Orreholmen från baksidan, den lilla dalen är den tömda sjön och vägbanken är sjöns fördämning som är bygd av resterna från flera kyrkor, gården fick på detta vis en kvarn med ca 3 m fallhöjd. Österut uppströms gick sjön nästan till Kälvene.
	Vyerna västerut mot dalen

Orreholmen har följande historia, delvis genom upplysningar av ägaren till huvudbyggnaden.
900- 1000 talet. Dess första kända ägare var Sigrid Storråda.hon ska ha skänkt gården till kyrkan kanske därför som den senare är biskopsgård.
1200talet 1280?, Biskop Brynolf har kontroll på gården den är biskopsgård under hela medeltiden och biskopen residerade härifrån.
1500 talet, Gustav Vasa gjorde gården till kungsgård, den förblev så länge, och var en av de sista som avvecklades som kungsgård.
1561 års riksdag hölls här.
1565 Slaget vid Axtorna stod den 20 oktober, trossen ska ha varit förlagd här och även en del av ledningsgruppen.
1568 Karin Månsdotter befann sig här en tid med Gustav Vasas son  Erik XIV, det ska ha varit ett av deras favoritställen.
1568 (1567)? Nordiska sjuårskriget Dansk här befann sig på platsen, de brände och härjade i landskapet bl.a. Falköping. De ska också ha bränt ned Orreholmen.
1500 talets senare del.  Erik den fjortonde har varit här en hel del, och man får intrycket att gården spelat en relativt stor roll med sitt strategiska läge.
1579 På Johan den III befallning byggdes en damm som kom att bestå till mitten av 1800 talet. Dammen var viktig då området har ont om vatten , Flinkabäcken/Kvarnabäcken som rinner ner i dalen fick stå för vattnet, den relativt djupa dalen är hemvist för många kvarnar , dammen hade på senare tid en avgörande betydelse för kvarnarnas drift och när den revs blev det inte lätt för kvarnägarna. Stenen till dammfästet och får man förmoda även till Orrholms byggnad togs från Falekvarna och Leaby kyrkor, detta är intressant då Erik den fjortonde hade katolska sympatier och att riva äldre kyrkor ansågs vara en god gärning av personerna omkring Johan den III då egentligen Sigismund skulle valts till kung med sin Katolska tro. Att Orreholmen låg i en gränstrakt gjorde att det inte var så noga att kyrkorna revs , de kunde visa handlingskraft utan att det krävdes så mycket. (Intet nytt under solen....) Detta är förklaringen av ägaren till Orreholmen som inte riktigt sammanfaller med andra tankegångar som finns under. Pinnekavadet.
Erik den XIII befann sig under sin kungabana vid ett tillfälle på Orreholmen  med 700 man, det ska ha förekommit mycket öl och stora mängder med mat som konsumerats. det var inte lät att ansvara för det stora hushållet, att från omgivningen få fram de mängder som behövdes. De roade sig med en tidig variant av tennis, väderboll.
1600 talet, Orreholmen var centrum för Orreholmens län - en stor del av nuvarande Skaraborg.
1681 Blev Orreholmen översteboställe och arrendegård. Det är först på senare år som Kungsgården åter blivit privatägd.
1691-1833 var Orreholmen Regementchefsboställe i Skörstorps sn.för Västgöta regemente.Regementet var från början ett kavalleriregemente indelt på I 000 nummer, varav 791 i Skaraborgs län, 208 i Älvsborgs län och ett i Göteborgs och Bohus län. År 1773 bestämdes att regementet skulle förändras till dragonregemente (lätt kavalleri). År 1811 satt regementet av och blev infanteriregemente.

Kvarnabäcken uppströms, vid horisonten Orreholmens område och den fd. dammen.
Bäcken nedströms mot kvarnarna och dalens botten,  bilderna från Pinnekavadet.
En smal flik av bäcken syns i bilden, på andra sidan syns Gerumsberget i bakgrunden. Kullen har kanske varit en marknadsplats, omnämnt i Pinnekavadet.

Jöran Persson, född omkring 1530, död 1568, var en svensk ämbetsman och sekreterare åt Erik XIV, enligt ägaren ska han här ha hängt ett större antal Danskar i hängeken, det finns ett träd här som lär har tjänstgjort som hängträd, men drygt 400 år är lite för lång tid för trädets levnad, föregångare kanske?  Området Ätrandalen och Orreholmen har varit populärt för Danskar som funnits här i stort antal. Jöran Persson slutade sina dagar med att själv bli hängd

På Orreholmnens gård finns en cuppa (kanske från 1040) uppställd,  underdel till dopfunt. Det är öppet att fundera på var den funnits  från början, en tanke är att den tillhört Saleby kyrka, numera borta . Den verkar stämma  i måtten till dopfunten i Falköpings museum som kommer från Saleby, kyrkan där var troligtvis en gårdskyrka som från början varit Saleby kyrka från tiden då byn låg en liten bit ned i dalen inte långt från Leaby.
Bakfickan, Skara museum har en bild på Dupfunten där den befinner sig på Saleby gård någon gång från 1900 talets början att döma av miljön.

