Byggarbetsplatsbeskrivning,

Beskrivning av denna skriftställande-byggarbetsplats

Construction-site har väl de flesta stött på i botaniserandet i cyberrymden.

Denna byggarbetsplats är som alla andra byggarbetsplatser i en enda röra när byggandet är inne i ett visst skede. Samt att mycket av materialet inte har anlänt ännu.

Fast här består byggmaterialet av ord.

Det gäller alltså att kliva omkring försiktigt i all bråten och att försöka se till vad det hela så småningom kan gestalta sig i för form. Det är mycket av ord-byggmaterialet som ännu inte anlänt och andra ordbyggnadsmaterial som ligger staplat lite hur som helst för att senare ingå i en helhet .

 

Jag brukar ta fram detta skriftställande när jag är ute på jobb och fundera på hur jag ska

jobba vidare med detta. Det är otroligt lätt att villa bort sig i allt material när det spänner över

fler än tre fyra sidor, men och andra sidan blir utmaningen desto större….

 

 

 

 

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Kapitel:

# Om människor jobb utbildning kompetensutveckling och politik, s:1

# Maktstrukturer

# Organisationernas betydelse för dagens samhälle, s:6

# Ståndscirkulationen, s:

# En medelklass

# Nya definitioner

# Kulturen i sammanhang s:14

# Trygghetssystemen som mjölkkossa

# Den etablerade medelklassen s:19

 

 

 

Om människor jobb utbildning kompetensutveckling och politik

 

Så nu är vi här vid det punkt där det gäller att ta en djup funderare över vissa sammanhang.

Enkelt uttryckt , om vi ska satsa våra ofta surt förvärvade skattepengar på det  de är avsedda för. Eller om vi även i fortsättningen ska se det som en allmän skattkista där det gäller för intressegrupper att med vilka konsekvenser, medel och argument som helst ta för sig till sina grupper ?

 

En grund i metoderna  att krama pengar ur systemet är att bortse från bra fungerande regelverk eftersom ett bra fungerande regelverk innebär att det då inte går att klämma ut det som behövs för att tillfredställa  vissa grupper.

Huvudanledningen till detta agerande kan sökas i misslyckande avtalsförhandlingar. Utöver detta tillkommer  det faktum att det finns ett stort bekvämlighetsincitament hos de grupper det berör. En snabba- klippet- filosofi kan man kalla det för . Detta är en slutsats som gäller för nutidens grupper. Emellertid går detta komplex tillbaka väldigt lång tid och då gällde helt andra förutsättningar då var det helt rätt att kanalisera pengar enligt de principer som sker i nutid. Med det var alltså under andra förhållanden och dessa förhållanden har i allt väsentligt förändrats till det bättre för att i  nuläget i stort kunna läggas till historien.

Härav följer förstås att anpassa sig till det som uppnåtts och utifrån de uppnådda förutsättningarna dra nytta och anpassa regelverken till dagens och morgondagens behov.

Således är det egentligen ett väldigt trevligt scenario vi har att utgå ifrån.

Problemet är i detta läge att de i nuläget orättfärdiga subventionerna ska bort och folk kan inte längre dra fördel av tidigare generationers behov.

Det handlar om förutsättningar som ska gälla för alla och därmed generella system som ger lika för alla. Även fortsättningsvis blir det subventioneringsincitament men på lika villkor.

En ytterst viktig faktor som inte kommer att gälla är att det inte är fördelaktigt att köra ett passivitetsrace, detta är viktigt inför framtiden eftersom vi mer och mer befinner oss i tjänstesamhället med de värderingar som då gäller inbegripet att konservatism inte är en lämplig filosofi. Vidare är det accepterat att folk byter yrkesinriktning och kommer i ännu större utsträckning  att byta yrkesinriktning under sitt halvsekellånga yrkesliv.

En positiv utveckling .

 

Makstrukturer

I den verklighet jag befinner mig i är det extra viktigt att bryta konservatismen utifrån  frågan om avfolkningen av stora delar av landet.. En gängse uppfattning väl spridd bland väldigt många eller för att tom drista sig till att säga ,de flesta . Är att en av grundbultarna i livsplattformen och acceptansen ute i stora delar av landet med speciellt koncentrerat i landsbygden är att den ärvda och till intet förpliktigande och framför allt att inga som helst krav finns på de som genom arv har en plattform att leva utifrån.

Detta med ärvd makt har ju en dålig klang . när det gäller arv av kungadömen är ju hela vår historia präglad av konsekvenserna.

 I detta kungamaktens arvssystem ska vi vara medvetna om att det ingick som självklara krav att exempelvis flytande behärska flera språk och överhuvud taget extrema krav på utbildning och bildning och att vara med i alla möjliga avancerade sammanhang. 

 

Ställ detta mot kraven ute i landorten på de som genom arv har sitt markinnehav.

Det saknas fullständigt de incitament som innebär att det ska finnas en framåtsyftande miljö där det är möjligt att fånga in nutidens och framtidens önskemål på en bra livsmiljö. I detta läge  följer förstås att vi får resultat därefter,

Vi får en konservativ grupp som är med och ger sina värderingar och därav kommer att det blir just tämligen inåtvända konservativa oskrivna regelverk som gäller för att vara accepterad ute i landsorten.

I och med detta får vi naturligtvis ett resultat som går i riktning att folk som inte är intresserade av att leva i ett konservativt samhälle flyttar och att andra som är potentiella inflyttare väljer andra orter att etablera sig på.

Till detta ska ju läggas att den här beskrivna livsplattformen är ett rationellt handlande, intet är ju vikigare än att ha en plattform som människa och kan denna uppnås genom i detta fall arv utan större ansträngning är det förstås ett bra alternativ. Alternativt att tillägna sig detta genom att lägga ned massor av arbete pengar och annat.

Detta är faktiskt ett perfekt exempel på en fullt ut fungerande demokrati. För demokrati har när den fungerar som bäst den underbra egenskapen att folk ( enkel majoritet) själva bestämmer hur de vill ha det med medföljande konsekvenser. I de här beskrivna fallen får ju folk som de vill ha det och de får även leva med konsekvenserna även om de är negativa eftersom folk själva valt denna väg utifrån sina egna perspektiv.

 

 

Mer konkret uttryckt innebär maktprofilen i dessa speciella fall att den bl.a. har rätten att vara med i och bestämma i tex. älgjaktslagen och  bl.a. därför har en oproportionellt stor del av avgörandet för normerna i hur folk blir bekräftade och accepterade ute i landsbygden.

Denna inkrökta och antiintellektuella dominans är en av de största anledningarna till att konservatismen har det fotfäste det har och därmed verkar till att folk söker sig till andra platser där en god livskvalité kan erhållas. Detta trots att det rent logiskt och ekonomiskt i regel är synnerligen ofördelaktigt att söka sig från områden med 4000 i boendekostnad till andra områden där motsvarande boendekostnad torde uppgå till minst 25000 kr i månaden försiktigt uppskattat. Därutöver kommer andra kostnader och faktorer som ytterligare understryker att det är starka krafter som det rör sig om när folk vill ha ett liv med positiv livskvalité. Listan på detta komplex kan göras väldigt mycket längre , för att belysa detta kan vi ta  ett fåtal nyckelord:

Sjukskrivningars platskoncentration, åldersfördelning, rovdjursfrågan, utbildning, AMS -åtgärdsfixering, studieskuldsrädsla, jantelagar, osv.

 

Detta talar naturligtvis för att incitament som kan skapa rimliga och framåtsyftande och livskvalitetshöjande processer ska uppmuntras.

 

Den ”röda tråden” i dessa processer skulle vara någonting åt det intellektuellt inspirerande samhället . alltså att slippa fixeringen till att hänga upp framtidsfrågorna kring AMS-tänkandet som förutsätter passivitet på det utvecklande planet samt att fila på de allt som oftast knepiga och jobbiga egon som utvecklas i sådana här miljöer. Det bästa botemedlet är att införa spelregler som helt bygger på det livsvariga lärandet , detta torde skapa en ödmjukhet och förståelse utanför den direkta intressesfären och även omfatta   hela det samhälle vi lever i och lokalsituationen i denna helhet.

Hela vägen från de större helheterna  till att verkligen ha stimulerande dialoger med grannarna osv.

 

Intrycket i texten blir kanske lite väl polariserat mot de mer uttalade glesbygderna men  diskussionerna här gäller även för de mer etablerade platserna och större städerna i mer eller mer hög grad. Ja även i åtskilliga områden i storstadsregionerna Tricket är att på ett vettigt sätt plocka ut diskussionerna och anpassa dessa till lokalsituationen.

Vi kan även täcka oss till att låta diskussionerna omfatta hela landet.

Vi har ju faktiskt ett läge där vi allt oftare framstår som en slags organism som hela tiden ligger och vakar i utkanten av de stora skeendena för att vid lämpliga tillfällen försöka skrapa åt oss ett och annat russin ur kakan. Detta borde vara en anledning till att vi har problem med att klara kronans värde, alternativt att värdet  medvetet hålls nere för att därigenom komma åt att exportera, men detta är ju inget annat än ren gam filosofi där det gäller att via bakvägen på något vis tjäna en hacka och vi är återigen tillbaka vid ruta ett igen vad det gäller förmågan at agera framåtsyftande.

Hur många i min generation minns inte hur enkelt det var att fara till utlandet enbart på de pengar som man kunde tjäna under sommarmånaderna, nu är de helt annorlunda, den tiden är förbi när man kunde leva bra på resorna i främmande storstäder. Detta är något att notera.

