Intebilder

De flesta som fotograferar har  hunnit med att missa ett antal bilder som borde ha blivit tagna.

 

Jag tillhör alla dom som av olika anledningar har missat åtskilliga bilder av  de mest skiftande skäl.

Som omväxling till de bilder som trots allt sett dagens ljus vill jag skriva om några av dessa händelser och processer som gjort att jag inte har tagit en hel del bilder som jag väldigt gärna skulle vilja ha nu .

 

 

 

Kameran spelar en inte helt ointressant roll i fotosammanhangen, det är så lätt att säga att det inte spelar någon roll vilken kamera man använder och en viss spontan logik finns det förstås även i detta resonemang, som överallt annars.

Jag har i olika perioder utnyttjat olika kameror och kan bara konstatera  att  bilderna är helt avhängiga av vilken kamera man använder, hela vägen från katastrofnivå på bilderna till de helt ultimata bilderna.

Och framför allt att få bilder i de rätta situationerna.

Utöver kamera och objektivvalen är det  även filmstorleken som är en avgörande faktor, och storleken har betydelse , ju större desto bättre med viss liten kompensation med hjälp av  bildinnehållet eftersom mindre kamerautrustningar ofta platsar i sammanhang där den större utrustningen inte passar in.

 

Vidare finns det ytterligare ett antal avgörande faktorer som jag inte ids skriva om nu, återkommer kanske, dessutom lär väl texten visa på vad jag uppfattar som avgörande för att få en bra bild.

 

Jo, en faktor till är avgörande för bilderna, nämligen att hålla fanan högt man kan när det gäller. Jag har stuckit ut hakan rejält med åsikter, strejkaktioner på jobbet , samhällsfrågor på alla nivåer m.m. vidare brukar jag välja en god bok eller intressanta artiklar för att hålla formen, detta är enligt min mening avgörande för att kunna bejaka ett givande bildskapande, för när allt kommer omkring är bilden en spegelbild av fotografen, allt annat är omöjligt.

I detta ingår även att känna att vederbörande har gjort sin hemläxa och därför inte behöver hävda någonting överhuvudtaget med fotografiet utan istället kan ta bilder som bara känns bra i största allmänhet.

Jag förmodar att det jag försöker att säga är något i sil med att man ska vara sig själv och bejaka sig själv vid fotograferandet.

Alltså, fotograferandet är en spegelbild av fotografen.

 

 

 

Det var en gång en ung man som önskade skaffa en bra kamera, denne yngling hade under ett flertal år nyttjat sin fars avlagda Kodak Retinette IIB.  En kamera som alltid var med i alla sammanhang eftersom den var helt oöm och enkel, och som pricken över i-et hade den ett tjockt tättslutande läderfodral som verkligen gjorde kameran oöm och som sagt därför naturlig att ta med i alla sammanhang. Jag har därför en bra samling bilder från denna kamera, om än oftast väldigt suddiga, darriga för ljusa eller för mörka osv.

Hur som helst så kände jag utifrån mina referensramar att det förväntas  att man i nådens år 1980 har en kamera med så många funktioner som möjligt och till ett så lågt totalpris som möjligt.

Denna kombination fann förutsättningar att gå i uppfyllelse under en sommar i USA, då var kameror billiga där.

Jag  bestämmer mig för att jaga den åtråvärda kamerakombinationen under min vistelse i Los Angeles.

Jag har turen att bo hos föräldrarna till en kompis dåvarande flickväns familj och konsulterar information och diskuterar kamerabelägenheten med familjen jag bor hos, det visar det sig att dom har ett visst intresse för seriös fotografering och följaktligen har dom goda kontakter med en fotograf och fotohandlare i närheten. Vi åker påföljande dag dit för att förklara min situation och få råd och tips och kanske till och med köpa en kamera.

 

I kamerasfären finns det åtskilliga bilder uppsatta på väggarna och dessutom visar den vänlige affärsinnehavaren och tillika besjälade fotografen sitt bildalbum.

Han förklarar att de flesta bilderna han tagit ofta bygger på street - fotografi med lyckat resultat. Detta är resultatet av att han använder en Rollei 35 någonting, med de nödvändiga funktionerna. alltså en liten fickkamera för vanlig 35 mm film med utomordentligt bra  objektiv, en klassiker skulle det senare visa sig mig när mina kunskaper kommit ifatt ett antal år senare.

Denna kamera fungerade alldeles utmärkt som dold kamera i alla de sammanhang som är så fotogeniska, men ack så känsliga och inte så sällan direkt farliga om man visar sig med en kamera.

Som den kloka ( hmm enfaldiga) Smålänning jag är så tackar jag för den utmärkta introduktionen till bildernas värld och ber att få fundera över detta med kamerainköp.

