Varkullen 2
Första intrycket av kullen, på bilden framgår det inte riktigt hur stor den är och hur branta sidorna är, speciellt mot den norra delen. Kullen består av mjuk jord som torde varit uppburen från slätten i dess södra riktning.
Den är vackert rund och har inte de karaktäristiska formerna från inlandsisens härjningar, den har inte heller grusåsens form och konsistens som ett resultat från inlandsisens smältning.
Vi lyckades pricka in en dag med riktigt gråväder där regnet kom lite då och då, därav de gråaktiga bilderna, landskapet är så här direkt efter snösmältningen också grått. En förutsättning för att se något är att studera platsen innan växtligheten kommit igång, återkommer senare med fler bilder.
Namnet Varkullen-Waraskeluae härstammar från Vardhe , vakt, vakthållning. Kullen representerar slutet av vägen/vårdkaselinjen från Falkenberg - Ulricehamn - Falbygden. Söder om Varkullen ligger Vårskäl nära kungsgården Vartofta, strax söder därom ligger Vårkumla alla namnen syftar på vakthållning längs den viktiga vägen. Kullen var förr i tiden plats för påskeldar.
 
   
På avstånd framgår kunturerna bättre, bilderna från mitten av maj, betydligt frodigare.
Halvvägs uppe på kullen där stigningen ökar finner jag denna grop som är placerad mot Ätranhållet, kan det varit ett gammalt värn ? Kanske från sentida orostider 1700 tal kanske ? Gropen är avslut av ett dike, värn ? Som naturligtvis också vetter mot Ätranhållet. Norra sidan Mot Vartoftadalen behövde inga värn då det  är en mycket brant sluttning där med berg i dagen.
Möjligtvis att det är ett äldre värn, men jag är mycket osäker på det.
 
Framme vid kullens bas.
 
Uppe på kullen, en grund hålighet ca 4 m i diameter.
Byggnadsrest från vårdkasetiden ?
Grav ?
Värn?
Samma hålighet med utsikt över Vartoftasjön och slättlandskapet Samma plats med utsikten norrut över Vartoftadalen, Ålleberg i bakgrunden.
 
Mot Vartoftasjön, söderut  lite åt det östliga hållet.. Mot Vartofta, söderut lite mot det västliga hållet. Mot Ålleberg, norrut.
Samma vy.  Ett försök att visa på den mycket branta sidan norrut där jorden är upplagd nästan vertikalt på den delen som är själva kullen.
 
Brant sida även här.
 
Mot Gerumsberget, österut, allra första delen av Vartoftadalen med Långåsen  nere i sänkan.    
 
Väl markerade sidor.    
Här framgår kullens branta sidor och urberget, den är helt rund och det är bara här vid basen det går att finna berg i dagen, kullen är  byggd på en  mindre ås.
 
 
Där kullen börjar finns denna väg som leder upp till den riktiga kullen.
Nere från åsen där kullen börjar, utsikt mot Ållebergs södra sida. Framför stugan, en liten bit, kan en av de ursprungliga lederna gått som är beskrivet på annan plats.  
Det finns fler Varkullar, en sydväst  om Hovslätt i  Tabergsådalen knappt  en mil söder om Jönköping. Denna kulle har en plan yta på toppen  på 1000 kvm, och där finns rejäla murrester på olika platser och  försänkningar för vattenförsörjning, alltså helt olik Vartoftakullen, här gick det att klara en belägring av den lede fienden.
Men diket och håligheten längs Vartoftakullen och de funna stengärdsgårdarna upp mot toppen på Hovslättskullen är tämligen lika i principiella termer, det talar för att Vartoftakullen ändå haft en försvarsfunktion .( från Tabergs bergslag XI 1976). (http://kjellson.net/ är en utmärkt källa om Varkullar och vårdkaselinjer). Hovslättskullen var en spaningsplats som sammanföll med Nissastigen över Dumme mosse. Från  Östersjökusten - Ögl - Hästholmen - Vista kulle vid Vättern. Det sägs att det går att se över Vättern åtminstone till Vista kulle. Nedanför kullen finns hålvägsystem som visar på ett troligt vägsystem från Tabergsådalen upp mot Nissastigen, skulle tro att dessa gamla vägsystem även innefattade förbindelsen från Jönköpingshållet..
Hade jag levat  i Vatoftadalen under den oroliga folkvandringstiden ca 375-550 e.kr. kunde jag flytt upp på Ålleberg eller utnyttjat de svåra skogarna vid dalens sidor, speciellt österut. Eller kanske mest troligt, några 100 m norrut mot den förmodade borgen beskriven på annan plats här. Denna plats har Hovslättskullens förutsättningar och ligger mitt i dalen på minimalt avstånd.
Hovslättskullen är varken den högsta eller största i området, men tydligen ansågs denna lagomkulle lämplig som försvarsanläggning och vårdkaseplats ändå. det var nog tillgängligheten och närheten till dåtidens vägsystem som fick fälla avgörandet om man ska spekulera. Detta är intressant då det talar för den tänkta borgen i Vartoftadalen med motsvarande placering i landskapet.
Några tankar.
När man forskar inom vår äldre historia har jag noterat att det är historiebeskrivningen från den auktoritet som först skriver ned sina forskningsresultat som ofta får hänga med, de efterföljande har emellanåt en förmåga att skriva av deras resonemang vilket kan vara bra att ha i åtanke. Inte så underligt då den ursprungliga versionen ofta är bra och fler uppgifter saknas, men det är viktigt att även själv fundera och ta tillvara de kunskaper som finns bland människor lokalt som valt att verkligen ta den lokala historien på allvar. Likaså har det visat sig givande att på plats rekonstruera olika tankegångar och att då utnyttja kartan från de äldsta till dagens webbbaserade och naturligtvis försöka tänka sig in i hur man själv hade agerat.

En avgörande faktor för all märklig aktivitet var våtmarkernas omfattning och sjöarna som hade helt annan utbredning än i dag, det finns exempel på kartor där detta är rekonstruerat på mindre områden i Storbritannien. Det skulle vara mycket uppskattat att kunna lägga på som ett av flera lager på kartan.