Nu ska man förstås vara uppriktig och inse att detta till stor del var resultatet av att vi kunde behålla och utveckla vår ekonomi utifrån omständigheterna andra världskriget gav.

Men är inte heller detta ett exempel på en utpräglad gampolitik ?

Vad som egentligen skedde var väl att vi enligt gammal god tradition höll oss vid sidan av det hela  och därefter utnyttjade läget till att tjäna pengar och bygga levnadsstandard på  det faktum att vi stod vid sidan om, inte särskilt radikalt och framåtsyftande egentligen.

Det som blir det bestående är att det hela präglas av en slags konservatism som känns lite inpyrd .

Denna inpyrdhet tycker jag mig känna i dagens läge och att detta ligger djupt rotat.

Konservatismen som jag försöker fånga kan visserligen bara väldigt bra i många lägen men det känns som om det negativa mer och mer håller på att bli det dominerande. Jag tror att problemen med det i dagarna så aktuella telekom företaget Ericsson till stor del bottnar i denna konservatism som yttrar sig som så att det  alltför ofta satsas på företeelser som redan har sett sina bästa dagar eftersom det har en förmåga att passa in i bilden av vad som upplevs som tryggt och bra men som inte alltid är varken  tryggt eller bra när tiden får utvisa vad som ska gälla. Lite av trygghetstänkandet har blivit det omvända istället.

Vi har ju även Telia aktien som hela det politiska och ska vi säga även det fackliga etablissemanget  såg som något bombsäkert utifrån sina perspektiv. Det visade sig att de låg några år efter tiden , ganska typiskt.

Även väletablerade institutioner som SEB banken osv. har missat en del av dessa skeenden så konservatismen är tämligen väl etablerad kan man säga.

Detta lite försiktigt uttryckt som ett utanförskap är någonting vi har haft i alla tider , starkt uttalat under vikingatiden där dom satt i utkanten av Europa och stack ut och gjorde sina räder utan några närmare reflektioner över kulturen .

Senare har det till stor del handlat om råvaruexporterande, med järn koppar sedan urminnes tider från främst Bergslagen , tidigare även som rödjordsjärn från andra delar enligt en del uppgifter. Vidare får man förmoda att kött, smör, hudar, skinn,  tjära ,bäck, trä och liknande exporterats flitigt . Redan under tidigt 1200 tal var Hansan aktiv med handel som rimligtvis måste ha dominerads av alla dessa produkter. Slutintrycket blir att våra förfäder levde lite vid sidan av och utnyttjade sin situation till export.

Självklart har det förekommit mycket kulturutbyte men ändå finns det en känsla av att  vi sitter med ett väldigt väl rotat beteende som går ut på att sitta vid sidan om för att lite tillspetsat kunna göra ett och annat klipp på ett exportera än det ena än det andra. I dagens läge innebär det med den alltmer snabba fokuseringen mot tjänstesamhället att det blir svårt att bibehålla en bra nivå om initiativen ska halta för mycket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Åter till lokalnivån

Här finns också den välkända frågan om hur långt det riskfria samhället ska sträcka sig, ska vi ha det helt riskfria samhället eller ska vi ha som i vissa läder ett samhälle med väldigt stor otrygghet med resultat ett samhälle med stora risker ?

Tja, förmodar det  handlar om rimligheter, och paradoxer, det helt riskfria samhället innebär med viss sannolikhet stagnation med påföljande problem som innebär att vi hamnar i ett sämre läge än i det riskbejakande samhället, speciellt för de svagare grupperna.

Alternativet ligger då på att hantera riskbenägenheten på ett vettigt sätt. Jag tror på rimliga och generella bidragssystem och framför allt på tryggheter och skyldigheter som är lika för alla samhällsgrupper. Låter väl enkelt , men innebär en hel del.

 

 

Det som jag kanske försöker säga är att det är det allmänna tänkandet som är det intressanta.  Inte tänkande ur enbart logisk horisont där allt enbart handlar om att tänka till för att öka den materiella standarden eller statusen. Det tänkande som åsyftas lever sitt eget liv utan direkta krav på omedelbar utdelning , istället  handlar det om att höja livskvaliteten och att acceptera en viss tokighet som fullständigt naturlighet i sammanhanget . Allt för att ge plats för en mångfasetterad samhällsstruktur som upplevs som inspirerande.

Det gäller att skapa utrymme för skapande processer och liknande.

 

 

Detta är inte så enkelt som det låter därför torde en liten utvikning vara på sin plats:

 

Vi ska hålla i minnet att det vi egentligen talar om är å ena sidan det gamla samhället där markägaren och därmed bonden hade all makt , och å andra sidan det nutida industrisamhället där i varje fall i princip alla kan skapa sig bra levnadsförhållanden. I det gamla samhället fanns egentligen inte drängar, backstugusittare, fattighushjon, indelta soldater ,soldattorparefamiljer, diversearbetare på bruken , osv.,  i termer av etablerade medborgare med allt vad detta innebar.

Utöver de nyss nämnda samhällsformerna har vi naturligtvis bruksägare , tidiga industriidkare,  grevar, baroner , riksföreståndare, kungens alla män osv. men det förändrar ingenting i det här sammanhanget .

I dagens samhälle har vi sedan någon eller några generationer på ett elegant och till lika förpliktigande för alla förutsättningar att stå över allt detta, begränsningarna ligger till stor del i att vanligt folk inte fullt ut vill anamma detta eftersom det är lite uppfodrande, något som resten av texten penetrerar en hel del.

Det gamla samhället bildar  faktiskt en direkt linje till hur det var riktigt långt tillbaka vilket  egentligen är helt naturligt fastän vi  kanske inte tänker på det så ofta. För om man tittar lite djupare i samhällets historia så kommer man faktiskt i sista änden  fram till det gamla ättesamhället.. Ättesamhället  som åsyftas är ett samhälle som i många beskrivningar ter sig förrädiskt mysigt och  som vid spontana tankemönster ter sig tilltalande för folk vilket är naturligt, för det  var väl en naturlig samhällsform för sin tid, kanske.

Visserligen har det renodlade ättesamhället försvunnit redan på 1000 talet i Sverige , men det är ju förstås en samhällsstruktur som i mångt och mycket har funnits kvar parallellt,  vilket inte är så konstigt eftersom   det funnits och fortfarande finns en grund för  denna samhällsform.

Det är på de sista 100 åren som detta gamla samhälle har minskat i betydelse eftersom industrialismen har tagit ordentlig fart, således har vi torparkulturen bara någon generation tillbaka, ibland inte ens det. Mot denna bakgrund är det inte så konstigt att vi mer än vi kanske anar lever kvar i denna sedan lång tid intrimmade  begreppsvärld . Detta är självklart en del vi ska vara medvetna om och hantera på ett bra sätt.

 

Organisationernas betydelse för dagens samhälle

 

 

 

Traditionen i vårt land de sista 100 åren går till ganska stor del ut på att det är ett tämligen stort antal organisationer som är med och på ett aktivt sätt påverkar utvecklingen.

Det är ju inte för inte som vi har det välkända talesättet ”folkrörelse Sverige” vilket knappast har kommit till utan anledning.

Bäst kanske det visas genom det omfattande samarbetet och intima ihopkopplingarna med det politiska och fackliga. Här finns det en lång tradition, kanske inte så märkvärdigt egentligen och det torde inte heller vara så unikt. I grund och botten en vettig form av samhällsstyrande , men som allt annat finns det svagheter.

Ett fenomen jag iakttagit  är att det under 70 tal och 80 tal har insmugit sig en trist kultur inom organisationslivet.

Eller också så är det så att det är verkligheten som börjat komma i kapp och det är därför som det blir synliggjort att det finns trista företeelser inom föreningskulturen.

Detta yttrar sig som att representanter inom föreningslivet gärna ger bilden av handlingskraft , radikalism och liknande samtidigt som allmänintrycket gärna blir någonting annat , i stil med det väldigt traditionella.

Som bekant finns det för det mesta ett mer eller mindre uttalat behov av att fylla organisationerna med folk som har någon nivå av civilkurage och förmåga till att leva upp till de demokratiska idealen.

Detta är inte det lättaste och det blir inte lättare av att  det kanske inom organisationsleden ibland är lite si och så med dessa krav. De som blir satta ett leda och förvalta ska ju många gånger bara verkställa dagsaktuella krav.

Samtidigt ingår det i helheten att organisationerna har ett oantastligt rykte av att till substansen bestå av högstående demokratiska och humanistiska organismer.

Hur få ihop denna ekvation ?

 

Om vi ser de olika frågorna som de aktiva bör engagera sig i som en triangel där basen består av alla de tunga vardagsfrågorna som vi har i landet. För att därefter så småningom gå mot toppen för att där finna de mer tillspetsade frågorna som enligt min mening bygger på att ha en grund att stå på i meningen att ha gjort sin hemläxa med alla de frågor som finns under toppen i triangeln.

 

Några av frågorna som återfinns i toppen var under en period Sydafrikasfrågan, tidigare var det Vietnamkriget, vi har regnskogarna, diktaturerna i Sydamerika och andra självklara frågor.

Inom landet har vi invandrarfrågan, jämlikhet , kvinnors representation i olika sammanhang, sexuella minoriteter, och allmänna fraser om att hela landet ska leva och mycket annat

Allt detta är ju självklarheter , de allra flesta har i det stora hela  anammat frågorna och ställer upp på de vedertagna  åsikterna i mer eller mindre hög grad .

Självklart är det rätt att verka för bl.a. de uppräknade frågorna , men här pratar vi om en ensidighet där alltför många av de som engagerar sig i dessa frågor ligger väldigt lågt med andra frågor.