 

Jag funderar och funderar och konstaterar att den i nuläget påtänkta mätsökarkameran är väldigt liten och således kanske inte är tillfyllest eftersom de andra alternativen med systemkameror torde vara bättre då de är större och dessutom, ”alla” andra har ju denna typ av kamera. Detta med att alla andra har det ena eller andra är ju det ultimata incitamentet för att detta ska vara rätt, eller ?

Efter än mer funderande inser jag naturligtvis att en logiskt betingad bedömning måste utgå från fakta, utifrån relevanta storheter som bygger på erkända värden, självklart. Så jag kan utifrån noggranna jämförelser till slut konstatera att den påtänkta kameran tillsammans med den eventuellt andra alternativa påtänka kameran som var en Rollei spegelreflexkamera med originalobjektiv inte nådde upp till de kriterier som en modern kamera borde kunna uppvisa.

Detta i termer av att många moderna funktioner saknades på Rollien utifrån  den tidens uppfattning om vad som kunde anses vara modernt .

Funktioner som programautomatik, elektriskt mjuk slutare, tester i fototidningar saknades. Liksom även allmänna omdömen i fototidningarna , denna avsaknad av uppmärksamhet tolkade jag då som att den påtänkta lilla mätsökarkameran inte var upp to date. Jag har numera omvärderat min syn på kameraval.

Att jag lade ned mycket energi på att hitta den rätta kameran är i allra högsta grad förlåtligt eftersom jag hade planerat att lifta från Los Angeles hela vägen upp till Alaska.

Resultatet av mina funderingar blev att låta saken bero, medan jag liftar upp till Alaska med den gamla kameran.

 

 

 

 

Resan

Jag påbörjande min liftningsresa med den gamla pålitliga Kodakkameran nedpackad i ryggsäcken.

Liftandet visade sig vara ett krävande men effektivt sätt att verkligen uppleva saker och ting.

I det här sammanhanget är det meningen att se resan utifrån intressanta bildmotivperspektiv med tanke speciellt på människor och situationer.

En infallsvinkel som är intressant,  inte minst därför att det  förstås går att tänja en hel  åt olika håll med bildberättande utifrån vad man är intresserad av , och för min del utifrån hur mycket film med resulterande bilder jag vill och kan hantera .

Det här är väl egentligen det största skälet till att det inte blir bilder på allt som man egentligen skulle vilja berätta om.

Ett dilemma för jag vill förstås inte begränsa bildutbudet. Jag vill hänga ut intressanta bilder för bildens egen skull och även för att visa på någonting som är unikt eller vackert eller en intressant stämning eller företeelse eller människa eller människor ,eller om man  har tur med allting  tom  kunna få alltihop detta  på en och samma bild .

 

Jag vill kanske framförallt visa rakt av vad jag upplevt och även ha bilderna som en utomordentlig dagbok, någonting som blir allt värdefullare alltefter som åren går, det är kusligt vad åtminstone jag tappar i minnesbilder när åren plockar till.

Just denna resa var så otroligt innehållsrik att jag faktiskt gärna vill ha bildbevis på vad jag upplevt för att tro på mig själv och för att andra ska tro mig ,speciellt när det helt plötsligt visar sig att avsevärd tid har förflutit.

När jag nu tittar på bilderna inser jag att det är hur viktigt som helst att bilderna är bra tekniskt sett och likaså att de bilder som uppskattats mest verkligen blir bra , de bilderna är ofta är tagna i situationer som är mycket svåra ut bildfångarperspektiv, det är bland folk i svagt ljus ofta på krogar . Något som inte alls levdes upp till med de bilder jag har av resan.

 

Det är ju det man har med sig från samvaron med andra människor i olika situationer som egentligen är det som räknas och då är ju bilden ett utmärkt medel att minnas och återuppleva med, samt att visa på företeelser som ofta inte går att förklara för andra Svenskar i mitt fall, eftersom dessa företeelser inte finns här, då är ju bilden det enda trovärdiga alternativet.

 

Numera har jag tre barn att ömsom pådyvla mina upplevelser på och ömsom svara på frågor ifrån och här är verkligen bilden suverän.

 

 

Resan med tummen skulle kunna varit mycket mer beskriven i bild om jag hade satsat på rätt kamera än att förlita mig på den jag hade med mig nu, jag skulle behövt en kamera som verkligen känns trygg att använda och som skapar förutsättningar för många och bra bilder i de rätta situationerna.

 

 

Före liftandet

Sitter och kommer på att jag absolut skulle behöva en lämplig kamera även före liftandet till Alaska.

Jag sitter och kommer på alltfler delar av resan där jag verkligen hade uppskattat den där ultimata diskreta kameran som inbjuder till intressanta bilder.

