Norra Ållebergssidan
Från Ållebergs norrsluttning den 23 juli 2008, Körsbären är underbart mogna, jag åt en hel del denna sena sommareftermiddag.

 

Utsikten är hänförande, i bakgrunden den intressanta ådalen, därefter kommer Varvsberget och Gerumsberget.

Falköpingsvägen mitt i dalen.

Färdvägen Ätran -Eriksgatan - Vartofta - Slöta - Karleby - Skara - Nidaros gick här alldeles nedanför Ållebergssluttningen. Se Pdf fil. Tittar man på kartan och håller i minnet att färdvägen gick via Torbjörnstorp norr om Falköping känns det mer naturligast och anta att denna gamla hålvägslämning var en lokal väg mot Falköpingstrakten, Falköping var en marknadsplats långt tillbaka, under nuvarande järnvägsstation var det ett mycket stort fornlämningsområde med ett par meter djupt svartjordsområde vilket tyder på tusenårig aktivitet. En källa fanns och finns där också i dag vilket naturligtvis medverkat till områdets betydelse genom årtusendena. Tre ursprungliga färdvägsförbindelse med kusten var via Viskandalen och något grovt i stil med nuvarande järnvägsförbindelse, samt västerut mot Lödöse och därifrån när behoven fanns vidare mot kusten. I dessa fall var Falköping den rakaste sträckningen.

Ållebertgs änne, några 100 meter till v i bild ,ungefär. vid denna plats finns än i dag en porlande källa med friskt vatten, det var ett rastställe under hästtiden, källan ligger inte långt ifrån Karleby.
Sadla, Leaby , Saleby kan hänga ihop. Namnen kan komma från rastbehoven då man sadlade av och på hästarna. Saleby låter också som salu, sälja, sale så alternativen är flera även här, inte helt lätt, men det gör och andra sidan det hela mer spännande.

Platsen är präglad av mänsklig aktivitet så långt tillbaka som det funnits människor , den imponerande Ållebergskragen hittades här.

För mig ser det ut som en fornborg men förmodligen har lämningarna mer att förtälja.

I början av 1900 talet var det ett stort ras här som till stor del förklarar de spektakulära kullarna och rasmassorna.
   
Norrut, sett från Ålleberg före Jönköpingsvägen ligger Nyckelängarna , det är marken som ligger högst och avgränsas av kyrkoruinen västerut mot Falköpingshållet.
Området nedanför är mer låglänt och i dess botten finns nu en nygammal sjö enligt bilden
som är tagen från toppen av Ålleberg med Falköping och Mösseberg i bakgrunden.
Från början gick här in en vik som slutade nedan Nyckelängarna och det var då förstås även en kommunikationsled. Jag har inte lyckats få uppgifterna bekräftade om vattnet och är därför hänvisad till landskapets språk. under alla förhållanden kan man utgå från att de låglänta delarna varit och fortfarande är sanka. Jag tror inte det finns särskilt mycket fynd i dessa områden . Megalitminnena finns på den höglänta delen. Namnet viken finns här fortfarande .
Vattnet skulle tömt sig själv genom jorderosionen under årtusendenas lott. Jordlagret ligger ganska tunt på berggrunden och allteftersom vattnet tagit med sig jorden har vattnet letat sig ut från vikenområdet och bildat dagens landskap.
Från början kan vattnet runnit ut i Slafsan några km. norrut nästan vid Åsle mosse, där ligger berget nästan naket och det går att tänka sig det hela.
Bonden som plöjt Nyckelängarna har upptäckt stenrader som tyder på gammal verksamhet.
Man kan fortsätta och spekulera , Det ska ha stått ett slag på Nyckelängarna, och Drottning Margareta ska ha varit närvarande. Vidare finns spekulationer att Drottning Margareta med trupp skulle varit på Mösseberg och därifrån kommit till slagfältet , dock ej riktigt förberedd men ändå utkämpat slaget här i krokarna.

fler tankegångar, Folket som fanns här i Skövde-skåran kan flyttat härifrån p.g.a. at de blivit bortdrivna av nya invandrare via Ätradalen eller kanske helt enkelt flyttat av skäl de bara vet. Tanken att det kan var så här stöds av att många namn återfinns i båda områdena.