Resultatet kan faktiskt bli att förtroendet sviktar om det blir alltför ensidigt.

Risken kan bli att det upplevs som om vissa tydliga behjärtansvärda frågor odlas istället för att ingå i ett naturligt sammanhang

Varför då uppmärksamma vissa frågor på bekostnad av  de mer brännande frågorna ?

Det är en klassisk metod att undvika andra frågeställningar.

Samt förstås , att det är omöjligt at kritisera en person som engagerar sig i någon av dessa frågor som är så behjärtansvärda, men ändå utan intresse för karriären och  den allmänna plattformen utifrån rollen i föreningen eller varför inte livsplattformen.

Den som kritiserar framstår ju som töntig, reaktionär, korkad, självisk m.m.

Denna metod är egentligen i princip densamma som diktatorer och liknande använt tämligen ofta. Men det är ett kapitel för sig.

 

 

Tricket måste vara att även visa på ett seriöst engagemang för alla de vanliga frågorna i samhället och förstås våga ställning när det blir fel istället för att tiga .

 

Det måsta vara vattendelaren om en person är seriös eller inte, nämligen att personen kan och vågar och har kapaciteten att uttrycka seriösa tankegångar med allt som därtill krävs, inom vardagsfrågorna vi har och som därför är de allra tuffaste att arbeta med.

Då kan vi börja tala om seriösa människor.

För det är ju nämligen så att om det börjar talas om frågor som direkt berör folk så riskerar den gör detta att förlora sin post , anställning eller förtroendeuppdrag samt att vederbörande även måste vara beredd att verkligen ta diskussionen. Något  som väldigt många verkligen värjer sig emot . Vad är då enklare än att engagera sig i frågor som framstår som krävande men som ändå ligger bortom vanligt folks omedelbara intresse  vilket innebär att den som engagerar sig i dessa frågor förstås inte riskerar att bli avsatt.

Detta är tricket..

Exempel på denna sorts uträknande personer som helt satsar på detta arbetssätt  saknas inte, listan kan göras lång.

Jag vet exempel dom redan i ungdomen helt plötsligt slutat med att driva konkreta frågor, för att i detta skeende helt inrikta sig på Sydafrika som var aktuellt då. Detta när vederbörande hade drivit ett antal frågor som var lite utmanande men upplevdes som seriösa.

Anledningen var att han blivit lovad karriärmöjlighet och följaktligen inte ville riskera detta.

Tiotalet år senare puppar denna person upp  i den stora kvällstidningens löpseden där han är löneledande inom sitt segment och ligger på 85.000 kr i månaden samt dessutom med en hiskeligt stor fallskärm, allt detta inom regeringskretsar.

Tricket var helt och hållet att inte ta ställning i några aktuella frågor alls som direkt berör folk. Samtidigt som diverse andra frågor med stor häftighetsfaktor odlades, naturligtvis var det frågor av populistisk art och framför allt av den art att det inte påverkade folk direkt eller tom inte alls.

Allt enligt devisen , vem kritiserar en person som men häftigt engagemang tar sig an viktiga frågor som i det här fallet Sydafrikafrågan, denna person torde ju enligt en slags outtalad automatik även vara seriös även på hemmaplan, med så är icke fallet.

 

Detta koncept på framgång är egentligen klassiskt och är relevant inom ett flertal olika sammanhang, eller ska vi vara råa och säga branscher ?

Det går att översätta till andra av livets olika sammanhang men det vill jag återkomma till senare om jag får tid och tillfälle.

Det är bra att använda erfarenhet och fantasi..

 

För att återgå till föreningslivet tycker man att en drivkraft ska vara att få utlopp för den kreativa  ådran och då även att vara med och på ett seriöst sätt  uppmärksamma ,diskutera och driva diverse frågor som upplevs som verkligt angelägna. Speciellt som vi i dagens läge inte riskerar någonting.

Emellertid blir det inte alltid så.

I stället har de flesta inom ett antal olika poster på olika nivå i föreningslivet gjort tvärt om , nämligen avstått från de frågor som betyder någonting och kan påverka den tilltänkta karriären .

Varför detta ologiska beteende ? Det har sina orsaker jag vill nämna ett par . En anledning kan vara att det till skillnad från förr numera  istället finns  ett mer eller utbrett incitament av att det är väldigt viktigt att ha en livsplattform. Ex: att kunna säga att jag är ordförande i den eller den föreningen och liknande, alltså att man är någon, det känns åtminstone för mig som det har blivit viktigare nu för tiden, men jag kan ha fel.

Det andra incitamentet är ju förstås det faktum att det ackumuleras mycket pengar inom föreningsväsendet, medlemsavgifter m.m. drar ihop mer än man tror. Samtidigt som föreningarna i det stora hela  ofta har funnits i flera generationer vid det här laget och därför har antagit formen av någonting institutionellt.

I denna miljö finns det plats för ganska många att  verka och vidare det faktum att det egentligen är tämligen bra jobb med ofta bra löneförmåner.

I föreningslivet ingår förstås hela fackföreningsrörelsen , de politiska partierna ,  och andra tongivande stora föreningar . Alla dessa föreningsuppbyggda verksamheter är ju också företrädare för intressegrupper ,inte att förglömma.

 

 

Då gäller det förstås att komma in i det hela på ett bra sätt och för den som väl är inne att sitta kvar på ett rationellt sätt.

Klassikern är för den aktuella tidsperioden , som jag kan överblicka, för alla de som aspirerade på framtida jobb inom föreningslivet, var att engagera sig för någonting som är så pass behjärtansvärt att det blir ställt utom allt tvivel att personen i fråga har de rätta egenskaperna.

 

Men, om man istället i första hand tittar på förmågan att engagera sig i vardagsfrågor som verkligen kräver någonting inför folk i största allmänhet, då kan utfallet bli noll istället.

Detta agerande kan i och för sig ha en annan förklaring än den gängse , nämligen att vederbörande helt enkelt inte har en aning om de grundläggande frågorna och därför satsar på vissa frågor som inte är särskilt närliggande , för att den vägen skapa sig en plattform.

Det finns flera exempel på personer som släppt i stort sett allt inom inrikespolitik när det blivit klart att det finns en framtida karriär. För att försäkra sig om att ingenting går enett med den tilltänkta karriären  har dessa personer konsekvent engagerat sig i frågor typ apartheid i Sydafrika. Naturligtvis finns det inom bl.a. dessa sammanhang en relativt lång rad av andra frågor som är och har varit aktuella, det är bara att fundera lite.

 

Detta är ingenting annat än att utnyttja folk som befinner sig i svåra situationer för egen vinning eftersom det ju handlar om utsatta människor som inte  så sällan befinner sig långt ifrån oss.

Det finns många ombudsmän, politiker , riksdagsmän , tjänstemän inom olika föreningar  m.m. som utnyttjat detta koncept.

 

Kanske vi här kan spåra den irriterande undfallenhet som dels drabbar de andra länder som verkligen skulle behöva ett handtag p.g.a. fatigdom och annat som är inkluderat i detta komplex.

Samt dels när det gäller gamla välkända frågor i landet som kan beröra de inblandade på ett i sammanhanget negativt sätt.

Det kanske mest aktuella för dagen är de självklara och även laddade frågor som populärt går under den populistiska devisen ”vård skola och omsorg”.

Hur i all världen ska en församling bestående av de nyss beskrivan människotyperna klara detta på ett hyfsat korrekt sätt ?

 

 

 

 

 

xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

 

 

Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Utveckla

Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Ev. nytt kapitel

Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

 

 

Här blir det lite mer komplicerat eftersom det dels handlar om att släppa taget om det livsvariga beroendeförhållandet och dels att bejaka sin historia. I vardagssituationen är bejakandet kanske mest konkret uttryckt genom att på ett respektfullt värdigt och helhetsperspektivsmedvetet sätt bevara och varsamt underhålla lämningarna från gårdagens samhälle . Alltså stadsbebyggelse , hålvägar , byggnader m.m..

En utomordentligt intressant utmaning. För utan historien kan vi inte klara framtiden..

 

Tyvärr har detta  sedan 50 talet år tillbaka på ett synnerligen tråkigt sätt förenklats .

En rivningshysteri utan dess like har dragit fram över landet och lämnat efter sig ett tämligen  ointressant samhälle som mest påminner om en industris princip för funktion  Med uttalad effektivitet som bas. Viktigt naturligtvis men genomfört utan någon djupare tanke .

Ett bärande skäl till detta tänkande är helt naturligt att de politiska församlingarna som bestämmer utformandet av samhället med dess ofta offentliga miljöer är präglade av detta tänkande . Detta gäller till minst 51 % i de allra flesta fall , viktigt att notera eftersom det innebär att icke hänsyn behöver tas till andras resonemang , om detta varit fallet hade med största sannolikhet utfallet varit annorlunda..

Med detta är vi inne på ett intressant ämne , det låg och ligger även i kapitalismens intresse att

uppmuntra företeelser som på ett så att säga enkelt sätt med politiska besluts tyngd kan smörja kapitalismen. Vad är enklare och lättare och framför allt ger lättare stora vinster än att på ett i sammanhanget okvalificerat sätt först riva hela samhällsstrukturer för att sedan med relativt enkla nybyggen montera upp nytt. En lukrativ affärside . Samtidigt bildar det politiska ett jättekomplex som blir en slags självgenererande verksamhet. Det ligger då förstås i detta komplex intresse att folk fortsätter att förlita sig på detta komplex. Det säkraste sättet är då förstås att anpassa tryggheten till livsvariga jobb och AMS-liknande åtgärder vid behov som kräver ett passivitetsagerande från de berörda. Detta är som de flesta är medvetna om något som finansieras via skattsedeln och därför inte berör någon så att säga.

