den naturliga konsekvensen att folk drar sig till andra miljöer eftersom landskapet blir ointressant det blir in i stadsmiljön eller tom. andra länder, något som åter leder till diskussionen varför folk drar sig bort från landsbygden. Kulturfrågan är en faktor.

Tittar vi på var folk vill bo i termer av boendepriser blir slutsatsen om kulturbevarandet tämligen given.

Skövlande av kulturlämningar är att gå hand i hand med den sämsta graden av kapitalism

Allmänt sammanfattad i devisen "snabba klipp " . En kombination som möjliggörs av förutsättningar som: politiska ledningen, intresseorganisationer , lättfotade entreprenörer,

samt folksjälen , det sista en del av en ond cirkel.

Generellt är det min uppfattning att i princip samma verksamheter som de snabba klippet fixerade åstadkommer kan erhållas med en eftertänksam verksamhet där kulturlämningarna tas på allvar.

I vissa fall blir det mindre effektivt i andra fall kanske mer effektivt. I det stora hela. på lite sikt tror jag att de allra flesta accepterar att kulturvärdarna blir integrerade i den kommersiella verksamheten och är införstådda med att det tar vis energi.

Slutsumman torde ändå bli positiv i det klart övervägande flertalet.

Jag föredrar att satsa mina blygsamma slantar där det så att säga känns rätt och även att det ska kännas roligt. Dessa kriterier uppfylls påfallande ofta där kulturvärden och tänkande går hand i hand.

Egentligen inte särskilt konstigt.

I framtiden torde det enligt min mening bli än mer viktigt med dessa förutsättningar eftersom vi mer och mer glider in i tjänstesektorn.

I det långa loppet kan vi räkna med mer fritid och även konsumtion relaterad till detta varför även fritidsrelaterade verksamheter kanske blir intressanta, vem vet.

Nationalekonomiskt är det under alla förhållande en stor vinst om vi föredrar att bevista kulturella platser och företeelser .

Kulturlämningarna är även så att säga en förnyelsebar resurs, de finns där för alltid utan att kräva något och kan brukas som kulturföremål i det oändliga.

Jag har en känsla att där det är naturligt at hantera kulturfrågorna seriöst , där är det också naturligt att vara djärv och satsa på företeelser som ligger i framkant inom det kommersiella vilket torde vara trevligt som omväxling till att bli rådd att satsa på verksamheter som redan sett sin bästa tid.

För rasering av kulturlämningar är det samma som det snabba klippet och därmed en mycket god fingervisning av människorna bakom som utför det hela. Kanske vi här har en delförklaring till den ständigt svaga kronan, den hålls uppe av krafter som är alltför fixerade kring det snabba klippet och även ren feghet att ta tag i frågor som är viktiga. Och därför enligt min mening ofta hamnar fel i satsningar där Teliasaktien kan symbolisera detta.

Ted Ernhill