Men jag tror att jag begränsar mig till tiden i Montana, där jag befann innan jag hade anlänt till LA med en ”lånebil” från Denver Colorado, där jag tillbringade en del tid bland vänner som jag i huvudsak hade lärt känna i Montana.

Denna del av resan hade verkligen varit det ultimata att  fotografera.

Från början i denna resedel rese jag några dagar i Yellowstones Nationalpark, jag hade möjligheten att fotografera åtskilliga varma källor i alla regnbågens färger,. I parken finns det också ett stort utbud av djur och jag kom ganska nära bla. ,Älg, hjort och i viss mån  Bizon , jag kom hyfsat nära för att det skulle löna sig att fotografera, under alla förhållanden så skulle jag kunnat få fina landskapsbilder med det intensiva och ursprungliga djurlivet ingående i bilden.

På den kampingplats jag låg på träffade jag Paul och Dave och Smiles en Sebirian Husky .

Vi festade tämligen intensivt och upplevde en hel del roligt.

 

Vi körde omkring en del i parken och efter några dagar började vi åka norrut mot Montana.

Jag tror att det är mycket tunnsått med ej manipulerade bildreportage från den typ av resa vi företog, med hela attributen av allt som hör till Vilda Västern även om det utspelar sig  på sent 1900 tal. Men faktum är att här är det enda relevanta att beskriva landet som Vilda västen

 

 

 

Skallerormen och Smiles, en intebild

Norr om Yellowstone ligger den lilla staden Gardiner,  strax norr om staden strömmar Yellowstone River , en relativt mäktig flod.

Vi stannade för att ta rast och dricka öl, när vi njuter av första stoppet i Montana ser vi ett par uttrar simma och leka i flodens strömmande vatten. Jag vill gärna ha ett par bilder på dom och jag går hastigt en bra bit längs flodkanten helt fokuserad på uttrarna , jag följer flodkanten och tittar på uttrarna genom kameran, efter ett tag får jag mina bilder och vandrar nöjt tillbaka till Paul och Dave.

Strandkanten består i gräs och omväxlande öppna sandfördjupningar, jag promenerar samma väg som jag kom men till skillnad från när jag var fokuserad på uttrarna så håller jag nu om vanligt ett vakande öga på marken där jag sätter ned foten.

Jag stannar upp som förlamad därför att jag håller på att trampa rakt in i en ihoprullad lång fet skallerorm som ligger  i en av sandfördjupningarna.

Jag vet att det var precis här jag gick när jag skulle fotografera uttrarna, jag känner mig matt.

Jag kallar till mig Paul och Dave för att visa mitt fynd, även Smiles följer med han ska förstås nosa på ormen och tar sig fram till denna. Jag har kameran beredd och instinktivt så tittar jag genom sökaren där jag får uppleva hur hunden och den vilt väsande eller skramlande ormen huggen mot Smiles, Smiles är snabbare än ormen och parerar dennes utfall. De båda håller på så här ett bra tag , vi som bevittnar detta får oss en rejäl upplevelse till livs.

Smiles slutar att reta ormen först efter att ha hållit på tillräckligt länge för att tröttna, och vi vandrar tillsammans iväg från platsen.

Vi funderar på om det kanske var en Bullsnake vi sett eller om det verkligen var en skallerorm , vi lutar åt att det var en skallerorm.

När vi sitter i bilen och kommit ett stycke slår det mig att jag faktiskt inte tog någon bild på det hela, jag var väl för exalterad av situationen för att komma mig för att trycka till det sista på kamerans avtryckare som jag redan hade fingret på.

Det hade blivit en verkligt unik bild. Jag hade här fått en verklig  intebild.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Barerna

Efter orm och hund upplevelsen fortsatte vi norrut. Så småningom hamnade vi uppe bland bergen och slog läger där. Med lägerplatsen som bas botaniserade vi runt i landskapet.

Vi for runt i Pauls stora 4wd Pick up truck Ford 250F 1976 med V8 motor stor som en gammal järnspis och med sanslös bränsletörst, törsten var emellertid en utpräglad företeelse även för bilens invånare vi levde i en tillvaro ständigt drickande öl som vi hade på soffan mellan benen.  Som nackstöd fanns fyra pump hagelgevär placerade bakom oss  på klassiskt maner.

Under soffan fanns ett hembyggt specialgevär för björnjakt. Paul och Dave hade sina 44 magnum revolvrar med skarp ammunition ömsom under sätet och ömsom på sig på känt sätt.

Med detta koncept kände vi den stora  friheten  och förstås även trygghet.

Hagelbössorna kom faktiskt till viss nytta eftersom det är ett landskap som är rejält befolkat av björn och dessutom, en hel den av björnarna kommer från Yellowstones nationalpark där de blivit fångade pga, att de blivit ilskna och farliga för omgivningen och dessa björnar släpptes ut i de trakter vi frekventerade.