Detta är anledningarna till det är på den borgerliga kanten som kompetensutvecklingskontona drivits. Facket och det socialistiska blocket vill inte ha detta, av skäl som torde vara uppenbara beträffande detta komplex eftersom det minskar folks beroende av systemet.

 

Det är intressant att konstatera att definitionerna beträffande konservatism har glidit iväg.

Emellertid är en anpassning till dagens krav utifrån dagens problematik och situation naturlig. Speciellt som nuvarande principer härstammar från 1950 talet, minst.

Filosofin att via AMS liknande trygghetssystem och liknande bygga tryggheten kan dras ut till

Xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

Essensen blir ………….

 

 

 

Ståndscirkulationen

 

Hörde på radion för en tid sedan ett lite förvånande uttalande ” Jag är inte rädd för vargen , men däremot är jag väldigt rädd för fåren”.

Första gången reagerar väl de flesta men efter den spontana reaktionen torde en viss förståelse utbreda sig.

Vad som avses är att under den fåraktiga och lite självgoda och på ytan harmlösa uppenbarelsen som fåren utstrålar finns en hel del att fundera över. De representerar den stora majoriteten och  blir följaktligen den kraft som sätter normerna . I detta perspektiv blir det av vikt att fundera över det faktum att  deras beteende inte innehåller några större incitament av fantasi , förnyelse, eftertänksamhet, osv. likaså går ju fåren gärna endast i en riktning samtidigt som de om man vill utsträcka resonemanget lämnar efter sig förödda marker utsatta för erosion alltmedan fårflocken framstår som harmlös, oantastlig och liknande.

Med denna lilla tankesnutt återkommer jag till ämnet.

 

Nu är vi , och ska (om vanligt folk vill….) i fortsättningen vara  i ett läge där det paradoxalt nog kan vara en fördel att tillhöra de senast nämnda kategorierna i det gamla ättesamhället eftersom det ger en viss frihet att forma tillvaron utan en massa i bagaget. Men det bygger i allt väsentligt på att de intellektuella frågorna som bra och lika incitament för ständig kompetensutveckling fungerar. Här är det största faran i allt väsentligt vanligt folk som istället vill ha ett enkelt klipp i form av den skenbara tryggheten i det vi sammanfattar som AMS-åtgärder, tryggt livsvarigt jobb,  osv.,  Troligtvis är detta en förlängning av den sedan urminnes tider etablerade beroendeprincip som dräng – bondekulturen kulturen utgjort under 1000  år .Inte helt lätt att anamma nya mönster utifrån så långt nedärvda beteendemönster.

I detta långa tidsperspektiv som i och för sig skulle vara intressant att uppehålls sig i mera men som tyvärr till alltför stor del saknar dokument som belyser förhållanden mellan människor, åtminstone i Sverige, utöver dokument finns det förstås lämningar i form av byggnader , odlingar och gravskick m.m. Allt detta bildar intressanta delar av historien som är nödvändig för att sätta in saker och ting i dess sammanhang. Framför allt skulle det underlätta högst betydligt om vi på ett respektfullt engagerat och insiktsfullt sätt fick vår historia presenterad i det dagliga livet från det vi är alldeles små till den dag som nu är , allt på ett naturligt sätt utan en massa överdrifter och underdrifter som är så vanliga. Jag tror att en anledning som bidrar till att historien inte levandegörs av våra nära och kära är att det oftast inte passar in i det snabba klippets filosofi. Det kräver nämligen lite att sätta sig in i sammanhangen och ofta står den ödmjukhet och helhetsperspektiv som måste till i vägen för den mer hetsiga och ytliga jakten på dagliga fördelar och materiell standard. På annan plats här nämns att mycket av det enkla klippet förutsätter att  t.ex. gamla byggnader rivs eftersom det saknas kompetens att på ett kvalificerat sätt utveckla det gamla i harmoni med det nya.

Men kanske huvudanledningen är att många inte accepterar sin bakgrund , eftersom de flesta ,tror jag,  kommer från enkla miljöer.

 

Inget kan vara dummare än att förneka sitt ursprung, det blir bara till ett vacuum som tar en massa kraft att hantera istället för att lägga kraften på något konstruktivt..  Dessutom går det ändå inte att dölja sitt ursprung, varför ödsla tid på detta då ?

Vidare blir folk väldigt sårbara som via en mer eller mindre patetisk mask försöker mörka sin bakgrund, vinnarna här blir naturligtvis alla de krafter som har möjlighet att tjäna en hacka på folks fåfänga. Jag skulle tro att massmediaindustrin är det tydligaste exemplet på denna verksamhet. Självklart ska inte folk vandra omkring i säck och aska men en viss eftertänksamhet torde ändå vara på sin plats.

I begreppet enkla miljöer ska också nämnas att med tiden och med de stora pengar som finns för utjämnande samt av bekvämlighetsskäl har stora delar av befolkningen  kommit till ett läge där detta historiska faktum tjänar  som en bra förevändning att klämma ut ytterligare en hel del ur gamla strukturer. Ytterligare en anledning att odla diverse myter som går ut på att inte acceptera dagens reformer och dess funktioner som fungerar   ligger i det faktum att många näringar ofta relaterade inom hantverkssfären och liknande gör väldigt mycket pengar och därav följer förstås att de involverade sitter nöjda, tacka för det . Emellertid ska rätt vara rätt och olika myter ska bekämpas. De mer ingående diskussionerna lämnar jag med lätt road sinnesstämning till de grupper det berör.

 

Poängen är att det faktum att olika bakgrunder ger olika förutsättningar, och i enlighet med detta har ett system utvecklats som ger olika utfall i reformer , detta får absolut inte  utnyttjas som en förevändning till att inte ta tag i alla dessa processer som ingår i det gemensamma spektrum av förutsättningar för att alla ska vara delaktiga.

När olika bakgrundskomplex utnyttjas som förevändning för folk att avstå från det som förväntas av dom  blir resultatet att det skapas en tråkig konservatism. En konservatism som konserverar de skillnader som skulle utjämnas , vilka som förlorar på detta är inte svårt att räkna ut liksom vilka grupper som drar ifrån .

 

I sammanhanget ska tilläggas att detta med olika bakgrund går mycket långt tillbaka, enligt vissa uppgifter var trälarnas antal i landet  35 % av befolkningen, en siffra som är tämligen osäker men som ändå kan skapa en bra bild , detta kom att  infinna sig  under tiden för ca 1000 år sedan , skulle tro att det gäller även för den ibland så glorifierade vikingatiden som går tillbaka ytterligare ett par tre hundra år i tiden.. Träldomen  avskaffades successivt, det kom att omnämnas i skrift för något eller några av  landskapen i mitten av 1300 talet, i andra landskap försvann detta tidigare , eller så ska träldomen ha dött ut som icke rationell arbetskraft inom denna tidsepok..

 

Här ska också sägas att den förunderliga mix av nyss beskrivna företeelser har bildat ett tämligen framgångsrikt koncept. Vi har faktiskt en tämligen etablerad form av medelklass inom vanligt folk skiktet som i och för sig är väldigt trevligt och fulländat men som ändå förtjänar att penetreras en del eftersom en många gånger stark konservatism blommar i dessa sammanhang.

Inte så konstigt eftersom de materiella standarden ute i landsorten utifrån det livsvariga arbetet och det likaså livsvariga racet utan någon som helst kompetensutveckling med de åtföljande kostnader som undvikits beträffande missade årsinkomster med ofta medföljande flyttlass och liknande har medfört en obruten kedja av att i lugn och ro kunna fila på den materiella standarden. Dessutom har denna stationära  livsfilosofi ytterligare den effekten att släktrelationer och vänskapsrelationer kan behållas och utvecklas för att via samarbetsincitamentet förstärka möjligheterna att fila på den materiella standarden.

 

Denna filosofi understöds som tidigare nämnts av andra krafter och teknokratin inom den politiska och fackliga världen .För det finns åtskilliga som har en god inkomst inom detta komplex och det är säkerligen inte det lättaste att anpassa sig till annan verksamhet.

 

Bilden som försöker frammanas här av hur folk väljer sina livsrace ska appellera till de helheter som detta ingår i , alltså att det uppstår spegelbilder som är direkta följder av folks signaler via sina livsrace . När dessa livasrace tenderar att härbärgera mer eller mindre uttalad konservatism och liknande samt en allmän inåtvänd uppfattning om samhället blir naturligtvis reaktionerna därefter. Inför dagens situation i samhället låter naturligtvis inte reaktionerna vänta på sig och därför är det  vissa saker som på ett anmärkningsvärt sätt förändrats.

Det är skillnaderna i löner och förmåner som har dragit ifrån mellan löntagare och teknokratin inom företagsvärlden med Verkställande - direktörer, ägare, styrelseledamöter , styrelseproffs, osv.…. Lägg därtill andra verksamheter som personligheter inom massmedia, idrottsstjärnor, och liknande. Vi har  de etablerade sfärerna inom föreningslivet med facken och visa företrädare inom det politiska.

Här är den gemensamma nämnaren att löner, utdelningar, pensioner, fallskärmar , och övriga förmåner har dragit ifrån på ett osmakligt sätt.

Är detta tillfälligheter ? Knappast, det torde röra sig om en förtroendefråga.

