|
Musik
Kommer
inte så sällan tillbaka till Bach o Mozart,
|
| Detta med musik och att lyssna
på musik är något som jag antagligen delar mer eller mindre med de
allra flesta. Jag har lyssnat sedan barndomen , jag minns att jag haft tämligen bestämda åsikter om vad som är bra respektive dåligt . Upplevelsen som kommer när man lyssnar brukar infinna sig när rätt musik bjuds. Genom åren har jag stannat för musik som jag upplever uttrycker något och ger en kick. Det naturliga valet under ungdomen var musik från sent 1960 tal med flower power och de stora grupperna överlag, rock , blues Chicagoblues företrädesvis, under en period även country (rest runt i Vilda Västern med intensiva upplevelser), senare blev det mer sökande med botanisering mot det jazzaktiga. De senaste 15 åren har jag mer och mer dragit mig åt den klassiska repertoaren, från sporadiska lyssningar mot det mer vanebildande. I mitt jobb har jag en enastående lyssningslokal. i loket där man inte störs av ovidkommande distraktioner samtidigt som man blir lagom distraherad i form av tågets rytmik och landskapets sceneri där det susar fram genom nejden. I Norrland präglas landskapet av en viss storslagenhet en lugn dramatik med stora årstidsväxlingar. Älvdalarna med sin rytm sätter även tonen . Loket är även en plats för kontemplation och eftertanke som resulterar i att sinnena är mottagliga för det som kanske inte är så präglat av insmickrande knep. Dessa ingredienser är det samma som själva livets rytm. Nu är jag framme vid det intressanta jag känner att den sk. klassiska musiken handlar om just livets rytm, en förrädiskt lugn upplevelse men under ytan finns alla de ultimata kickarna. Med samma intensitet som de älvar jag passerar då musiken komponerades under inflytande av veckolånga häst och vagn resor längs floderna nere på kontinenten och förstås alla de intryck som den tidens kompositören levde med som harmoniserar med det landskap jag upplever med den dramatik som är obeveklig nu som då. Ser man dessutom till vilka extrema skov som utspelades sig i dessa kompositörers miljö är de helt uppenbart att det inte fanns någon som helst anledning att fejka fram häftiga effekter utöver vad som föll sig naturligt med musikens verktyg. Vidare konstaterar man genom att läsa rakt av deras levnadshistorier och även samtidens levnadsvillkor att här rörde det sig om individer, inte om en välanpassad medelklassföreteelse att komponera och uppleva musik. Man kan säga att jag glidit från den musik som bygger på att få en kick till att i stället uppleva . Inte så konstigt då detta med brudar och primalskrik inte fungerar likadant nu som när man är runt 20 i en landsortsstad. På sista tiden har jag fått förmånen att lyssna till Jazz från den tiden när det inte fixades med elektroniken för att släta över en massa brister istället för att vara ett hjälpmedel, (elektronik är suveränt till massor av andra saker) utan instrumenten fick tala fullt ut, jag kommer att botanisera runt bland denna skatt av musik en hel del, det är utomordentligt roligt att upptäcka ett för mitt vidkommande nytt fält. En aspekt som ofta läggs på speciellt Bachs musik är den religiösa prägeln. Det var den tidens politiska korrekthet menar jag. I dag har vi minst lika mycket av politisk korrekthet inom musiken, jag uppfattar dagens korrekthet som mer genomträngande och med större negativ inverkan på verket. Dåtidens korrekthet inverkade inte alls lika mycket, eller kanske inte alls ? Jag uppfattar att det fanns en rågång mellan den tidens kitt av korrekthet och musikverket som dessutom ofta samverkade i viss harmoni. |
Krax krax