Jag hade tillgång till en av bössorna utrustade med slugs för att känna mig på den säkra sidan när jag befann mig i lägret .

Jag vill minas att de även besökte krogarna i landskapen utrustade på detta sätt ,om inte så fanns ju dessa under sätet och Pick up jeepen var aldrig särskilt många meter borta.

Att ha vapen i bilen var väldigt vanligt där , underförstått innebär detta med att de flesta alltid har vapnen till hands att umgängesformerna anpassas till denna  terrorbalans på gräsrotsnivå.

Krogarna var många och lockande och var ständigt välfrekventerade av bofasta och av främlingar som vi. Stämningen på krogen blev förstås intensiv men ändå respektfull, vem vill komma på kant med någon när denne person mycket väl kan ha sin colt 44: beredd ute i bilen? Det blev även en slags jämlikhet på krogarna eftersom det ur akut blyförgiftningssynpunkt inte spelar någon roll om det kommer från en svag 80 åring eller från en välgödd 150 kg  person i sina bästa år.

 

 

 

Vi hade väldigt roligt i denna miljö.  Barrundan brukade börja på krogen vid vägskälet till vägen som leder upp i bergen och till vår plats för camping, en fantastisk plats uppe i bergen intill en forsande Å.

Vi såg björn här och det kändes spännande att befinna sig på en plats där vi såg björn om än på relativt stort avstånd , speciellt när det var dags att sova i tältet.

Smiles som var en underbar kompis var i sin egenskap av Sebirian Husky hund som en magnet för björn men och andra sidan var han instinktsren och jag kände att han visste vad det handlade om ifall björnen skulle komma nära.

Under vandringar i bergen med endast jag och Smiles visade han på extraordinära egenskaper, han uppträdde mer som en vakthund än den bushund han vanligtvis var.

 

 

Gunfight på gång, en intebild

Vi tyckte som sagt att det ultimata sättet att uppleva denna vackra plats var att resa omkring i landskapet till tre Barer som låg i grannskapet. Vi började i regel med Baren i vägkorsningen efter några öl brukade vi åka till nästa Bar som heter Chico Hot Springs, en bar en bra bit från landsvägen upp mot bergen vid några varma källor. Men vad gör väl det att vi åker en bra bit när vi sitter så bra och rätt i bilen och kan dricka öl medan vi kör till nästa bar. Paul och Dave brukade röka sina joints tämligen ofta, en naturlig kombination för att få en verklig helhetsupplevelse.

Smiles var också med hela tiden han var med åtminstone i baren i Chico Hot Springs de andra barerna kommer jag inte ihåg om han var med i. Det var en speciell känsla att vi körde bil samtidigt som vi odlade dessa andra aktiviteter, eftersom vi satt tillsammans i soffan så gick det bra att samarbeta för att bilens framförande skulle fungera .

 

När vi varit på Chico Hot Springs brukade vi åka in till staden Livingstone och besöka xxxxxxxxxx Calamine xxxxxxxxxx Jane xxx Gambeling  xx Saloon, en bar där  Paul senare under ett 6 timmars pokerparti spelade bort 40.000 kr  i dagens penningvärde .

Vi var förstås här för att dricka några öl spela biljard och ha trevligt och efter att ha tillbringat lämpligt lång tid här brukade färden gå tillbaka till Chico Hot Springs Bar . Men innan vi kom till denna bar brukade vi stanna till på baren vid vägskälet för att få oss någonting stärkande för den fortsatta färden , Paul och Dave kompletterade förstås med en joint . 

Åter framme vid Chico hot Springs så visade det sig att det denna lördagskväll så var det levande musik av ett slag som inte är så svårt att föreställa sig. och förstås mycket folk. Jag måste faktiskt säga att jag ändå uppskattade bandet och sättet de spelade på , de gjorde det intensivt och med hjärtat och det kan höja det mesta i musikväg. Sen är ju trots allt denna musik i symbios med landskapet och hur folk lever här, klart levande musik.

Alltså läge för en ny barrunda och stämningen är utmärkt, mycket dans, klart knepigt att dansa Amerikansk folkdans utan ha en aning om hur det går till , men till vissa låtar det gick även bra att improvisera som tur var.

Och ölen och Whiskyn flödar förstås och Paul och Dave kompletterar gärna med joints gärna tillsammans med andra barbesökare, många nyfunna vänner blir resultatet. Detta med marijuanarökandet är en social företeelse som vi i Sverige inte kan föreställa oss. Det är egentligen väldigt få i min generation som inte prövat på.

 

Smiles är naturligtvis med oss han kände sig hemmastadd i baren och till ganska stor del levde han sitt eget liv i baren. Under  kvällens lopp börjar rykten florera att

 

Fortsättning följer vid tillfälle, detta är ju en ständigt pågående process.......