 

 

Xxxxxxxxxxxxxxxxx

 

Är det inte ganska rimligt att folk i en demokrati sätter sig in i

xxxxxxxxxxxxxxxx

 

I detta sammanhang ska det förstås också sägas att det inte bara är en kategori som gör det bästa av situationen det gäller även andra grupper xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx

 

En medelklass

Utifrån denna lätt teoretiska utvikning kan det vara läge att gå rakt på sak:

Under mina promenader uti väldigt många  orter i landet och dessutom rejält kontrollerade med kollegor och folk i största allmänhet blir detta den upplevda bilden av vad som menas med ett lyckat koncept för en slags medelklass som tenderar att inte vilja ta i frågor som är avgörande för så mycket av den nutida och framtida  utvecklingen.   Eller annorlunda uttryckt  bevarande av uppnådda standardrelaterade företeelser och hur dessa    ska hanteras:

 

Så här kan det typiska paketet för den etablerade se ut:

 

Rejält lite vräkigt hus

Sommarstugan ofta tämligen exklusiv

Nyare Volvo ofta flankerad av en eller flera lite enklare bilar

Snöskoter inte så sälla i plural

Bilsläp

Medlemskap i älgjaktlaget

Flera årliga utlandsresor

Båt

Motorcykel

 

 

Allt detta möjliggjort genom att byggnationer på orterna i fråga betingar låga värden , inte så sällan pga. orterna  inte är attraktiva för folk med vissa krav.

Här  kom vi inte helt osökt in på helhetsperspektivet och att ta konsekvenserna utav ett handlande eller kanske ett ickehandande som är tämligen självklara.

Jag försöker att måla en bild av de influenser som kommer utav hur folkgrupper bestämmer sig för att köra sitt livsrace och vad som kan komma ut av detta . Inom alla kretsar finns förstås en ”jobbig egoism” faktor , egoismen är ju en drivkraft som är nödvändig för de allra flesta företeelser , speciellt framåtskridande. Men det är en känslig företeelse att hantera och när ett samhälle eller den dominerande gruppen nått den punkt där begreppet jobbig egoism inträder blir det problem. I vardagslivet uttryckt som att de som kan flyttar från orten.

För att komma ifrån dessa tråkiga fenomen tror jag att det är viktigt att skapa spelregler som medför en viss ödmjukhet inför frågor som förändringar och liknande och att spelreglerna omfattar alla på ett bra sätt.

Det underbara faktum at vi lever i ett öppet samhälle ställer förstås ett antal krav som innebär att samhället eller mer konkret det lokala samhället blir en spegelbild av vad de eller den dominerande gruppen levererar i form av livskvalitet. Och även måste ta konsekvenserna av den kollektiva summan av värderingar som kommer ut av den dominerande gruppen.

Om vi har en relativt konservativ dominerande grupp som mest är intresserade av bara sin egen och de allra närmaste inom släkt och vänkrets blir resultatet därefter. Vilket är fullständigt naturligt och ska så vara.

Det är alltså på sin plats att genomföra en konsekvensanalys med dess konsekvenser. Därav följer förstås att ta konsekvenserna av analysen

Priset för detta agerande ska betalas av de inblandade.  Folk som tar konsekvenserna av en inåtvänd kultur, och istället formas sina liv på annan plats, och på annat vis ska inte betala detta.

 

Nya definitioner

I detta flyttkomplex ligger ett annat faktum som kanske inte uppmärksammats , nämligen det att den livsplattform som var viktig för ett antal år sedan inte alls räknas som plattform på samma sätt längre . Jag tänker på detta med att kunna snickra och bygga, fixa veden samt diverse andra av tradition praktiska saker. I dag uppfattas dessa sysslor ofta som trevlig och nödvändig motion . Vill man bli verkligt övertygad om kompetensglidningen kan det vara lämpligt att studera innehållet i första bästa större varuhus typ Obslada och där finna kompletta uppsättningar för elinstallationer, vatteninstallationer, snickerier osv.

I nuläget har alla reella möjligheter att utföra det mesta och därav följer att vi nu har en rejäl glidning till förmån till hobby nivån och en allmän avdramatiserad inställning till de traditionella sysslorna . Detta förflyttar fokus  beträffande tyngden i livsplattformen från det traditionella till det mer intellektuella och understryker ytterligare behovet av mindre konservatism ute bland folk eftersom livsplattformen till stor del har försvunnit.  För att ytterligare understryka kanske det är av intresse att fundera på om folkrörelsefenomen som bingolotto kan vara rejält , för att inte säga väldigt rejält överrepresenterat i de befolkningsgrupper som här beskrivs. Denna folkrörelse med 2,3 miljoner  tittare har som incitament att via ett snabbt klipp berika den berörde  med ett antal miljoner utan någon ansträngning på några minuter, i och för sig trevligt men pga. . överrepresentativiteten bildar det ett mönster som mynnar ut i passivitetstänkande vilket inte är så bra.

Tänker vi på att det nu satsas eller kanske satsades oerhört på bredbandsuppkopplingar  finns det ytterligare skäl till att noga fundera på hur det bästa klimatet för att använda och utveckla detta fina instrument ska uppmuntras på bästa sätt . Helt avgörande för att bredbanden ska användas till annat än för at enbart skyffla filmer och  andra okvalificerade saker är förstås att folk i allmänhet har en attityd som anammar och uppmuntrar ett bra och utvecklande användande. Detta kommer ju utav vardagsdiskussionerna ute i bygderna. Då är det naturligtvis avgörande att verkligheten blir betydligt mer mångfasetterad än de traditionella saker som det kretsar omkring ute i bygderna . Detta kan bara uppnås genom ett ständigt vidareutvecklande av de själsliga incitamenten genom att folk helt enkelt måste hålla läsandet igång genom det populärt uttryckta kompetensutvecklingen . Det innebär förstås att ribban läggs betydligt högre än på nivån hur arbetsmarknadsåtgärder, och liknande ska utformas.

Framför allt innebär det att en seriös nivå på det kulturella kan uppnås så att allt inte bara kretsar kring den bildligt talat jordbundna kulturen . Utan istället även innefattar andra värden på en bra nivå.

Det håller nämligen inte att stora grupper ska stå över influenserna från de krafter som tillför positivt, alltså att de aldrig öppnar en bok aldrig ser ett kulturprogram inte känner till de lite mer djupodlande radioprogrammen aldrig öppnar en tidning .

De gånger detta bryts handlar det enbart om någonting som inom mycket kort tid kan ge omedelbar materiell utdelning, en inåtvänd egoism som verkligen banar väg för att dessa grupper marginaliseras eftersom andra grupper inte har någon anledning att känna samhörighet.. ett naturligt resultat.

Här ska även nämnas att mycket av det som egentligen ska vara själsligt inspirerande är fruktansvärt dåligt vilket till viss del kan förklara avsaknaden av intresse men det är bara en delförklaring. Om folk satte sig in mer skulle de dåliga delarna med tiden radikalt minska.

I sammanhanget ska göras klart att andra spelregler gäller inom många grupper och det är de grupper som ofta på ett dominerande sätt medverkar till utvecklande och bibehållande av standard såväl materiell som själslig de har som absoluta krav på sig att flytta vart tionde  år. Detta eftersom annars utvecklas inte kompetensen. Framför allt handlar det om att människorna inte ska gro igen, detta är hårdfakta.

I detta perspektiv ska resonemanget i detta  skriftsällande ses.

 

Kulturen i sammanhang

 

Kulturen är det samlade resultatet av vad folk på orten byggt upp under lång tid, oftast under flera generationer.

 

Nu uppkommer förstås frågan för väldigt många vad det kan vara som folk har byggt upp genom åren. Här blir det förstås tämligen pinsamt på åtskilliga platser när det i allt väsentligt saknas en kulturell tanke . Istället har det och är det snabba klippet som gäller , hur många är inte exemplen ute i landet på samhällskärnor såväl stora som små där allt handlar om att på ett effektivt sätt kunna komma fram med bilen till stormarknaden inne i centrum för att snabbt kunna bunkra upp för färden hem till det lilla hemmanet eller   villan eller den utbyggda sommarstugan. Möjliggörandet av detta är att utföra en regelrätt massaker på den befintliga bebyggelsen och att ersätta denna med ett enkelt billigt och storvulet  monteringskomplex. Resultatet blir att samhället vänder baken ut mot besökarna i form av sterila billiga enkla fabriksliknande väggar. Det stora katalysatorn här är alla de pengar som på ett okvalificerat sätt har tjänats dels av byggherrarna och även av alla de som bygger kör lastbil eller entreprenadmaskin o.s.v. Alltså en ohelig allians av stora mått. Att denna dominoapparat har fått den utformning den fått kan sökas i att det för alla inblandade finns en gemensam nämnare av oförmåga att lösa problem på ett kvalificerat sätt . Dessa olika grupper har som gemensamt intresse att tjäna snabba pengar.

Här är det på sin plats att påpeka att det är just detta komplex som under många år , från andra världskriget fram till 70- talet i olika sammanhang framhållits som motorn i den svenska ekonomin, men som sagt inte utan sitt pris. Dessutom har finansieringen ofta gynnats av skattemedel, alltså en socialisering .

Åter tillbaka till kärnan, dessa samhällen har ju själva i eget majestät fått utforma sina miljöer och resultatet blir just deras kultur. Om än på den negativa skalan. Men det är ärligt.

Bland rekorden i denna gren kan nämnas Gamla  Lödöse vid Göta älv  en dominerande handelsplats och stad som numera består av en trafikrondell.  Biblioteket i Umeå som är byggt på tomten där en kulturbyggnad av stor betydelse och omfång revs.