Lång tillbaka när Orreholmen tillhörde Hångsdala socken fanns på sockenkartan ett ställe som hette Vattlösa, uttalat Wasslösa lokalt av de äldre. I ortnamnsforskningen talas om Wasslösakrogen.
Det finns inte några spår efter stället men enligt kartan har det legat vid infarten från nuvarande landsväg till Orreholmen . Mossagården som ligger här har enligt ägaren haft ett bränneri långt tillbaka i tiden. Stället har då legat precis vid den tänkta leden.

Vattlösa (Vasslösa) är intressant också utifrån perspektivet att området har dåligt med vatten (förutom dammbyggnaden på 1500 talet) då bara den lilla bäcken försörjer området . Torde varierat en hel del med årstiderna före dammens tillkomst. Riktigt långt tillbaka kan det varit problem med missväxt och "kungen" fick då flytta på sig eftersom han förverkat förtroendet av folket, han var ansvarig för skördarna. Det finns ett Vasslösa i Ekerö så vem vet ? Det lär finnas visst samband med platserna, får återkomma om detta. Marken var såvitt jag förstår visserligen riktigt sank på sina platser eller tämligen torr i övrigt då berggrunden ligger högt, under torra år fanns det tydligen inte tillräckligt med vatten.
Lite märkligt att Orreholmen heter holmen då det förknippas med vatten, även motsägelsefullt då området har ont om vatten. Kanske en förklaring är att det varit sankt omkring i i samma oråde som under en tid varit en damm. På kartorna ser man att det numera är rejält utdikat i dammrådet så förr i tiden har det varit sankt. Nedanför området där man räknar med att Eriksgatan gått finns en plats som heter Falebron.
Syftar namnet på Falan eller Fåle, det är kanske en fundering?  Falebron  stämmer med Eriksgatans sträckning. Långt tillbaka då färdvägen torde fortsatt ned i dalen där den delat sig mot , söderut mot Ätran, norrut mot Falköping och  Kungslena.
Senare tider gick färdvägen mer rakt fram. Orreholmen har ett väldigt strategiskt läge vid väganslutningarna, marknadsplatserna och flera kyrkor som fanns förr i tiden. Ovanför Falebron finns Spångebro kanske tjänat som bro när Eriksgatuledens resande valde den rakare vägen. Karta från 1716. Mer om området på, östra sidan.

Här en Generalstabskarta från 1600 talet, Orreholm finns med inklusive dammen, kartan är långt ifrån exakt flera platser är inte korrekta , något som är bra att ha i minnet när historien ska reproduceras. Färdvägen från Jönköping går söder om Kälvene och Leaby, kan det tyda på att den ursprungliga vägen gick mer söderut mot Varkullen, den ursprungliga vägen tog av före Varkullen mot gården Skatteberg och fortsatte över grusåsen väster om Askemosse. Åsen ligger intill Hästhagen och slutar vid Hästakällan, därefter delade sig de norrgående färdvägarna mot Pinnekavadet och Karleby, tror vi.

Orreholmen i krigsväsendet.
1691-1833 var alltså Orreholmen Regementchefsboställe i Skörstorps sn. för Västgöta regemente. Västgöta regemente, existerade parallellt med Skaraborgs regemente som var ett infanteriregemente.
Mötesplatsen var, liksom för Skaraborgs regemente, Axevalla hed dit regementet kom 1745. Tidigare hade det i allmänhet kamperat på Eggby ängar men även någon gång vid Axevall.
Samlingsplatser för uppbrott var belägna i Björsäters sn, i Binnebergs sn, i Hjo, vid Tibro i Kyrkefalla sn, vid Vabacka i Skepplanda sn, i Svenljunga sn och på Axevalla hed.
Vartofta kompani, och de krig som kompaniet deltagit i.
Kompanichefsboställe var Ingared i Kölingareds sn. Samlingsplatserna var belägna i Karleby sn, i Fridene sn och i Timmele sn (Älvsb).
Krigsdeltagande
Regementet hade under indelningsverkets tid deltagit i följande krig:
Striderna mot Danmark-Norge
under Stora nordiska kriget 1710-1718
Slaget vid Helsingborg 1710
Slaget vid Gadebusch 1712

Nästa indelning där Vartofta är med.
2:e majoren tillsattes 1757, men benämningen Andremajorens kompani hänfördes ej till något bestämt kompani före 1776 utan växlade. En 3:e major tillsattes 1813 och även hans kompani växlade. Mönsterrullorna anger 1813-1815 Vartofta, 1821 Älvsborgs, 1825 Barne och 1830-1833 Gudhems som Tredjemajorens kompani.
16
Tönningens fall 1713 varefter regementet nyuppsattes
Fälttåget mot Norge 1718
Kriget mot Ryssland 1741-1743
Kriget i Pommern 1757-1762
Kriget mot Danmark-Norge 1808-1809
Kriget mot Napoleon 1813-1814
Fälttåget mot Norge 1814

Det jag finner lite märkligt är att det den exercished på östra sidan av Vartoftadalen benämnd Rännefalan omedelbart söder om Orreholmen inte är omnämnd i uppgifterna jag hittat, de är kanske inte fullständiga, dock förefaller det rimligt att exercisheden varit i bruk.
När man läser uppräkningen ovan av de krig som Västgötarna deltagit i slås man av hur ofta det var krig och att krigen pågick ända in på 1800 talet.