1. En rejäl kontakt med en snödriva hemmavid vid passerandet av sopbilen lite trångt placerad.
2. Följderna av en klassisk påkörning, den påkörda bilen fick repareras för 12,500 kr vilket var billigt för att få de bakre delarna intryckta, inga personskador tack och lov.
3. Ännu en snödriva i vägen.
Allt detta är ofrånkomligt om man förstås inte vill behandla bilen som om det vore en exklusiv ny lyxbil med en massa superömtålig plast och extralyktor längst ned i fronten. Skadorna frånsett påkörningen härrör från skadorna utifrån påkänningar på den numera bortmonterade spoilerkonstruktionen, ett svart plastschabrak som finns på i princip alla nyare bilar . Skadorna p.g.a. snödrivor och liknande är absolut inte resultat av ovarsam behandling på något vis, endast normal körning, eller körning som man gör med de flesta av de äldre personbilarna utan några nämnvärda skador.
Reparationen bestod i att uppsöka ett kraftigt träd, fästa linan vid träd och kofångare och backa och vips är kofångaren återställd.
MILJÖASPEKTEN.
Jag har under ganska många år använt en Volvovalp för i huvudsak vedhuggning. Miljöaspekten blir:
40 kubikmeter ved x 5 år = 20.000 L olja
Bränsleförbrukning 10 mil x 10 gånger x 5år x 1,5 l/mil = 750 L bränsle!!!!!!
Bränsleförbrukning Volvovalp = + 38,5 L/mil, OBS! +tecknet, bilen levererar faktiskt 38,5 L bränsle per mil.
Försök att slå detta!!!!! Sammantaget har denna Volvovalp levererat 19.250 liter bränsle under en 5 årsperiod. Detta hade varit fullständigt omöjligt med vilken annan bil som helst eftersom träden som sedermera blir ved ligger oländigt till och endast kan nås med denna bil. Dessutom har bilen fungerat utmärkt för transporten hem av veden, jag hade inte klarat transporten i en vanlig bil. Ytterligare dessutom är totalekonomin avgörande och även här är det endast Volvovalpen som kan komma i fråga.