Jönköping där en stor hög från bronsåldern fraktades bort för at bli parkeringsplats långt ute på ett industriområde, beträffande Jönköping har jag en stark känsla av att exemplen kan göras många.  Överhuvuttaget måste jag säga att jag som f.d. Jönköpingsbo känner förvåning över hur oerhört lite , för att säga ingenting, som kom fram om denna bygds historiska lämningar . Istället har alla de lämningar som finns och framför allt har funnits undertryckts på ett trist sätt. Det lilla som ändå sipprat fram har allt som oftast haft karaktären av lokalpatriotiska skrönor ofta kraftigt mystifierade , precis som om det ska fylla ett behov av att bygga någon billig plattform för folk att få känna sig som ”någon”, samtidigt som det ska passa in i ett mönster där det är fullt legitimt att undvika att göra sin hemläxa beträffande elementära kunskaper om bygden.  Denna situation på en av de platser som formligen dryper av historia .

Kanske är det historiska undertryckandet ett uttryck för folk att det inte är så roligt att på ett ödmjukt sätt acceptera tidens gång och därmed acceptera den lagomkultur som präglar vardagen för de flesta ?

Jönköping har också det för många småstäder så typiska skiktningen av olika kategorier av folk ( En uppdelning som enligt min mening egentligen har spelat ut sin roll i flera väsentliga avseenden vilket torde framgå av den övriga texten, men det finns ju alltid konservativa krafter bland alla folkkategorier.) En uppdelning som till stora delar kommer från det faktum att denna byggd är präglad av sedan generationer stabila industristrukturer kontra lika stabila administrationsstrukturer. Jönköping har sedan tidigt 1600 tal varit en stark juridisk utpost.

Min uppfattning är att denna uppdelning skapat en inåtvänd kultur med avseende på att med kraft vara kapapel att ute bland barrikaderna försvara bevarande och integration av vår kulturskatt, det är så mycket enklare att istället reducera dessa medborgerliga förmåner till en välartad middagskonversation där det hela reduceras till en egotripp typ ” jag vet minsann”, alltså till ett inåtvänt avståndstagande, i de fall där dessa diskussioner förekommer vill säga det är säkerligen långt ifrån i alla sammanhang som det ens uppnås denna nivå..  

Den andra delen där jag inifrån vet vad som är värt att veta i frågan är det snarare så att det betraktas som lite småfegt, ej tufft, vekt, konservativt, barnsligt, omodernt , tillbakasträvande, oekonomiskt, ineffektivt, orationellt, tidskrävande, osexigt,  gubbaktigt, käringaktigt, barnsligt, religiöst, antireligiöst, o.s.v. att ta diskussionen om dessa så avgörande frågor för kvaliteten på vår tillvaro nu och i framtiden. Jag förmodar att det inte krävs någon större fantasi att föreställa sig hur de folkvalda för diskussionerna om vårt kulturarv i denna miljö. De folkvalda kan ju näppeligen vara  annorlunda än väljarna för annars så skulle de inte blivit valda,  klart som korvspad.

Lokaltidningen eller lokaltidningarna borde här känna sig tämligen skyldiga.

 

 

 

Umeå gamla bryggeriet som rivs nu i skrivande stund en av de ytterst få byggnaderna av vikt som fortfarande finns/fanns  kvar i staden , eftersom det i detta fall rörde sig om ett bryggeri var tom. vörtpannorna kvar .

För att ta några få exempel från två orter i landet.

 

 

Omvänt finns det åtskilliga samhällen i landet som valt betydligt mer moderata omstruktureringar och således kan visa upp ett helt annat resultat, och därför på ett bra sätt kan bejaka kulturen och allt som detta innebär, på just ett ärligt sätt.

 

 

Kultur handlar förstås inte bara om fysiska miljöer det finns andra delar .

 

 

Med bra nivå på kulturen menas att kulturen ska ligga utanför eller ovanför den nivå som innebär att folk har fullständig kontroll. Alltså bort med  Svensktoppen och in med tex. den klassiska repertoaren.

Svensktopp kan alla lära sig och behärska därför ingår detta i det trista egot som en stoisk plattform och att status Q cementeras. Vilket innebär stagnation och påföljande tillbakagång Exemplen kan göras många.

Beträffande begreppet at ha koll på allting och utveckling kan man klart konstatera att begreppet att göra misstag har helt olika innebörd bland olika folkgrupper i fallet med de som ska ha koll på allting är ju förstås misstag och misslyckande ord med mycket dålig klang.

Men om folk i grupper där forskning bedrivs exempelvis skulle påståenden som att jag gör aldrig misstag genast diskkvalificera den personen ut ur gemenskapen inom mycket kort tid eftersom allt nytt ständigt kräver misstag och en miljö där begränsningar i kreativiteten ska undvikas genom att minimera rädslan för att göra misstag. Självklart är detta en hanteringsfråga och när det gäller ska misstagen helst uteslutas men det är ju en hanteringsfråga där öppenhet , delaktighet och liknande är viktiga ingredienser.

Vidare förutsätter en attityd som inte tillåter misstag och misslyckanden ett väldigt enkelt liv.

För alla de som håller på med mycket och lever inom verksamheter som inbegriper mycket är det en omöjlighet att hålla reda på allting och därmed omöjligt att leva ett liv utan misstag.

Budskapet blir i sista ändan för den som inte gör misstag att manifestera att vederbörande inte gör särskilt mycket .

I de lite större samhällena har vi klassikern Konserthus och de stora kostnader som den spontana titten på kostnaden ger vid handen. Men det är faktiskt en del i ett komplex som utvecklar och ger stimulans år det intellektuella., ett av grundkraven för att bevara och utveckla det mesta.

Ställ gärna ishockeyarenan mot detta . Med  den fullständigt extrema elitism som frodas där. Det finns exempelvis svindyra loger för företagsidkare så att de kan ha sin representation där. Vidare har vi den i vissa kretsar oomtvistade elitismen i form av fantasibelopp till vissa spelare. Här faller allt  seriöst resonemang om bonus avtal  m.m. till företagsidkare samman när  denna extremelitism accepteras och uppmuntras av i huvudsak vanligt folk, även som naturligtvis dessa stora bonusavtal m.m. är orimliga.

Konserthusen har inte denna elitism. Däremot måste man göra sin hemläxa som människa, men då blir det intressant och lite pinsamt för väldigt stora grupper.

 

Denna kulturdiskussion blir lite av en diskussion om att bryta olika myter om kultur och att försöka hitta gemensamma nämnare och en mångfald som välkomnar istället för att vädja till gruppers olika behov av inre gemenskap, även om detta med att även hitta gruppgemensamma saker naturligtvis är en del av det hela och gör att det blir stimulerande mångfald.

I det stora hela är helhetsperspektivet en viktig faktor och samhörighet ska förhoppningsvis vara en ökande faktor.

 

Allt detta för att kvalificerade människor inte ska stötas bort ut gemenskapen. Vilket kan vara en reaktion om passivitetsincitamentet får för stort utrymme.

 

Passivitetsfilosofin kan ju vara logisk när inga andra medel står till buds eller när det är det effektivaste principen för att skapa sig ett bra livsrace. Det är alltså i de flesta fall ett rationell åtgärd ett naturligt beteende. Detta slår undan benen på de krafter  och företeelser som ser framåt ett pasivitetsrace är inte någon intellektuell stimulans och bygger upp stämningar som blir intestimulerande. Stimulans är en grund för framåtskridande.

Passivitet är utifrån teknokratin inom det politiska och fackliga en bra förutsättning för att status Q ska vara kvar om passivitetsracet ersätts med aktivitetsrace kommer denna hållhake att försvinna . det innebär en hel del eftersom det i princip är denna enda hållhake som oftast dominerar .

Nationalekonomiskt kommer oerhört stora pengar att sparas och därmed skapas förutsättningar till att skattepengarna går till det de är tänkta till som äldreomsorg osv.

Det går alltså att spinna en väldigt lång tråd utifrån bara kulturen, samma långa tråd går att ju att spinna utifrån ett flertal andra företeelser , som är välkända för oss alla ….

 

I ett kompetensutvecklingssamhälle som vi lever i , och lär leva i än mer grad i framtiden, är det extra viktigt även med kontinuiteten inom även det vi summerar som kulturen för att ge djup åt det hela och kulturen därmed ska kunna bli ett bra alternativ.  Det kan vara en fråga som förtjänar lite extra uppmärksamhet eftersom det emellanåt kommer signaler som indikerar att det ibland är lite si och så med det kulturella och då gäller det förstås att haka tag i den borttynande kultur som råder. Men personligen känns det även som om den kulturen som känns bra lever och frodas och att det kommer  upp för mig nya yttringar och platser. Emellertid kan detta vara uttryck för det faktum att man ju ser det man vill se och därför upplever det som om utbudet ökar.

Alternativt kan förklaringen ligga i att vi upplever ett alltmer skiktat samhälle där vi som vill se får vårt lystmäte medan resten helt ser till annat som går mig förbi eftersom jag insett att man måste sovra i intrycken och bejaka det som upplevs som bra. Vilket också känns bra, om än att det är en del i en skiktning som egentligen inte är önskvärd.  Men detta med skiktning är även i viss mån detsamma som mångfald  men mångfalden har ju ingen kvalitetsgaranti och man är ju inte intresserad av allting bara för att det ska stämma in i en politiskt korrekt situation. Utan man vill ha en kultur som känns seriös.

I begreppet kultur vill åtminstone jag känna att den inte till överväldigande del ingår i komplexet där det finns en stark underton av att leva i ett mönster där det är självklart att alltid ha kontroll över allting,  inte så orimligt eftersom de grundbultar som behövs för en livsvarig trygg och  även till viss del framfångsrik tillvaro hänger på dessa incitament . Emellertid är inte jag intresserad av att ingå i den anpassade  kulturen som resulterar till en anpassning av  folk till plikttrogen  arbetskraft . Denna kultur som inte höjer ribban utan istället bejakar just ytligheten finns enligt min mening till största delen  inom populärgebitet. Om man lyssnar lite noggrannare på musiken upptäcker man att den har förvånansvärt lika rytm som maskinerna som folk ska stå vid under sina arbetspass. En urtyp är ju bluesen från bommullsplantagerna i USA där bluesen  föddes utav  afrikanerna  när de ville underlätta skördandet av   bommullen med anpassad musik. Visst känns rytmen igen och fungerar även i dag i dess så destillerade form . Emellertid vill jag framhålla att jag inte uppfattar bluesen som en renodlad musikform för anpassning, milt sagt. Men den fungerar bra som härledning.

 

Däremot finns det som jag uppfattar  ingenting av denna avpassning inom den klassiska musiken och annan mer uppfodrande musik. Det går säkert att utveckla detta betydligt mer men det är inte jag mannen till att göra.

Betträffande hela den klassiska repertoaren med alla sina instrument reagerar jag mot att den är tämligen instängd. Den puppar ju endast upp  i samband med konserter.  Inte helt sant eftersom vi har en hel del andra forum där denna musik kommer ut, men det är så det känns.

Jag menar att det skulle vara extremt värdefullt att få lyssna på levande instrument i vardagslivet.

Exempelvis när man är ute och tar en fika eller när man ska på krogen eller man ska intaga sin lunch.

Ekonomiskt är det inte det lätt, men repetitioner behövs alltid och det finns alltid folk som trakterar instrumenten och måste ha sin övning, en öppning här vore av oskattbart värde.

Vidare är faktiskt mycket  av denna musik mer eller mindre skattefinansierad i sista ändan och det vore inte helt orimligt att därför skapa en viss balans . För det är aldrig bra att isolera sig .

Jag är övertygad om att både musiken de som trakterar instrumenten  och alla vi andra skulle tjäna på detta.

Huvudargumentet kanske ändå är att det var så här det ofta framfördes under den tiden det begav sig.  Kanske dags att återgå till original konceptet för annars finns ju risken att musiken kommer att förvaltas av en blek medelklass vilket  inte låter sådär väldigt roligt.

Till tjyven och sist handlar det egentligen om tradition , att skapa tradition och i andra fall  en tradition som det kanske i många fall bara är att återuppväcka.

 

 

 

 

 

Trygghetssystemen som mjölkkossa

Mina synnerligen rejäla inblickar i hur systemet fungerar fick jag i samband med studier under sent åttiotal för mig själv och min fru, en upplevelse.

Det jag reagerade emot var det faktum att systemet konsekvent gynnar den som kör ett passivitetsrace i bemärkelsen att strunta fullständigt i studier och därmed hamna i ett läge där det är berättigat med bidragsfinansierad utbildning. Jag kunde då räkna upp ett tiotal olika bidrag.

 

 

 

Nycklarna är :

Passivitet

Konservatism

Klasstänkande

Gruppegoism

 

Inte  särskilt positivt för en politik som har fått inneha mer eller mindre enkel majoritet i över 50 år. Men vi bör ha i minnet att det är en intresseorganisation som lever utav medlemmarnas spontana yttringar.

I begreppet intressegrupp tycker jag mig märka en stor övervikt till förmån för den redan etablerade yrkesarbetaren inom vissa grupper, alltså inte alla som borde komma i fråga, även inom intressegemenskapen.

 

Jag reagerar starkt på att det inte finns en rimlighet i

 

 

 

Beträffande passivitetsracet finns  det ibland i en underton av att det ska ingå i de verkligt sjukas ersättningsregelverk. Detta gäller arbetsskadeersättningarna, en delikat bit att dissekera. Det kräver lite insikter och erfarenheter från de sfärer där pengarna kanaliseras.

Av naturliga skäl är det inte precis några öppna processer som vi har att göra med . Men med lite pusselarbete och framför allt öppna diskussioner i bekantskapskretsen kan en bild skapas. 

Vad vi pratar om i klartext är att medelst oantastliga argument krama pengar ur systemet för att tillfredställa vissa intressegrupper.

Här har de grupper som ska ha och har oerhörda resurser till förfogande helt blundat för processen,  ett bekvämt handlingsalternativ.

Jag tänker dels på det juridiska som fullständigt har missat helheterna och dels  Läkarkåren med sina 30.000 medlemmar, jag uppskattar antalet som förstått sambanden till 5000 av 30.000 , av de 5000 som tagit till sig helheten är det uppskattningsvis 2000 som har civilkurage nog att agera i frågan. Detta inom en grupp som har som minimum 4,5 dag i månaden för internutbildning vars huvudsakliga syfte är att utveckla individerna. I sanning en verksamhet som är reducerad till välartad middagskonversation.

Egentligen är det inte så konstigt att även dessa grupper fungerar så här eftersom de allra flesta ju är anställda och har till uppgift att verkställa det arbetsgivaren beslutat.

Därav följer förstås en vis avtrubbning av helhetsperspektivet till förmån för detaljkompetens.

Arbetsgivaren i detta sammanhang är ju det politiska . alltså enligt de demokratiska spelreglerna. Återigen förtjänar det att påpekas att vi pratar om konstellationer som kan uppbringa 51 % majoritet , vilket är viktigt att vara medveten om eftersom det ger förutsättningarna för den rådande enkla majoritetens värderingar och den då förekommande styrningen av pengaströmmarna till vissa grupper . Ett styrande som både kan vara medvetet och omedvetet eller kanske det vanligaste, en blandning av bådadera.

Till detta har vi inga bättre alternativ, men däremot  krav på att minimera avarterna.

Då är vi åter tillbaka till frågan om nyckelgrupper som gärna vill ha rätten och av tradition har detta, de har ett ansvar för att  ta tag i skeenden när detta  går i riktningar som inte  känns helt rätt.

Detta är en hanteringsfråga om var ribban ska läggas på de övergripande frågorna , var går balansen mellan arbetsgivarens krav och allmänhetens krav ?

Som det är nu är det ett och annat som saknas för att de hela ska fungera på ett tillfredställande sätt.

 

Utöver dessa grupper finns ju förstås andra som försäkringskassan och de politiska församlingarna. Det politiska finns ju alltid närvarande  eftersom alla beslut i stort som smått enbart grundar sig på politiska bedömningar eller enligt vissa enbart på ordet bedömning, smaka på detta ord ordentligt eftersom det inte förpliktigar till någonting över huvud taget samtidigt som det är väldigt välartat och heltäckande, den perfekta dimridån.

 

Intressant att notera är den förvånande flathet som ett parti som folkpartiet har inom detta område, det förvånar med tanke på detta partis påstådda humanistiska grundinställning. Min förklaring är att partiet inte kan ta i denna typ av frågor är lite av ett antiklimax av den enkla anledningen att det är så många som inom partiets väljarsfär som arbetar , eller om man så vill  verkställer systemets olika arbetsuppgifter. Därför kan detta part inte ta i dessa frågor eftersom det då skulle skapa en stor arbetslöshet inom partiets väljargrupper . Alternativt förändra alla dessa människors arbetsuppgifter drastiskt, en situation som inte är särskilt tilltalande . Emellertid på sikt går det inte att undvika att ta i dessa frågeställningar, på sikt tror jag slutresultatet skulle bli en rejäl omställning för alla dessa människor som nu administrerar ett i mycket långa stycken tveksamt system .

 

Grundbulten i hela den logik som bygger upp denna process  är återigen det magiska ordet passivitetsrace, vilket ska penetreras betydligt mer. XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX

En parentes i denna diskussion är att den tid som vissa grupper har för vidareutbildning och utveckling , alltså uppåt en vecka i månaden ganska väl svarar mot de sjuk och arbetsskadefrånvarotal som andra grupper har som inte omfattas av utbildningspaketet , tidsuttaget ligger  förvånansvärt  lika.

 

 

 

Den etablerade medelklassen

 

Spegelbilden – etablerad medelklass, eller vad det nu ska kallas .

Om man ser de delar av samhället där man lite populärt sorterar in etablerad medelklass går det att tala om en spegelbild.

En spegelbild av vanligt folks signaler via allmänna önskningar och speciellt de signaler som ges genom att kanalisera penningströmmarna i vissa riktningar.

Lite funderande på vad några kronor som  den enskilde spenderar blir om man summerar ihop detta för hela gruppen  kan vara intressant att fundera på .

En hundralapp gånger  tre miljoner människor är 300 miljoner , om detta tas ut en gång per månad blir det på ett år tre miljarder, sexhundra miljoner kronor.

Om vi höjer ribban och talar om vad folk kan tänkas spendera allt som allt på ett år  blir summorna enorma. Tag 100. 000 kr per person, då  blir det hela 300.miljarder kronor.

Betänker vi att vi endast talar om en grupp av människor , som vi kan utgår ifrån är tämligen homogena blir resultatet intressant.

Om vi istället lägger ribban väldigt lågt och tänker oss 10 kronor i månaden för tre miljoner människor under ett år blir även det en mycket stor summa, närmare bestämt  360 miljoner kronor, en synnerligen aktningsvärd summa som självklart spelar en stor roll i alla sammanhang.

Vidare kan vi lägga till institutionella fonder som ju ägs av vanligt folk , ofta via LO, försäkringsbolag och pensionsfonder m.m.

Med detta i bagaget av insikt torde analyserna av saker och ting se lite annorlunda ut .

Om folk verkligen ville det förstås.

Ta något så utomordentligt enkelt exempel som ett av alla dessa larm om vidriga förhållanden av slaktboskap, som dessutom i regel är rejält subventionerad.

Vad hade inte kunnat åstadkommas om folk under några månader för varje larm visade genom sina konsumtionsmönster vad som borde gälla ?

En minskning på 20- 50 % vid varje tillfälle skulle ge tillräckliga signaler om att detta ska fixas. Åtgärder skulle inte låta vänta på sig, för att ta ett enda välhanterbart och välkänt fall.

Omvänt kan vi förstås med all önskvärd tydlighet konstatera att underlåtenhet bland folk att reagera via konsumtionsmönster på saker och ting som inte är tillfylles naturligtvis noteras och medför konsekvenser.

Det är en fullständigt naturlig process som egentligen innebär att vi har den fullständiga demokratin.

Även om utfallet är negativt, det finns ju inga garantier för att alla signaler via exempelvis konsumtionsmönster behöver vara positiva företeelser.

Som tidigare nämnts finns det en fråga om balans mellan olika grupper .

Blir signalerna att folk inte bryr sig blir spegelbilden förstås detta och det medför ett kollektivt agerande i enlighet med dessa signaler.

 

För att få en rimlig och bra balans mellan olika grupperingar förutsätter det helt naturligt att folk är villiga att kontinuerligt hålla sig ajour med de olika  saker som bygger upp ett samhälle och lägga ned den nödvändiga tiden det tar att anamma och forma tankegångar som leder till seriösa diskussioner och sedermera beslut.

Det handlar om att hålla en ständig dialog på ett bra plan för att förutsättningarna till ett fungerande samhälle ska kunna bibehållas och utvecklas. De grupper som håller kontinuiteten vid liv kan med stor sannolikhet räkna med att bli bekräftade på ett betydligt mer seriöst sätt än grupper som inte är beredda att lägga ned kraft på bra dialoger om bl.a. våra gemensamma frågor.

 

En klassiker i detta sammanhang som vi kanske inte tänker på är att vi måste ha en bred och bra kompetensförsörjning till alla de uppdrag som finns inom föreningsliv facken och det politiska m.m. , här är det av avgörande betydelse att det finns bra dialoger i samhället för att skapa den nödvändiga grogrunden för att folk ska få en grund till kompetens och uppmuntran

till diverse uppdrag. Inte minst att undanröja alla de förhatliga jantelagar som så lätt sätter sig som ett kitt ute i samhället.

Med en bra kompetensnivå torde det vara lättare att byta ut företrädare som inte lever upp till rimliga krav till skillnad från nuläget där det allt som oftast saknas folk som kan fylla ut tomrummen och därmed får vi dras med fel människor i olika församlingar. Vidare är det också ur allmän kontinuitetssynpunkt viktigt att det finns en kompetensreserv.

 

 

Utifrån detta är det ganska rimligt att folk öppnar en bok då och då , att ta tid till att sätta sig in i olika frågor där det behövs en grund baserad på olika saker som tex.: statistik, skattefrågor och vart dessa pengar kanaliseras osv.

Om inte, blir folk överkörda.

Då tar naturligtvis andra grupper över och formar villkoren enligt deras behov.

Jag tror att detta kan vara en inkörsport till att förstå att löner, förmåner, pensioner och liknande drar iväg bland direktörerna och andra liknande nu för tiden. Det har helt enkelt skapats en marknad så att säga.

 

 

En filosofisk aspekt borde läggas till detta, nämligen den stora arbetsmarknad av detta inte helt rationella resultat av summan av signaler som folk skickar ut.

Det skapas massor av arbetstillfällen på detta, och hur stor arbetslöshet skulle vi egentligen få om alla höll en hög nivå på sina liv med de medföljande konsumtionsmönstren ?

Tanken svindlar, exempelvis .EU byråkratin skulle i stort reduceras till ett minimum, och vilka hemska konsekvenser skulle inte detta enda exempel få för vår etablerade medelklass ?

För dessa människor som appellerar på denna typ av jobb kan ju inte gärna börja gräva krondiken och liknande.

Så slutsatsen skulle då bli den paradoxala att det är helt nödvändigt för ett samhälle att folk inte är för ambitiösa., eftersom det i så fall skulle utplåna massor av jobb.

Tanken är intressant  och förtjänar att utvecklas, exemplen kan göras många över företeelser som i mer eller mindre i hög grad bygger på behov skapade av att folk inte på ett insiktsfullt sätt från början hanterar olika företeelser.

 

Naturligtvis får vi här skilja på sådant som är önskvärt och annat som inte är önskvärt. Inte det lättaste eftersom det säkerligen finns nästan lika många definitioner på det som det finns människor. Emellertid torde det kanske inte vara helt omöjligt att kanske hitta vissa strukturer som de flesta är någorlunda överens om.

Mycket av detta ger ju sig själv genom folks  konsumtionsmönster.

 

Här och inte så sällan mer uttalat i  andra länder finns ju en jättelik arbetsmarknad som inte är helt nödvändig men som ändå accepteras av folk i allmänhet trots att vetskapen är stor om att denna arbetsmarknad är konstruerad, vi pratar om alla dessa arbeten inom hamburgerkedjorna, krogväsendet , kaféväsendet och liknande verksamheter lägg därtill alla har sin försörjning inom fritidsindustrin som omfattar det mesta från tillverkning av golfklubbor till byggande av husvagnar osv. fritidsindustrin eller turistindustrin är världens största näring. Vidare har vi alla som arbetar inom kulturbaserad näring som musik, teater, opera , konserter, radio. Tv, tidningar, tidskrifter, populärmusikdelen, och överhuvudtaget den stora populärkulturellbaserade massmediaindustrin.

Ta dataindustrin, hur mycket av allt som produceras där från processorerna till alla spel är nödvändiga ? osv. Dataindustrin är också ett bra exempel på skattesubventionerad verksamhet eftersom ryggraden av det stora dataintresset i åtminstone Sverige baserar sig på de starkt skattesubventionerade persondatorerna där arbetsgivarna drar kostnaden direkt på lönen .

Ta mobiltelefonkomplexet där det allt som oftast verkar som om hela vårt välstånd står och faller med detta, här ska tydligen räddningen vara att i huvudsak ungdomar ska betala hela kalaset med SMS meddelanden ,spel , enkla bilder, och andra lekbetonade aktiviteter, låter ju trevligt men det är inom ramarna för vad vi både kan ha och vara utan .

Listan kan göras väldigt lång.

Alla dessa arbeten och företeelser som spontant kanske uppfattas som onödiga har inte så sällan förmågan att i sin tur generera intressanta produkter som är verkligt bra och nyttiga, så man ska nog vara lite försiktig med att försöka definiera vad som är bra respektive dåligt. Det ligger troligtvis en hel det i det etablerade talesätet  att det inte är tillfälligheter att LSD och dataindustri har vuxit ut från samma område inom samma tidsperiod för att ta ett drastiskt exempel.

Här kan  det vara på sin plats att inflika att den så populariserade och dominerande datahögkonjunkturen i Sverige i allt väsentligt bygger på att sitta och fila på de redan färdigställda programmen och likaså även  hårdvaran från Västra USA. Det ingår i sfären av att sitta i utkanten av de stora strömningarna och att inom ramarna av säkra satsningar utnyttja redan gjorda arbeten. Därav följer förstås att det i längden är allt svårare att upprätthålla bra standard utifrån våra vanliga kriterier, inte minst den där känslan av att känna bra delaktighet och själslig tillfredställelse i det dagliga livet, det blir gärna lite segt avvaktande attityder, halvdåliga medelklassfenomen och jantelagar som följer av att sitta och vakta på att det redan etablerade som ska vara lösningen på mångt och mycket. Eller med andra ord att tokigheten som behövs för att komma på nya saker liksom för att uppskatta sådant som faktiskt kan falla i glömska undertrycks för det redan etablerade, vilket gör att det hela kan bli en lite fadd soppa.

Det som måste sättas upp på utvecklingskontot som en stor negativ post är att allt detta som  leder fram till positiva saker och ting kräver mycket energianvändning, detta är föga överraskande ett ytterligt negativt. incitament . För att miniska energislöseriet måste det till , olika styrsystem med avgifter och liknande, i slutändan har vi möjligheter att bemästra detta i relativt stor omfattning.

Slut på utvikningen .

 

Det är förstås accepterade arbeten som  inte ifrågasätts av det enkla skälet att de upplevs som en tillgång.

Tur är väl det för skulle vi på allvar börja penetrera vilka jobb som är nödvändiga och  följaktligen rensa bort alla onödiga jobb skulle det inte bli mycket kvar och även bland de av tradition riktiga helyllejobben skulle mycket starkt påverkas. Ta bara jordbruket med alla sina subventioner . Ta även en verksamhet som Järnvägen, hur mycket av transporterna baserar sig på studenter som finns lite överallt , militärer som ska skickas runt , turismen, folk som reser för sitt höga nöje , folk som reser för att hälsa på anförvanter och liknande. Vidare transporteras ju prylar, hur mycket av det är nödvändigt för vår nödtorft, järnvägen skulle inte vara särskilt stor om den endast skulle transportera det som oundgängligen behövs.

Överhuvudtaget är det väldig intressant att fundera på vilka resurser som finns inom allt vi producerar och vilka nivåer vi har och kan nå genom flexibilitet och trygghet på ett vettigt sätt.

Här handlar det förstås om att anpassa våra trygghetssystem så att de inte förhindrar flexibilitet och att incitamenten på ett balanserat sätt  uppmuntrar vidareutveckling .

För som tidigare sagts är ju organisationerna och mycket av våra trygghetssystem avpassade för 1950 talets samhälle som det ju var ett tag sedan vi hade.